Fullspäckad bokhöst! Peter Lindgren tipsar om nya litterära guldkorn.

06 september 2010

Böcker, Kultur

Nu när hösten tycks närma sig med stormsteg kan man gärna ta tillfället i akt och krypa ihop på någon mysig plats med en god bok. Det finns en hel del pärlor i sommarens utgivning och här presenterar jag några av dem.

I förordet till Hjalmar Söderbergs Doktor Glas (Bonnierpocket 2010) slår Kerstin Ekman fast att det är få böcker som väckt en sådan avsky som denna. Själv är jag alldeles överväldigad över att denna 105 år gamla bok känns så fräsch och aktuell. Söderberg griper djärvt tag i det tidiga 1900-talets svåra frågor och han gör det med ett djup och ett allvar som får många av dagens författare att framstå som ytterst opportunistiska. Här ett inlägg i debatten om dödshjälp:
“Och när den tiden är mogen, ska varje obotligt sjuk (…) äga rätt till läkarens hjälp, om han vill befrielsen.”
Gestaltningen är nyanserad och problematiserande. Fru Gregorius kränks förvisso sexuellt av maken, men hon föredrar samtidigt sin hemlige älskare och är egentligen inte intresserad av att försöka få skilsmässa. Pastor Gregorius vet faktiskt inte hur han ska hantera sin sexualitet. Och Dr Glas själv upphör att hata sin misshandlande far när han ser dennes sorg vid moderns död.

Könsrollerna är också centrala i Jill Tingsten Klackenbergs I skuggan av Tingsten (Natur & Kultur 2010). Bokens titel anger precis vad det är frågan om, den gamle DN-redaktören Herbert Tingstens relation till dottern Kaj (författaren är Kajs dotter).
“Under min uppväxt fanns morfar alltid där – på tv, i tidningar och i min mammas längtan efter honom.”
Intet nytt sålunda i 1900-talets borgerliga familj, karriären gör pappan frånvarande och barnet/barnen drabbas känslomässigt – i Kajs fall bidrar det dåliga självförtroendet till hennes alkoholism. Intet nytt som sagt. Men fortfarande ack så aktuellt, eller hur? I skuggan av Tingsten lägger inte mycket till vår bild av den liberale giganten, men ett inkännande porträtt av en kvinna på skuggsidan av det offentliga rampljuset.

Per Kornhalls Livets ord (Leopard 2010) är en alldeles utomordentlig kunskapskälla om denna Ulf Ekman-ledda kristna sekt. Undertiteln sammanfattar väl vad det i grunden handlar om: kontroll och manipulation i Jesu namn. Församlingen styrs enväldigt av Ulf Ekman. Det tionde som kramas ur medlemmarna kontrolleras av en stiftelse fri från offentlig insyn och styrd av Ulf Ekman personligen med familj.
För att ge boken autenticitet har författaren, som själv var församlingsmedlem i 17 år, valt att fylla sidorna med citat från rörelsen och det gör läsningen både skrämmande och avslöjande.
“En del som har predikat emot oss har bara kolavippat alltså”, heter det i en av Ulf Ekmans predikningar.
“Socialismen är en Gudlös, ateistisk, stolt, dominant andemakt och dess inflytande måste brytas i andevärlden”, menade Ekman vid en nyårskonferens 1988.
Sålunda är det följdriktigt att man delat ut hinkar på församlingsmöten för att medlemmarna bokstavligen ska kräkas ut alla demoner! Och dessa ord från Guds representant på jorden – något mindre är Ekman inte för församlingsmedlemmarna – är onekligen explosiva. Som det bekanta jämförandet av aborter med Auschwitz…
“Det är av många skäl viktigt för det demokratiska samhället att ha goda kunskaper om auktoritära och manipulativa organisationer”, skriver Per Kornhall och själv har han genom sin bok gett alla intresserade goda kunskaper om Livets Ord.
På Per Kornhalls hemsida kan man lyssna på några av Ulf Ekmans predikningar:
www.perkornhall.se och www.perkornhall.se

Att läsa Harold Pinters poesi och politiska artiklar i Frihetens språk (Karneval 2009) är som att öppna ett fönster och släppa in klar, frisk vind. I efterordet skriver John Pilger att Pinter är ett undantag i kändisfixerade författares värld och det är bara att hålla med. Själv säger Pinter att han älskar James Joyce och Johann Sebastian Bach ”på grund av deras oberoende”. Sanningslidelsen står hela tiden i centrum, här kompromissas det sannerligen inte, och krävs ett grovt språk så får det bli så.
Slutraderna i en dikt om författarens kamp mot cancern:
“De där små svarta cellerna,
om de ska dö eller torka bort
om de ska få sin vilja fram
och muntert dansa runt i ring
vet inte du. De växer fortfarande och knaprar stillsamt på ditt liv.
Man vet aldrig. Du vet inte
och de, de säger ingenting.”
Och här hittar vi Nobelföreläsningen från 2005, en strålande demonstration av Pinters civilkurage, ett tal vars antiimperialistiska innehåll borde fått kanske en majoritet av de församlade att bli röda om öronen av skam.

