Färgrevolutionerna som försvann

01 juni 2010

Kommentar, Utrikes

Under president George W Bush inleddes ”färgrevolutionernas” tid. Författaren Tariq Ali beskrev dessa revolutioner som ”noggrant regisserade orangehistorier”. Det började i Georgien när en noggrant regisserad revolution begåvades med en färg.

I november 2003 störtades president Edward Shevardnadze när folket kom ut på gatan och protesterade mot det riggade valet. Den USA-vänlige Micheil Saakasjvili ersatte honom. ”Rosenrevolutionen” var här!
I november 2004 startade den ”orangefärgade revolutionen” i Ukraina mot president Viktor Janukovitj, med riggade val som förevändning. Snart ersattes den Moskvavänliga tyrannen i Kiev av den revolutionärt ”demokratiske” Viktor Jusjtjenko.
På samma sätt störtades president Askar Akajev 24 mars 2005 och ersattes av Kurmanbek Bakijev. Detta hälsades som ”tulpanrevolutionen”.
En halvhjärtad ”purpurrevolution” skakade Irak tillfälligt vid de USA-riggade valen 2005. Det resulterade i att Nouri al-Maliki blev Iraks premiärminister.
Alla dessa revolutioner hade några drag gemensamt: oppositionen stöddes av Washington: alla revolutioner hade något av ”made in USA” över sig, medan alla de revolutionära ledarna glatt förrådde sina anhängare. I varje enskilt fall traskade färgrevolutionerna iväg med sina revolutionerade länder rakt åt skogen.

I Georgien förföll Saakasjviliregeringen till diktatur medan ledaren för Rosenrevolutionen anklagade oppositionen för högförräderi. Upplopp pågick medan regimen kraschade. Saakasjvili lyckades bli återvald i januari 2008, medan media förbigick oppositionens anklagelser om fusk med tystnad. Situationen förvärrades till den grad att till och med USA:s utrikesdepartement började kritisera Saakasjvili för brott mot mänskliga rättigheter.
Under tiden förlorade den orangea revolutionen i Ukraina snabbt sin lyster. Jusjtjenkoregimen visade sig vara lika korrupt som sin obehagliga föregångare.
Väldiga biståndssummor som väst skickade försvann in i svarta hål medan ekonomin förlamades av påtvingad priskontroll. Det kom alltså inte som en överraskning när Viktor Jusjtjenko fick förödmjukande fem procent av rösterna i presidentvalet i januari i år.
Ironiskt nog vann den Moskvavänlige tyrannen Janukovitj lätt det val som till och med västmedia beskrev som fria och korrekta.

När Kirgizistans Kurmanbek Bakijev tog makten i Bisjkek byggde han upp sin regim kring en klientlista, och utövade nepotism och korruption. Han satte munkavle på media medan ett antal aktivister inom oppositionen återfanns döda under gåtfulla omständigheter. I juli 2009 riggade Bakijev valet och utropade sig själv till vinnare med 78 procent av rösterna. Det verkliga resultatet, som räknades fram sedan han störtades förra månaden, gav honom en tredjeplats.
Under sin andra period styrde han landet på samma sätt, belönade sina favoriter och privatiserade alla delar av ekonomin. 7 april samlades demonstranter för att protestera mot gripandet av några oppositionsledare. När de angreps av polis började de kasta sten på polisen. Snart lyckades de stenkastande folkmassorna avväpna polisen, tog över tv-stationen, stormade fängelserna, befriade politiska fångar, intog administrationsbyggnader, däribland Vita huset där presidenten höll till samt president Bakijevs villa, och tvingade honom på flykt.

Vad beträffar Purpurrevolutionen i Irak råkade Nouri al-Maliki ut för ett totalt nederlag, trots valfusk, när valet hölls i mars. Men i stället för att acceptera nederlaget störtade Maliki landet i en politisk kris. Just nu ägnar sig Washington åt att försöka reda upp röran efter Purpurrevolutionen.
De tre senaste månaderna har tre färgrevolutioner försvunnit, medan den belägrade Rosenrevolutionen bleknar bort.

Farooq Sulehria
Översättning från engelskan:
Gunvor Karlström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.