Günter Wallraff som bostadslös och bondfångare

21 juni 2010

Böcker, Kultur

Rapport från vår sköna nya värld, 8 reportage , Günter Wallraff, Norstedts 2010, Översättare: Karl G Fredriksson, Eva Haskå, mfl

Günter Wallraff behöver knappast någon närmare presentation. Hans namn har blivit synonymt med en speciell form av undersökande journalistik eller rättare sagt deltagande journalistik som skildrar missförhållanden i samhället.

I Rapport från vår nya sköna värld berättar han i åtta reportage om ett samhälle, det tyska – det skulle i mångt och mycket kunna vara vilket västeuropeiskt land som helst – där de rika blir allt rikare medan resten kämpar för att hålla näsan över ytan.
Gud nåde den som sjunker! Fallet blir djupt, både ekonomiskt och socialt. Som i hans reportage om att vara en av Tysklands 30 000 bostadslösa några vinterdagar i Köln. Fast, det är sant, allt är inte nattsvart. På juldagen fick ”den bostadslöse” Wallraff till och med en julpåse av överborgmästaren vid en julfest för bostadslösa och andra behövande. Julpåsen som skänkts av företag visade sig innehålla kakor vars hållbarhet redan gått ut och svarta jeans från Pierre Cardin ”size 66”, vilket kanske var lite i överkant för Wallraff som normalt drar storlek 32. Lagerrensning? Men som sagt, det är tanken som räknas…

Har man fortfarande näsan över ytan och lite hopp kvar kan man alltid bli modern bondfångare – som i Wallraffs reportage om att vara telefonförsäljare och vara tvungen att pracka på folk vilken skit som helst. Undra på att en av Wallraffs kollegor i den lukrativa ”callcenter”-branschen blev ett fall för psyket.
Eller varför inte ”baka bröd” åt Lidl? Märkligt nog undvek Wallraffs arbetskamrater att utnyttja förmånen att få ta hem några frallor från brödfabriken i Hunsrück som har lågprislivsmedelskedjan Lidl som enda kund. Inte ens när de för en gångs skull undgått att bränna sig eller på annat sätt göra sig illa i den nedslitna fabriken.
Fast om du är student kan du alltid bli ”partner” på Starbucks. Visst är tillvaron genomreglerad och du är en ständigt kontrollerad slav, eller ”barista” kallas det visst, vid kaffemaskinen. Har du talang klarar du säkert av att hälla upp kaffet med höger hand, ta betalt med vänster, servera med ena foten och skura toaletten med den andra. Huvudet? Kan du nicka med det kan du alltid sälja det till företaget och bli en ”shift supervisor”, vilket är en finare omskrivning för förman som är villig att slita arslet av sig för 100 Euro mer.

Fast är du arbetsköpare eller ”arbetsgivare”, det vill säga tillhör eller anser att du borde tillhöra ”vinnarna” i den nyliberala karusellen, kanske du har större nytta av att anställa Helmut Najouks som konsult. Enligt sitt visitkort är han ”konsultativ europeisk advokat” vilket är en förskönande omskrivning för en fackkrossare av rang. Wallraff låter oss möta Najouks i full aktion. Här tänjs lagar, manövreras, intrigeras, korrumperas och – om allt detta inte räcker till finns det ju även andra metoder… som Najouks givetvis inte har ett dugg med att göra.
Säga vad man vill om Günter Wallraff, men visst är det en ”skön ny värld” han berättar om, där det ”sköna” har samma ironiska klang som i Aldous Huxleys dystopiska roman, från vilken han hämtat idén till titeln. Fast så ny är den inte, om vi för ett ögonblick bortser från alla tekniska nymodigheter påminner den faktiskt om gamla tiders råkapitalism…

Anders Hagström

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.