Får Belgien en regering?

21 juni 2010

Nyheter, Utrikes

Söndagens val i Belgien inte bara bekräftade den allt djupare sprickan mellan norr och syd, mellan Flandern och Vallonien. En avgrund öppnades upp, och om inte en ohelig allians mellan det fransktalande socialistpartiet och det flamländska separatistpartiet NV-A kan brygga över sprickan riskerar Belgien att gå under på relativt kort sikt.

Resultatet i söndags var nämligen mer extremt än någon väntat sig. NV-A går segrande ur valet och blir det största partiet i Flandern med 30 procent av rösterna och därmed samtidigt det största partiet i landet med 17,4 procent.
På andra sidan avgrunden vann PS, socialistpartiet, en stor seger och återtog platsen som det största fransktalande partiet i Vallonien. Alla andra formationer tappade mark. Nyliberalerna i MR och Open-VLD förlorade mest av alla. Till vänster om socialistpartiet fanns det förhoppningar kopplade till en vänsterfront, Front des Gauches, efter att en opinionsundersökning i Bryssel visat på 11 procent tillsammans med de före detta maoisterna i PTB. Något måste har varit grundligt fel i undersökningen. Front des Gauches fick strax över 20 000 röster i Vallonien plus Bryssel och kom därmed inte ens upp till 1 procent.

Koalitionsregering
Hur en regering ska kunna bildas frågar sig nu många. Kungen är regeringsbildare i det belgiska systemet och nu måste han ge en partiledare uppgiften att försöka bilda en koalitionsregering. Men valresultatet lämnar inte mycket utrymme för manövrer. På den flamländska sidan är Bart De Wevers NV-A omöjligt att runda. Ingen fungerande regering kan bildas utan NV-A.
Det är kanske den belgiska statens räddning. Bart De Wever, som säger sig vara för ett självständigt Flandern, måste kompromissa med Socialistpartiet och därmed spä ut sitt vin med vatten. Hans anhängare som väntar sig något annat än en kompromiss à la belge kan snabbt tappa tålamodet och strömma tillbaka till extremisterna i Vlaams Belang som förlorade stort och tappade nästan hälften av sina röster från senaste valet.
Socialistpartiets chef Elio Di Rupo är given ledare för Vallonien och det fransktalande Bryssel och måste likt Bart De Wever hålla för näsan och kompromissa med separatisterna på andra sidan språkgränsen. På valkvällen sa de båda att en hand måste sträckas ut över språkgränsen för att landet ska kunna räddas. För De Wever var det redan ett första avsteg från den separatistiska vägen.
Två scenarier öppnar sig. Endera lyckas Di Rupo och De Wever snabbt bilda en koalitionsregering, hur otänkbart det än var innan valet. Dess uppgift blir då att hitta en formel för ökad regional självständighet inom ramen för ett federalt Belgien.
Eller så misslyckas regeringsbildandet och landet blir utan regering under lång tid. I så fall kan separatisterna i norr säga att Belgien är omöjligt att regera och att den de facto splittringen ska befästas formellt genom att utropa ett självständigt Flandern. Vad det kan föra med sig för Bryssels status verkar oöverskådligt just nu. Huvudstaden ligger i Flandern men 88 procent av befolkningen talar franska.

Text och foto: Benny Åsman
intis@internationalen.se

,

About Benny Åsman

Gammal utopist som tror en bättre värld är möjlig.

View all posts by Benny Åsman

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.