Richard Yates skriver med värme om dystra kvinnoliv

23 augusti 2010

Böcker, Kultur

Easter Parade, Richard Yates, Norstedts 2010, Översättning: Kerstin Gustafsson

Få fenomen har väl blivit så grundligt analyserade och belysta inom litteraturen som desillusionerad amerikansk medelklass. I Easter Parade vänder Richard Yates ut och in på systrarna Emily och Sarah Grimes ickeglamorösa liv från 30-talets New York fram till mitten av 70-talet. Den ena systern fastnar i den amerikanska hemmafrudrömmen, den andra vill leva ett självständigt liv. Resultatet är en storartad men mollstämd roman.
Richard Yates är het just nu. Efter succén med filmatiseringen av Revolutionary Road och utgivningen av boken med samma titel på svenska, kommer nu ännu en roman av den delvis bortglömde Yates. Easter Parade utkom 1976 och 18 år efter författarens död går den att läsa på svenska för första gången. Översättningen av Kerstin Gustafsson lämnar inget övrigt att önska. Romanen inleds med ett initierat och informativt förord av Mats Kempe. Jag kan bara önska att det är ett grepp som får efterföljare.
Anslaget i romanen kommer redan i den första meningen. Där förkunnas utan sentimentalitet att ingen av systrarna skulle få ett lyckligt liv. Som flicka är storasyster Sarah söt och populär, urtypen för en ”cheerleader” som suger åt sig de unga, stiliga männens blickar. Mycket riktigt bildar hon också familj med en av åtråvärda ynglingarna i grannskapet. Hon ger upp sina egna eventuella ambitioner och framlever dagarna med maken och de tre sönernas bästa för ögonen.

Sarah placerar sig själv i den idylliska amerikanska medelklassmyten om det romantiska kärnfamiljslivet i villaförorten. Så mycket högre blir då inte fallet när mannen visar sig vara en hustrumisshandlare och pojkarna skäms över sin misslyckade och betydelselösa mamma.
Emily står till en början vid sidan av glansen av sin populära syster. Kronisk svartsjuk och med en känsla av att vara misslyckad, tar hon sitt språng hemifrån via ett collegestipendium. Emily blir självständig och yrkesinriktad, men lyckas aldrig få ordning på sitt kärleksliv, eller känsloliv för den delen. Hon kommer att leva som ensamstående i den pulserande storstaden, otillfreds med livet, sökande, men oförmögen att bryta mönstret.
Systrarnas band till varandra går via modern. I Pookie, som hon kallas, skriver Yates in en alltigenom tragisk och bedrövlig varelse. Efter skilsmässan pladdrar hon meningslösheter under ett alltmer ökat intag av alkohol. Båda systrarna föraktar henne och vill att hon ska hållas på armlängds avstånd. Med tiden är det Sarah som får ta sig an henne som en illa sedd snyltgäst.
Är ens liv en produkt av arv eller miljö, tycks Yates vilja undersöka. Eller snarare, hur ser kombinationen av de båda ut? I systrarna Grimes fall kan Sarahs fastklamrande vid familjeidealet vara ett avståndstagande från Pookies lättvindiga och förfelade skilsmässa. Emilys ensamhet och sökande efter någon att leva med bottnar i rädslan för att inte finna den rätte. Föräldrarnas misslyckande haft stor påverkan på systrarnas uppväxt och präglat deras liv och livsval. Pookies självcentrering och oförmåga till kärlek och omsorg för sina döttrar har i Yates psykologisering satt djupa spår.

Men det är inte en moraliserande roman. Långt ifrån. Richard Yates har skrivit en tät och stark skildring fylld med vemodig värme för de båda systrarna. Särskild Emily beskrivs med ömhet och förståelse, det är nästan så man för en inre blick kan se författaren överväga ett happy ending, men att de manussidorna rycks upp ur skrivmaskinen och knycklas ihop till en boll. Det är inte någon munter läsning. Romanen skulle kunna placeras i genren ”hopplöst och deprimerande”, om det inte var för att det i den olycksbådande realismen finns en värme och ton som förlöser det tragiska till stor romankonst. Vi har säkert att vänta fler postuma översättningar av Richard Yates.

Jan-Olov Carlsson

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.