Ryssland brann en månad

30 augusti 2010

Nyheter, Utrikes

Skogs- och markbränderna som bröt ut i Ryssland i slutet av juli efter en sommar av extrem värmebölja och torka, verkar nu vara under kontroll, efter att ha härjat vilt i landet under en månads tid. Bland de många utländska stater som bistod Ryssland i brandbekämpningen eller på annat sätt bidrog med nödhjälp, lyser Sverige med sin frånvaro, medan länder som normalt är fientligt inställda till Ryssland (Polen, Estland, Lettland och Litauen) denna gång inte tvekade att ge sitt stöd.

Det är kanske ännu för tidigt att ordentligt utvärdera de sociala, ekonomiska, och politiska konsekvenser av katastrofen, men bränderna har på många sätt varit förödande för Ryssland.
Värst drabbades området runt Moskva där hela byar och samhällen har utraderats, jordbruket fördärvats och skogar förvandlats till stubbar och aska. Den ryska huvudstaden, som visserligen skonades från eldslågorna, täcktes under flera veckor av en tjock giftig smogg från de omkringrasande bränderna. När det var som värst jämfördes den hälsovådliga inandningen av röken med skadan av att röka 2-3 paket cigaretter i timmen.
Zjenja Cholopova, en vän som bor i betongförorten Domodedovskaja i södra Moskva, skriver till mig den 7 augusti att ”Jag kan inte se huset mitt emot. Jag kan inte andas. Folk måste använda ansiktsmasker när de går ut. Och det är extremt varmt. Nu, klockan tio på kvällen, är det 37 grader.” Några dagar senare skriver hon att röken ligger tjock ”som om fönstren vore fördragna med grå gardiner”.

Vilka konsekvenser den långvariga inandningen av denna giftgas kommer att få för Moskvas innevånare, 20 miljoner människor, kommer vi kanske först att veta om några decennier, då cancer och andra vidriga sjukdomar som kan bli resultatet av sommarsmoggen år 2010 kan ta långt tid att utvecklas. Elden sägs också ha kunnat frigöra farliga radioaktiva ämnen som finns i skog och mark från kärnkraftolyckan i Tjernobyl 1986, även om ryska, men också franska strålningsexperter (Institut de radioprotection et de sûreté nucléaire) hävdat att sådana skrämselscenarier är betydligt överdrivna.
Men många människor har redan dött. Över femtio personer omkom direkt i lågorna, men betydligt fler, upp mot tjugotusen, har avlidit till följd av hettan och den giftiga röken. Enligt Moskvas sjukvårdschef Andrej Seltsovskij har dödstalen per dag fördubblats denna sommar jämfört med förra sommaren: ”Normala sommardagar dör mellan 360 och 380 människor i Moskva, i år är siffran runt 700 om dagen.”
Dessutom har tusentals människor rapporterats drunknade i floder och sjöar efter att ha sökt svalka i hettan. Men nyhetsrapporteringarna om de många drunkningsolyckorna började redan långt innan bränderna bröt ut, och tidningen Komsomolskaja Pravda påpekar att 90 procent av de drunknande har stora mängder alkohol i kroppen.

De mest uppenbara konsekvenserna av bränderna är de ekonomiska. Tusentals familjer har fått sina hem och allt de äger förstörda. Myndigheterna har utlovat ekonomiskt stöd till de drabbade, men det rör sig om småpengar i sammanhanget, och eftersom det sociala skyddsnätet som fanns på sovjettiden inte längre finns kvar är det många människor som står ensamma och nakna och kanske aldrig kommer på fötter igen.
Både människor och djur står nu också inför en höst och vinter med brist på föda. Ingen tror väl att det kommer bryta ut någon massvält som på trettiotalet (till följd av Stalins misslyckade jordbrukspolitik), men situationen är mycket allvarlig för det ryska jordbruket efter bränderna, vilket kommer att inverka på statens såväl som privatpersoners ekonomi. Årets skörd beräknas bli 25 procent mindre än vanliga år, och Ryssland som tillsammans med Ukraina och Kazakstan hör till världens största exportörer av vete kommer nu istället att behöva importera enorma mängder säd. Brödpriserna i Moskva har redan fördubblats, och mjölkpriserna har stigit med 25 procent. Också världsmarknadspriserna på vete kommer att stiga efter de ryska bränderna.
Mindre allvarligt, men också mycket tråkigt, är att många av huvudstadens museer rapporterar att deras konstverk har blivit förstörda av smoggen, och behöver genomgå konservering och restaurering. Många av Moskvas berömda museer håller tills vidare stängt.

