Det ödelagda Pakistan väntar på hjälp

16 augusti 2010

Nyheter, Utrikes

Tjugo miljoner har drabbats av översvämningarna Pakistan står inför de värsta översvämningarna i landets historia. Detta har slagit mycket hårt mot liv, försörjning och infrastruktur i de fyra provinserna.

Mer än 1 700 dyrbara liv har gått förlorade och många människor saknas fortfarande. Mer än 14 miljoner människor har drabbats. Mer än 650 000 hus har rasat samman, främst i byarna. Hundratals huvudvägar och broar har spolats bort, el och telefonlinjer har brutits, vilket har gjort det oerhört svårt för hjälporganisationer att nå familjer i isolerade områden.
Det framrusande vattnet har sköljt bort tusentals hektar med skördar, regeringsbyggnader, affärsföretag, skolor, broar och hem. Vattnet har förstört mycket av hälsovården i de mest drabbade områdena, vilket betyder att invånarna blir än mer sårbara inför vattenburen smitta.

Offren pekar ut
Översvämningsoffren som intervjuas i tv ger regeringen ansvaret för den otillräckliga hjälpen, medan den federala finansministern Hina Rabbani Khar i måndags klagade över att frivilliga hjälparbetare och insamlingsmedel inte strömmade in lika entusiastiskt som efter den dödsbringande jordbävning som drabbade Pakistan i oktober 2005.
– Det beror delvis på att media inte har lyft fram det allvarliga i situationen som de gjorde 2005, säger Khalid Malik. Han är ledare för Labour Education Foundation (LEF) och sköter Labour Relief Camp, de läger som hans organisation har inrättat för att samla in pengar och skaffa hjälp åt översvämningsoffren.
– Vi har fått in 300 000 rupier på en vecka i vårt läger i Lahore. Efter jordbävningen fick vi in en miljon på samma tid. Jag tror att folk först nu har börjat inse vidden av förstörelsen, nu när media och regeringen har börjat uppmärksamma den, säger han.
Eftersom översvämningar rutinmässigt dyker upp med jämna mellanrum var det ingen som brydde sig om dem i början. Det var först senare som folk började inse allvaret, tror han.
Om nu översvämningar är en rutinsak, vad finns det för infrastruktur för att hantera dem? På den frågan svarar Khalid Malik:
– Infrastrukturen är verkligen dålig, det mesta är kvar sedan de brittiska kolonialisterna.
Enligt honom går halva budgeten till militären och den andra halvan betalas till IMF och Världsbanken.
– Varje år betalar Pakistan cirka fyra miljarder dollar i avbetalningar till IMF och Världsbanken. Det finns ingenting kvar som kan användas till utveckling. Dessutom är de styrande ytterst korrumperade och bryr sig knappast om folket, tillägger han.
Hans uppfattning delas av Khaliq Shah som är chef för Pakistans CADTM (Kommittén för avskaffande av tredje världens skuldbörda). Shah berättar för Internationalen om de internationella avtal som säger att ett land som drabbas av en naturkatastrof har rätt att vägra betala av på skulder.
– Varje gång ett land förstörs av jordbävning eller översvämningar ser vi de stora hjälporganisationerna störta dit. De kommer med grundläggande hjälp. Och imperialistländerna utlovar stora summor i ekonomisk hjälp, säger Shah.
– På sätt och vis är välgörenhetsorganisationerna till hjälp för imperialistländerna. Genom att de kommer med den omedelbara hjälpen kan mottagarlandet hämta andan och inte vägra betala lånen, medan de generösa penninglöftena från västländerna aldrig dyker upp, förklarar han.

Pengar fattas
Enligt Shah fick Pakistan löfte om fem miljarder dollar efter jordbävningen, men knappt en miljard dök upp i verkligheten. Detsamma gäller Haiti.
– Haitis lån på 366 miljarder dollar skrevs av förra veckan av IMF, medan landet fick 201 miljoner i nya lån. Så ser fällan ut, tillägger han.
Det som håller tillbaka ett land som Haiti är imperialistisk utsugning genom finansinstituten, säger han.
– Det är fattigdomen som förvärrar situationen i länder som Pakistan och Haiti. Fattigdomen förvärras av skuldkrisen, hävdar han.
Men Khalid Malik anser att Pakistans militär har ett lika stort ansvar.
– När allt prioriteras med de militära behoven främst går det inte att bygga infrastruktur för att motverka översvämningar och andra naturkatastrofer, säger han.
Efter jordbävningen inrättades en nationell myndighet för att hantera katastrofer, men också den leds och kontrolleras av militären.
– Armén tillåter inte att någon institution byggs upp utanför dess kontroll, klagar han.
Vad innebär översvämningen i provinsen Pakhtoonkhwa där armén ägnar sig åt ”krig mot terrorn”? Khalid svarar:
– I den provinsen sköts hjälparbetet främst av armén eftersom den kontrollerar vägar och broar. Vi kan inte se någon aktivitet från den civila regeringen. För detta kommer den valda regeringen att få betala ett politiskt pris, och det kommer att bidra till att bygga upp arméns framtoning som räddare, tror han.
Har Labour Relief Camp fått någon ekonomisk hjälp från utlandet? Khalid svarar:
– Ingenting konkret ännu. Men vi har blivit kontaktade och vi hoppas på den hjälpen.
Han säger också att inte heller internationellt har sympatin efter översvämningarna varit så stor som den var efter jordbävningen 2005. Vad offren omedelbart behöver är mat, säger han också.
– Sex människor som flydde från vattnet dog av svält, påpekar han. Tält är ett lika brådskande behov.
– Vad vi därnäst behöver är mediciner, och så småningom måste vi bygga hus och ordna försörjning åt de bönder och arbetare som har förlorat bokstavligen allt i dessa översvämningar.

Farooq Sulehria
Översättning från engelska Gunvor Karlström

Hjälp som kommer fram: Labour Relief Camp

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.