En värdig manifestation för Ship to Gaza

07 juni 2010

Inrikes, Nyheter

– Bojkotta Israel, Palestina solidaritet!
Slagorden hörs på långt håll och vi förstår att det inte är den lilla skara människor vi hade föreställt oss utan något mycket större som är på gång. Det kom ett sms om morgonen: Israel har bordat Ship to Gaza. 16 dödade och flera skadade. Demonstration ikväll klockan sex på Sergels torg. Kom och sprid!

Hjälpsändningen som för några veckor sedan knappt bevärdigades med en notis i dagstidningarna har plötsligt blivit den allt överskuggande nyheten. Hur många har dödats? Vilka befann sig på det turkiska skeppet som stormades från luften av israeliska elitsoldater? Lever de svenska deltagarna? Vi är många som har följt radions rapporteringar under dagen för att få ett grepp om vad som egentligen händer, hur situationen ser ut internationellt, hur samfundet kommer att agera. Nu har vi samlats.
Många små barn i sina föräldrars trygga famnar, äldre och yngre människor av alla sorter. Det känns som om vi har gått man ur huse för att visa vårt stöd till hjälparbetarna och till det palestinska folket. Flaggor och banderoller vajar i den ljumma vinden och solen lyser snett in över folkmassan – vi är överallt. Idag är vi alla palestinier står det på ett plakat. Adrenalinet pumpar i ådrorna och gåshuden vittnar om att det är ett ögonblick vi kommer att minnas.
Författaren Åsa Linderborg har ordet. Hon menar att även om Israel stod för attacken så har ”Sverige, EU och världen ett blytungt medansvar”. Generalsekreteraren för Amnestys svenska sektion, Lise Bergh, meddelar att människorättsorganisationen ser attacken som ett grovt brott mot de mänskliga rättigheterna:
– Vi kräver att blockaden hävs omedelbart, att en oberoende internationell utredning tillsätts och att de ansvariga ställs till svars.

Sedan får vi får veta att riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP), läkaren Viktoria Strand och författaren Henning Mankell sitter i fängelse. Av de elva svenskarna som fanns med i konvojen fattas fortfarande två: religionshistorikern Mattias Gardell och idéhistorikern Edda Manga som befann sig ombord på det turkiska skeppet. Mattias Gardells son Linus Gardell säger att han vill tala ”å farsans vägnar”:
– Han hade nog sagt något sånt här: Den israeliska attacken får inte låta oss skrämmas till tystnad. Han hade sagt: Vi måste stå upp för de värderingar vi vill att vår samtid ska präglas av. Blockaden måste hävas nu!
– Spelar det någon roll att vi samlas här idag?, undrar Jytte Gutleland, ordförande för SSU, och svarar själv:
– Jo, vårt engagemang spelar roll. Det visar att vi aldrig ger upp kampen för fred, frihet, försoning och mänskliga rättigheter. Det visar att vi vill ha ett Sverige som kan se sig självt i ansiktet och gilla det vi ser. Vi kräver tillsammans ett fritt Palestina. Diplomatins tid har inte fungerat och nu kräver vi handling. Carl Bildt måste ta ett större ansvar och kalla hem den svenska ambassadören i Israel.

När en kvinna från Centerpartiet, som vi inte uppfattar namnet på i slagordsmattan, ställer sig i talarstolen och börjar med att säga att hon inte håller med om allt vad demonstranterna skanderar överröstas hon omedelbart. Det håller på att komma till handgripligheter när upprörda människor vill ta sig fram till henne, men snart lugnar det sig och den palestinske ambassadören kan ta till orda:
– Det är inte tid att tala, det är tid att agera. Vi har talat för mycket. Vad Israel har gjort är statssponsrad terror. Varför upprepar Israel sådana handlingar? Därför att de inte hålls ansvariga av det internationella samfundet.
Tillsammans ger vi oss av mot Israels ambassad. Ropen ekar i megafonerna när vi går längst Hamngatan och Strandvägen. Tillsammans med konstant handklapp blir det som ett mantra: Palestina. Solidaritet. Om och om igen. Framför ambassaden får arrangörerna uppmana folkmassan att ta hänsyn till alla små barn som kan komma i kläm, och när en äldre man kommer ut på sin balkong i bara kalsongerna och börjar skrika rasistiska haranger är det på gränsen att det urartar.

Dan Israel som har sin fru på båten berättar att hon dagen innan hade hört av sig och kunde rapportera att Medelhavet låg spegelblankt. Kontrasten är slående med tanke på att flera använt ordet blodbad för dagens attack.
– Aldrig kunde jag tro att Israel skulle utföra en massaker på fredsälskande aktivister. När folket i Gaza kan sluta känna oro, så ska vi sluta kämpa. Länge leve Ship to Gaza! ropar Dan Israel.
Samaa Sarsour fick för en halvtimme sedan reda på att hennes pappa, Amil Sarsour, sitter i fängelse i Israel.
– Jag som är jurist är så trött på att Israel förbryter sig mot Palestina i lagens namn. Jag har gråtit sedan fem imorse men jag vill fortfarande tro på att det finns en rättvis fred mellan israeler och palestinier, mellan muslimer, judar och kristna. Till Israel: Ship to Gaza strider inte alls mot internationell rätt. Skam på dig! Skam på dig! Skam på dig!

Nästa morgon är de elva svenskarna lokaliserade, alla är i livet. Vi trodde att vi skulle bli några stycken på Sergels torg. Polisen säger att vi blev omkring 7 000. Men den som befann sig i det ofattbara myllret på Sergels torg säger snarare 10 000 eller fler. En uppslutning som på senare år bara har sin like i demonstrationen mot Irakkriget 15 februari 2003. Manifestationerna i London, Paris och Bryssel rapporteras ha varit mycket blygsammare. I Sverige visade vi att det fortfarande finns solidaritet i världen.

Text och foto:
Emma Lundström

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.