Ayatollans död blir en politisk krutdurk

21 juni 2010

Böcker, Kultur

Vem dödade ayatolla Kanuni?, Naïri Nahapètian, Sekwa 2010, Översättning: Marianne Tufvesson

En politisk thriller från Iran dimper inte ner var dag i den svenska bokfloran. Men nu finns den. Med Vem dödade ayatolla Kanuni? debuterar författaren Naïri Nahapètian med en roman om det politiska maktspelet i dagens Teheran, och med kopplingar till tiden för den revolutionära perioden då shahen störtades. Det är det intressanta bokförlaget [sekwa] som med denna utgivning breddar den litterära världskartan på ett förtjänstfullt sätt.
Nu är författaren förvisso fransyska sedan 1979 eftersom hon som nioåring emigrerade med familjen efter den iranska revolutionen. Ett liknande öde har också drabbat huvudpersonen Narek Djamshid som tvingades lämna Iran som fyraåring. Han lever i exil med sin sammanbitne och föga meddelsamme far. Nareks mor dog strax efter revolutionen, en händelse som varit tabubelagd under Nareks uppväxt. När Narek nu återvänder till Iran för första gången är det som journalist. Han ska intervjua en känd ”islamistisk feminist” i samband med valet.

Handlingen är förlagd till Teheran veckorna före presidentvalet 2005 då Ahmadinejad oväntat kom till makten. Vid ett besök i Justitiepalatset trampar Narek och Leila Tabihi, kvinnan som han kommit för att intervjua, rakt in i mordet på en framstående ayatolla. Ayatolla Kanunis uppgift är att hålla koll på regimmotståndare och mordet får omedelbart en politisk dimension.
Leila Tabihi är politiskt högvilt. Hon arbetar med människorättsfrågor, är feminist, troende muslim och förväntad kvinnlig kandidat i presidentvalet. Hon arbetar tillsammans med en advokat, Mirza Mozaffar, som varit minister i Bazargans sekulära regering omedelbart efter iranska revolutionen.

Trion Narek, Leila och Mirza hamnar oförskyllt i en politisk krutdurk. Mordet på ayatolla Kanuni mörkläggs för att inte störa det förestående valet. På gatorna stärks de reaktionära krafterna och närvaron av Pasdaran, Basij-milisen och Savama i romanen ger ett eftertryck åt den totalitära regimens kontrollbehov. Motivet för mordet står att finna i de mäktiga ekonomiska intressena kring den innersta maktsfären.
Romanen blir mindre en polisutredning av ett mord och mer en politisk thriller. Invävd i historien ryms också Nareks sökande efter sin borttappade historia, mamman som dog, de armeniska släktingarna och faderns förtegenhet. Svaren sitter långt inne. Leila är lika mycket nyckeln till mordgåtan som till Nareks gåtfulla bakgrund.
Det kryllar av iranska sedvänjor och persiska uttryck i romanen. Och tillsammans med den politiska historielektionen blir det lite väl mycket av det goda och korrekta. Naïri Nahapètians ambition att göra upp med klyschor och vanföreställningar om dagens Iran går stundtals ut över det litterära. Berättandet tar över gestaltningen och romanen tenderar att bli något platt och tvådimensionell.

Detta till trots charmas jag av romanen. Kanske just av sympati med avsikten, det vill säga att återskapa en komplex bild av dagens Iran till skillnad mot de förenklade schabloner som vi dagligen överöses med. Kanske också för att romanen inte fastnar i deckargenrens detaljrikedom och sinnrika pusselläggning utan för att det är maktspelet och de stora osynliga intrigerna som driver spänningen. Eller så är det kanske så enkelt att det ligger en ohämmad njutning i att ibland få lämna den stora litterära allfarvägen och ta in på en liten sidoavfart till en okänd terräng. Troligtvis är det blandningen av allt detta som gör läsningen av Vem dödade ayatolla Kanuni? till väl använd lästid.

Jan-Olov Carlsson

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.