Knappast upplyftande men desto nödvändigare läsning utgör den norske etikforskaren Öyvind Foss bok Kristallnatten (Optimal 2010). 9 november 1938 brann över tusen synagogor i Tyskland och Österrike och det totala antalet mördade var närmare 1 500. I en utomordentligt samvetsgrann skrift berättar Foss om detta startskott till en kvalitativ ökning av antisemitiska förföljelser i Nazi-Tyskland.
I oktober 1938 berövades 70 000 polska judar arbets- och uppehållstillstånd i Tyskland och skulle förvisas till Polen. Antisemitismen i Polen bidrog till att tusentals judar tingades uppehålla sig i ett ingenmansland i gränsområdet utan mat och dryck i flera dagar. I protest mot föräldrarnas förvisning sköt den 17-årige Herschel Grynszpan den tyske diplomaten Ernst von Rath på ambassaden i Paris 7 november (möjligen hade de båda haft ett sexuellt förhållande). Redan dagen efter inträffade en rad pogromer riktade mot synagogor och judiska butiker runt om i Tyskland och Österrike. Och det nazistiska statsmaskineriet, under ledning av propagandaminister Joseph Goebbels, agerade snabbt för att organisera och sprida dessa, som det hette, ”spontana” manifestationer. Och Foss noggranna dokumentation blir mycket svår att ta in: mordbränder, misshandel, våldtäkter, plundringar av lägenheter och massarresteringar för transport till koncentrationsläger…
Lyckligtvis finns också tydliga tecken på att dessa pogromer inte alltid hade folkligt stöd och att diktaturens redskap i form av polis, SA, och Gestapo tvingades agera mot folkliga motståndsfickor. Och intressant är att den folkliga uppslutningen i plundringarna verkar var större i Österrike än i Tyskland.
Betydligt mer lättsmält läsning är Eva Dozzis Pick up (Alfabeta 2010), med undertiteln En romantisk komedi. Jag tyckte om Eva Dozzis första roman Jävla John, om min store idol John Lennon. Om den utspelades på 60-talet så är roman nummer två fast förankrad i dagens verklighet, åtminstone den som utgör Stockholms krogvärld. Den blyge Pelle med det tvetydiga efternamnet Svärd går en kurs för att lära sig ragga kvinnor, det vill säga han går nämligen på bootcamp hos Charismatic Seduction för att lära sig “Alpha-conceptet” av kursledare som heter Master Spearhead och Master Stallion. Pelle får Slaughter (Slaktare) som sitt nom de guerre (!) och börjar gymma fyra dagar i veckan och får hjälp med att “shoppa loss, skaffa lite coola kläder, förbättra sitt game, stajla håret…”
Och visst är det dråpligt och roligt långa stunder, ja, underhållande. Ibland med en dos allvar. Och jag är alltid nyfiken på hur kvinnor skildrar oss män, right or wrong inbillar jag mig att det finns något att lära sig.

Skotske Ian Rankin har tagit farväl av sin hjälte John Rebus och presenterar istället kommissarie Malcolm Fox i Misstro (Minotaur 2010). Och Fox är liksom Rebus en bekantskap man gärna ser mer av. Till skillnad från Rebus dricker Fox inte mängder av maltwhisky, han är nykter alkoholist sedan fem år och nöjer sig med tomatjuice vid de obligatoriska pubrundorna med arbetskamraterna. Som internutredare vid polisen i Edinburgh får Fox i uppdrag att utreda en kollega Jamie Brecks påstådda kontakter med ett pedofilnätverk. Är misstankarna bara en del av en komplott? Fox får i alla fall stora sympatier för Breck i utredningen av ett mord som har sin grund i… Nej, det avslöjar jag inte. Intrig, personskildringar, det omgivande samhället, Misstro visar att Ian Rankin behåller sin position som mycket stor deckarförfattare.

