Solidaritetsaktivister för Gaza möttes i New York

04 juli 2010

Nyheter, Reportage

– The ships will keep coming. The ships will keep coming!
Jublet stiger i The House of the Lord Church i New Yorkstadsdelen Brooklyn. Utanför är gatan igenkorkad av polisfordon som håller en mikroskopisk grupp motdemonstranter i schack. Det är den palestinska organisationen Al-Awda som tillsammans med muslimska organisationer och solidaritetsgrupper välkomnar ”överlevarna och hjältarna” från Mavi Marmara i Frihetsflottiljen till Gaza.

Den lilla kyrkan på Atlantic Avenue är inte vilken helgedom som helst. Här har medborgarrättskämpar samlats sedan 1940-talet. Hit kom Joshua Nkomo och Nelson Mandela när befrielsekampen i Rhodesia och Sydafrika ännu pågick mot alla odds. Och här packades hjälpen till Gaza för ett år sedan i källarvåningen som är fylld av banderoller, Martin Luther King-citat och flygblad mot förföljelse av papperslösa invandrare i Arizona.
Pastor Herbert Daughtry, kyrkans verklige veteran, möts av stående applåder från kyrkbänkarna och välkomnar alla till the house of the Lord, vare sig vi kallar Herren för Gud, Allah eller Rättvisan:
– Vi tror på en Gud för de förtryckta, inte förtryckarna! Överallt där människan trampas ned, förödmjukas och berövas sin värdighet står vi på hennes sida. Nu gäller det palestinierna. Hade det varit israelerna som levt under ockupation och förtryck hade vi öppnat vår kyrka för dem.

Namn och ansikten
Till skillnad från i den svenska offentligheten ges här de dödade på Mavi Marmara namn och ansikten som under en tyst minut passerar förbi på storbildsskärm, från den äldste, Ibrahim Bilgen 61 år, till den yngste, 19-årige amerikanske medborgaren Furkan Dogan från Troy i New York. ”Han var uppväxt här i Brooklyn och dödad av en mördare som betalats av våra hard earned tax dollars”, presenterar en talare och syftar på USA:s stödmiljarder åt israelisk militär.
Samtidigt bedrivs hetsen mot Gazaflottiljen och Palestinasolidariteten på närmast furiös nivå från det politiska etablissemanget. Dagarna före mötet har en grupp New Yorkpolitiker från Jewish Community Relations Council hållit protestmöte på Times Square med krav på att undersöka de inbjudna talarnas ”kopplingar till terrorism”. Inte utan framgång. Den inbjudne huvudtalaren Ahmet Faruk Unsal, tidigare turkisk parlamentsledamot och nu representant för den islamiska hjälporganisationen IHH, vägras inresetillstånd. ”Vi måste stå upp mot den nya McCarthyismen”, manar arrangörerna. Men Kevin Ovenden från den brittiska Viva Palestinarörelsen menar att i själva verket har vinden vänt. För något decennium sedan var fortfarande de flesta likgiltiga, men bara kvällen efter massakern på Mavi Marmara samlades 1 200 människor till protestmöte, till och med i Dallas, Texas!

Lastbilar och skepp
– Det har krävt ett fruktansvärt pris, förklarar Ovenden som befann sig mitt bland de skjutna, men de har inte dött förgäves.
– Det här var inte palestiniernas – det har utsatts för mycket värre och ständiga massakrer – men det var solidaritetsrörelsens Sharpville eller Soweto. Ingenting kommer någonsin att bli som förr. På samma sätt som apartheid i Sydafrika kommer den israeliska apartheidregimen mot palestinierna att isoleras alltmer.
Och han berättade om de nya fartyg till Gaza, bland annat ett judiskt från Tyskland, som redan var på väg. Och om den brittiska solidaritetskampanjen Viva Palestinas lastbilskonvoj som planeras starta den 12 september från London för att via Europa, Turkiet, Syrien och Jordanien nå den egyptiska gränsövergången Rafa samtidigt som nya fartyg närmar sig Gaza.
– Men då måste vi alla som blivit påverkade och berörda av massakern på Mavi Marmara komma med i arbetet och hjälpa till nu! Vi måste bemöta försöken att isolera hjälporganisationen IHH och den israeliska propagandans försök att framställa oss som en lynchmobb. Det var inte vi som landade på Israel utan Israel som landade på oss! säger han.
Som en illustration presenterade filmaren Iara Lee sin dokumentärfilm från Mavi Marmara som hon lyckades smuggla igenom den israeliska fängelsevistelsen. Filmen ställde nyligen till rabalder när den visades av FN:s pressavdelning och den israeliska delegationen protesterade mot att inte också den israeliska militärens film fick visas. Tills det framkom att den israeliska versionen visst hade erbjudits plats men på samma villkor som Lees film, det vill säga att visningen skulle följas av en journalistisk frågestund. Något som avvisats av Israels representant.
Frågestund och diskussion blev det däremot i The House of the Lord Church, vilken samtidigt demonstrerade skillnader i solidaritetsrörelsen för Palestina och kampanjen mot Gazablockaden. För arrangörerna i Al-Awda – Koalitionen för palestiniernas rätt att återvända – samt flera av de understödjande muslimska organisationerna och International Jewish Anti-Zionist Network, handlar kampen ytterst om 1948 års gränser och att upplösa den ”sionistiska statsbildningen”. Målet är för dem ett ”demokratiskt Palestina” där judar kan få leva med alla rättigheter, men ”inte på sina höga hästar” och där ”den extrema judaiseringen” av Jerusalem och andra palestinska platser måste hejdas. Från talarstolen kunde Charles Barron, en gång i tiden från de Svarta pantrarna, nu demokratisk politiker som just startat det svarta Freedom Party, jämföra ”dödslägret Gaza” med Auschwitz och Treblinka.
– Varje gång man kritiserar Israel anklagas man för antisemitism, menade Barron och riktade sig till både Israel och närvarande judar: ”Ni har inte monopol på lidande!”
För andra var det just blockaden mot Gaza som stod i centrum och det humanitära stödet åt palestinierna liksom de dödades efterlevande. Viktiga delar av den amerikanska solidaritets- och vänsterrörelsen, bland annat de som stöder en tvåstatslösning, valde att inte delta i mötet utan har manifesterat genom andra forum. Men att den fullsatta kyrkans hundratals närvarande representerar en aktiv opinion för att bryta Gazablockaden råder det inget tvivel om. Entrébiljetter på 20 dollar plus en intensiv kollekt bör ha inbringat betydande summor för de drabbade. Tillsammans med deltagarnas mobiliserade engagemang och den internationella rörelsens ansträngningar förbereds till senhösten, med Kevin Ovendens ord, ”den största Gazaflottiljen någonsin”.
Frågan är om även den kan stoppas av israeliska kommandosoldater – eller om vinden till sist verkligen har vänt?

Håkan Blomqvist

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.