Socialvandring i indien

28 juni 2010

Böcker, Kultur

Mellan attentaten, Aravind Adiga, Brombergs 2010, Översättning: Eva Mazetti-Nissen

Staden heter Kittur och ligger i Indien. Aravind Adigas andra roman Mellan attentaten är en social vandring bland Indiens mångmiljonhövdade underklass i de överbefolkade städerna. Han skriver med värme och engagemang om staden och människorna. Det gör hans outskrivna vrede mot orättvisorna ännu starkare. Litterär gestaltning i bästa bemärkelse i en charmerande roman som kanske borde kallas novellsamling.
Varje kapitel inleds som en reseguide eller förförande turistbroschyr med beskrivningar av byggnader, kvarter och historiska fakta. En enkel karta över staden finns också med. Jag var helt övertygad om att Kittur verkligen var en verklig fysisk stad ända till jag efter en stunds googlande insåg att den är högst fiktiv, åtminstone som den beskrivs i boken. Men ändå finns troligtvis denna plats i verkligheten, men med ett annat namn.
Adiga får staden att framstå som en gigantisk teaterscen. Scenografin skiftar med de olika platserna som utgör de 14 akterna. Han hämtar sina karaktärer från olika kast och klasser och låter oss träffa hinduer, muslimer och kristna, gärna inbegripna i fördomsfulla samtal om varandra. Han kan konflikterna och känner till traditionerna. Som en säker dramaturg ser han till att stadens larm och oljud hörs mellan raderna och att pulsen och trängseln vibrerar i boksidorna.
Aravind Adiga håller genomgående ett underifrånperspektiv. Han gör klass, kast och religion till förutsättningar för att överhuvudtaget förstå Indien. I sin första roman, Den vita tigern, för övrigt belönad med Bookerpriset 2008, låter han Balram Halawi, uppassare, chaufför, entreprenör och mördare, berätta om Indiens moderna historia av ekonomisk utveckling. Med påtaglig uppsluppenhet levererar Adiga den ena rallarsvingen efter den andra om korruptionen och det politiska och sociala systemet i ”världens största demokrati” som också har världens största orättvisor.
I Mellan attentaten ger Adiga röst åt många fler människor och därmed fler perspektiv. Uppsluppenheten finns kvar, men är väsentligt nedtonad. Det är närmast ett skönlitterärt socialreportage som växer fram. Det är inga passiva och kuvade människor som utgör samhällets botten. Gormande, upproriska, missnöjda och fulla av insikter och ambition vill de själva klättra på samhällsstegen.

Så länge som den rådande ordningen existerar är det endast några pittoreska undantag som lyckas och som kan upprätthålla myten. Men de finns inte bland Adigas brokiga skara av fattiga i Mellan attentaten. Han berättar också om hederliga intellektuella som har avslöjat systemet. Men även dessa står mot den höga mur av tradition och sociala mönster som tycks vara omöjlig att nå över för att åstadkomma en förändring.
Titeln Mellan attentaten anspelar på tiden mellan mordet på Indira Gandhi och hennes son Rajiv Gandhi, det vill säga mellan 1984 och 1991. Ingenting tycks ha förändrats sedan dess. Mord på politiker åstadkommer ingen förändring. Men Adiga förmanar inte med en historiereflexion, han skriver en nutidsskildring. Och han gör det på plats. Aravind Adiga föddes 1974 i Madras och har efter uppväxt och studier i Australien, USA och England återvänt och är nu bosatt i Mumbai, verksam som journalist.

Om den hopplösa vardagliga situationen gör romanen till en pessimistisk framtidsprognos eller om upproriskheten och den vreden gör det till en hoppfull berättelse är det upp till läsaren att bestämma. Jag väljer att tolka Adigas intentioner med det senare. Njutbara och engagerade är novellerna likväl.
Jan-Olov Carlsson

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.