Det är en stor händelse när James Ellroy efter fem år kommer ut med den tredje tegelstenen i sin USA – Underworld-trilogi, Oroligt blod (Bra Böcker 2010). Den tar vid där del två, Sextusen kalla, slutar 1968 till 1972. Som vanligt är det en mycket hård och våldsam värld som skildras på det korthuggna sätt som blivit Ellroys signum. Namn från tidens USA möter Ellroys romanfigurer vilket ger en autencitet åt berättelsen som är mycket ovanligt. Vi möter här en döende och alltmer dreglande FBI-chef J Edgar Hoover i hans jakt på svarta militanter och vänsterfolk. Mångmiljonären Howard Hughes, här kallad Dracula på grund av sina dagliga blodbyten, intrigerar för att ta över Las Vegas kasinon. Skådespelaren Sal Mineo medverkar i homosexuell utpressning och boxaren Sonny Liston framstår som en knarkande pundare i denna värld utan nåd. En av Ellroys romanfigurer hittar Howard Hunt när president Nixon bett honom ordna ett inbrott i Watergate-hotellet…
Bokens röda tråd är jakten på ett stort rånbyte i Los Angeles och polisen Tedrow, FBI-agenten Holly och privatdetektiven Crutchfield, alla med synnerligen reaktionär världsbild, deltar i det mångåriga letandet. Möten med revolutionära kvinnor kommer att vända deras värld upp och ner…
Håkan Nessers fjärde och hittills bästa kriminalroman om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti inleds 1969, men det är nog enda likheten med Ellroy. De ensamma (Albert Bonniers förlag 2010) är en i grunden mycket enkel historia. Men som en av Sveriges riktigt stora berättare fyller Nesser den med ett rikt och varierat innehåll om mänskliga relationer. Kanske egentligen en relationsroman?
Under en skogsutflykt som sex ungdomar genomför 1969 omkommer en kvinna genom ett fall nerför en enligt legenden gammal ättestupa. När en av de överlevande fem dör på samma sätt och plats 35 år senare kopplas Gunnar Barbarotti in på fallet. Nesser bjuder läsaren på en resa genom Sverige under de senaste 35 åren och ekonomiskt bedrägeri, sexuell otrohet och avundsjuka som drivkraft är inte oviktiga byggstenar.
För övrigt undrar jag när Barbarotti ska dra några slutsatser av sin överenskommelse med Vår Herre, existerar han eller inte?

Varg Gyllander har nu kommit ut med sin andra deckare om kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin i Bara betydelsefulla dör (Bra Böcker 2010). Gyllander är pressekreterare vid Rikspolisstyrelsen och detta ger en ledtråd till styrkan i hans böcker. Ungefär som i framlidne Hans Holmérs böcker är det kännedomen om polisarbetet som är berättelsens motor, medan personskildringarna lider av en hel del kantighet. Berättelsen börjar med en nazistdemonstration som är tydligt inspirerad av manifestationerna i Salem. Huvudorganisatören och nazistledaren Styrbjörn Midvinter (det visar sig att namnet är taget, egentligen är efternamnet Seger!) dödas genom en pil i halsen mitt under brinnande möte. Mördarjakten tar vid, finns denne bland vänsterextremister eller i någon av de rivaliserande nazi-fraktionerna? Midvinter/Seger visar sig ha en bortadopterad son som i vuxen ålder söker kontakt med fadern…

Slutligen för denna gång vill jag slå ett ordentligt slag för Peter James och hans romanfigur kommissarie Grace (!). Jag har med stort nöje läst de senaste tre av de fyra böckerna om denne kriminalkommissarie som lever i den brittiska semesterorten Brighton (Ett snyggt lik, Långt ifrån död, Död mans fotspår, Damm förlag). Precis som hos exempelvis Ruth Rendell har berättelsen ett flyt och en mening och personskildringarna är intresseväckande ner till den obetydligaste bifigur. Då misstänker förstås läsaren, helt riktigt för övrigt, att Grace har svårt att kommunicera med det motsatta könet, gärna tar ett glas dyr whisky och måste kryssa genom diverse intriger inom den lokala polisbyråkratin. En av hans svagheter är tendensen att vända sig till olika medier när utredningen kört fast. En annan är att hustrun försvann utan ett spår för nio år sedan.
Jag skulle vilja gärna skriva mer om Peter James och några andra författare, men som redan Povel Ramel en gång konstaterade: Nu är tidningssidan slut!

Peter Lindgren
intis@internationalen.se

, , , , , , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.