Samtal med SD:s väljare

31 augusti 2010

Böcker, Inrikes, Nyheter

Boken: Fult folk, Linnea Nilsson och Emil Schön, Karneval förlag (2010)

Den senaste tiden, kanske särskilt inför det stundande valet, har det kommit en uppsjö av böcker som vill skärskåda Sverigedemokraterna, deras partiprogram, deras historia och deras väljare. Den prisbelönta reportern Lena Sundström gjorde exempelvis en utmärkt dokumentär om SD:s väljare (”Dom kallas rasister” på TV4) där hon tillmötesgående men sakligt dissekerade alla deras argument.
Linnea Nilsson och Emil Schön, som verkar i bland annat Efter Arbetet respektive Miljötidningen, har gjort något liknande: reportageboken Fult folk. Samtal med sverigedemokratiska väljare. De har sökt upp väljare (varken partimedlemmar eller organiserade) och suttit ned flera gånger med varje person för att ställa frågor om politik, världen och det egna livet. Resultatet har blivit en närgående skildring av människoöden man gärna sträckläser.

Vissa menar som bekant att man inte bör lägga ned någon energi på att möta eller försöka förstå Sverigedemokrater, att deras icke-demokratiska åsikter automatiskt diskvalificerar dem från att ta plats i samhällsdebatten. Ändå finns de ju där, missnöjesväljarna. Är det inte då intressant, åtminstone ur ett mellanmänskligt perspektiv, att höra vad de har att säga? Inte för att de förtjänar utrymme, men för att vi lättare ska kunna bemöta deras argumentation.
Författarnas kringresande undersökning ger oss en intressant inblick – och viktig lärdom – i vilka som röstar på Sverigedemokraterna och varför de tycker att det är det bästa alternativet.

Varje kapitel består av ett djupsamtal med en person i taget. Är det en rad fullblodiga rasister? Nej, det visar sig förstås mest vara sådana vi brukar kalla ”helt vanliga människor”. Lågutbildade, med enkla jobb och drömmar om kärlek. Det de har gemensamt tycks vara en känsla av otrygghet och misstro mot samhället.
Vi träffar bland annat Mattias, 24 år, som river biljetter och säljer godis på en biograf. Han är rädd för invandrarkillar men han ser sig inte alls som rasist då han ”jublade fan högst av alla när Obama vann valet”. Annie är en ung elektriker med drömmar om traditionellt familjeliv, som röstar på SD eftersom hon anser att Sverige är för dåligt på att ta hand om de flyktingar som kommer hit. Hon tycker att det behövs bättre vägledning, utbildning och stöd för var och en. Den dagen hon själv adopterar ett barn, vilket hon kan tänka sig, hoppas hon att rasismen i samhället har vuxit bort och försvunnit.
Fult folk visar på spännvidden i vilka som röstar på SD och varför. De yngre exemplen ovan verkar mest ha förvirrat bort sig, men de finns äldre personer i boken, förbittrade nostalgiker som talar varmt om ”förr i tiden”, och så förstås några djupt osympatiska och rätt och slätt galna som bara verkar hata blint.

Intervjuerna varvas med kortfattad statistik över den typiska SD-väljaren. Det är inte helt oväntat invandringskritiska män från landsbygd med låg utbildning, låg lön, lågt kulturintresse och lågt förtroende för politiker. I förvirringens och missnöjets tecken blir muslimerna syndabocken och måltavlan.
Kort sagt, här presenteras en bit kunskap om en värld vi egentligen inte vill ska finnas. Men ju mer vi vet om den desto lättare blir den att bekämpa.

Katarina Wikström
katarina@internationalen.se

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.