Även om årets värmebölja i Moskva sägs ha varit ”den värsta på tusen år”, så är det inte ovanligt att det blir extremt varmt i Moskva på somrarna. Moskva ligger på slätten mitt i det europeiska Ryssland med ett inlandsklimat som resulterar i långa kalla vintrar som kontrasteras med mycket varma och torra somrar. Våren, övergången mellan vintern och sommaren går alltid fort, och sommarvärmen som ofta håller sig runt trettio grader, börjar redan i maj och håller i sig till september.
Är det den globala uppvärmningen som ligger bakom årets extrema värmebölja i Ryssland? Kanske, i viss mån. Men det är inte första gången det brinner i Ryssland på sommaren, och sedan Moskva grundades år 1147 finns det regelbunden dokumentation av extrema värmeböljor, förödande skogsbränder och rök som förvandlar dagarna till nätter.

Den tidigaste nedtecknade skildringen av sommarbränder i Ryssland är från 1298: ”Det var torka – myrar och skogar började brinna”. Krönikan från 1371 beskriver mer detaljerat den sommarens bränder och rök: ”Svarta moln täckte solen, i två månader var jorden mörk; det var omöjligt att känna igen en människas ansikte längre bort än på en famns avstånd; fåglarna kunde inte se att flyga utan föll till marken för att kräla runt; djuren vandrade i städer och byar bland människorna – vilda djur: björnar, vargar, rävar och andra bestar” och 1431 antecknas att ”Solen försvann. Också fiskarna i sjöarna dog av röken”.
Sommaren 1735 skriver tsarinnan Anna Ivanovna ett argt brev till sina ministrar där hon klagar på att hon trots värmeböljan är tvungen att hålla alla palatsets fönster stängda på grund av röken från alla bränder: ”Vi är förvånade att inget görs för att få bukt med dessa bränder, trots att de återkommer år efter år”.
År 1875 skriver Rysslands krigsminister greve Dimitrij Miljutin i sin dagbok: ”Medan Västeuropa klagar över en kall sommar med konstant regn, lider vi av en outhärdlig torka. I södra Ryssland har all gröda förstörts, skogarna runt S:t Petersburg står i brand och en tjock rök ligger över staden”. Miljutin beskriver vidare hur armén kämpar för att hålla elden borta från krutförråden och hur man till sist måste evakuera sprängmedlen. Det kan jämföras med hur de ryska myndigheterna i år har fraktat undan kärnbränsle och annat radioaktivt material från de eldhärjade områdena.

Det går alltså inte att bestämt hävda att infernot i Ryssland år 2010 enbart skulle vara resultatet av global uppvärmning, då fenomenet är dokumenterat regelbundet återkommande sedan tusen år tillbaka. Men den mänskliga faktorn har utan tvekan bidragit till att situationen blev så katastrofal. Myndigheterna var otroligt dåliga på att förstå situationens allvar när bränderna bröt ut, och det tog lång tid innan brandbekämpningen ordentligt tog fart, samtidigt som de kremlkontrollerade mediekanalerna förringade faran med bränderna, ljög för medborgarna om händelseförloppet och undvek att kritisera eller ifrågasätta makthavarna.

Privatiseringarna av skogar och jordbruk, samt de enorma nerskärningarna i brandförsvaret sedan Sovjetunionens fall, har också försvårat brandbekämpningen, vilket det ryska kommunistpartiet har varit noga med att påpeka. Partiets vice ordförande Vladimir Kasjin har i ett uttalande publicerat på kommunistpartiets hemsida gjort en jämförelse mellan årets brandkatastrof och situationen 1972, då Moskvaområdet också drabbades av liknande bränder till följd av torka. Det sovjetiska brandförsvaret var då, hävdar han, bättre organiserat och tack vare planekonomin kunde myndigheterna se till att resurserna till brandbekämpningen kunde prioriteras. 1972 arbetade man också i förebyggande syfte med att hugga upp brandgator och gräva diken så att eldarna kunde hållas under kontroll och inte spred sig vilt som i år, samtidigt som boende i områden som hotades av bränderna evakuerades i tid.
Naturkatastrofer kan orsakas till följd av människors agerande, men också i brist på människors agerande. Det handlar om vilken typ av samhälle som råder.
Per Leander
intis@internationalen.se

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.