Thailand: Rödskjortorna ger vika – men ingenting är som förr

24 maj 2010

Nyheter, Utrikes

De rika och mäktiga i Thailand tålde inte att fattiga bönder och arbetare krävde respekt för deras röster.
Än en gång är det den thailändska armén som gjort sitt smutsiga jobb och krossat en folklig protest i blod. När det här skrivs rullar pansarvagnarna in i de rödas befästa område i affärskvarteret Ratchaprasong.

Regeringen vägrade att förhandla med de röda trots att senaten ville medla och FN uppmanade till besinning. Krav på demokrati och respekt för valresultat krossas nu under pansarvagnarna. Ratchaprasong är premiärminister Abhisits Tien An Men, Himmelska Fridens torg.
Det är sant att dramatiska händelser avlöst varandra var och varannan timme i över en månad. Så är det alltid när ett folk reser sig och kräver sin rätt och rättvisa medan de härskande beväpnade till tänderna försvarar vad de äger – makten och rikedomen. Det kan vara dags att också höja blicken över de feta rubrikerna och fråga vad som utgör grunden till de dramatiska händelserna.
I måndags hade redan 65 personer dödats och mer än tusen skadats. Trots regeringens totala nonsensprat om ”500 terrorister beväpnade till tänderna” är det bara civila som fått sätta livet till sedan den blodiga sammandrabbningen 10 april. Då dog också sex soldater i vad som var en mycket ogenomtänkt och fumlig militär framryckning mot de rödas demonstrationsplats. Sedan dess dödar armén på distans med prickskyttar utplacerade på taken i stadens centrum. Nästan alla civila har dödats med skott i huvudet. Bevis nog för att det är prickskyttars verk.
När det här går i tryck är kanske redan det röda upproret krossat och den heliga ordningen återupprättad, det vill säga alliansen mellan officerskasten, aristokratin i statsbyråkratin och Bangkoks affärstopp, som alla hukar bakom kungens allt svagare men ändå skyddande hand.

Men oavsett om de röda lider nederlag i den nuvarande striden är en epok över i Thailands historia. Fattiga bönder och arbetare har för första gången intagit den politiska scenen som självständig kraft och krossat den härskande elitens myt om ”demokrati på thailändskt vis”.
Idén bakom begreppet är att den västerländska demokratin inte passar för det thailändska samhället eftersom det är byggt på harmoni och stabilitet till skillnad från västerlandets klasskamp och egoism. Hela schemat är naturligtvis nonsens och speglar bara det faktum att den enorma majoriteten av befolkningen tills nyligen var småbönder och isolerade på landsbygden där en öronbedövande indoktrinering lärt dem att älska kungen och vara nöjda med sin lott.
Hela den materiella grunden för ”demokrati på thailändskt vis” sköts i sank under det ekonomiska uppsvinget 1986-96, då miljoner flydde landsbygden in till Bangkok för att ta chansen att snabbt häva sig ur den sekellånga misär som varit landsbygdsbefolkningens lott. Under den perioden bildades en sju miljoner stark arbetarklass.

När den asiatiska finanskrisen 1997 plötsligt släckte hoppet om oavbruten tillväxt, tusentals företag gick i konkurs och miljoner arbetare tvingades återvända till landsbygden, hade mentaliteten redan börjat ändras och grunden för ”demokrati på thailändska” spruckit i fogarna.
Den omtalade och ifrågasatta miljardären Thaksin Shinawatra utsågs 2001 efter en övertygande valseger till premiärminister och gjorde sig snabbt hatad bland den gamla eliten. Dels för att han införde sociala reformer för de fattiga som för första gången i landets historia gav dem praktiska möjligheter att söka sjukvård till ett minimalt pris. Antalet skolor på landsbygden ökade också kraftigt. Det är den materiella orsaken till att Thaksin ännu ses som en hjälte av fattiga människor.
För vid sidan av reformerna förde Thaksin traditionell thailändsk politik, det vill säga kompispolitik och korruption som gynnade den del av eliten som stod på hans sida. De som trampats på tårna av Thaksin samlades i opposition runt Thaksins före detta affärspartner i medievärlden – Sondhi Limthongkul och generalen Chamlong Srimuang, ledare för en hårdför falang i armén. Sondhis talk show på tv användes till att lansera en kampanj för att störta Thaksin. Det är ursprunget till de så kallade gulskjortorna och partiet PAD.
Trots den intensiva kampanjen mot Thaksin vann han överlägset parlamentsvalen i februari 2005. Många röster köptes med små summor pengar eller andra fördelar, men det var vanor som användes inte bara av Thaksin. Grunden till att han omvaldes trots det maktmissbruk som rådde under hans styre var de fattigas tacksamhet för de sociala reformerna. Segern i valet blev för mycket för Bangkoks elit, vissa höga militärer och kungen, vars ”gudomlighet” Thaksin kastade en skugga över. En kupp började planeras. När Thaksin var på resa till FN:s generalförsamling i september 2006 slog kuppmakarna till och avsatte honom.
Trots militärens ansträngning att förhindra anhängare till Thaksin att spela en politisk roll vann PPP valet i december 2007 och satte på nytt käppar i elitens hjul. Från maj 2008 intensifierar gulskjortorna sina aktioner för att få PPP-regeringen avsatt. De gulas ockupation av Bangkoks internationella flygplats lyfte fram konflikten på ett internationellt plan. Regeringen föll och elitens guldgosse, Abhisit Vejjajiva, kunde tillträda posten som premiärminister. Den som han nu missbrukar till att slakta demonstranter i Bangkok.

Just nu dränks definitivt ”demokrati på thailändska” i de rödas blod. Men även om de lider nederlag kan inte det forna systemet med en härskande elit i Bangkok och lydiga fattiga småbönder på landsbygden återupprättas. Trots de märkliga former kampen tagit sig är det en kamp mellan olika samhällsklasser vi varit vittne till. Fattiga bönder från landsbygden, arbetare från Bangkoks förorter och vissa delar av den mindre bemedlade medelklassen står mot den traditionella makteliten.
De fattigas kamp är inte ännu en strid för omfattande sociala reformer, för att inte tala om ett annat samhälle, utan ett krav på att deras röst ska räknas och väga lika mycket som elitens. De vill sätta stopp för de senaste fem årens vana att det är de fattiga på landsbygden som tillsätter en majoritet i parlamentet och där de rika i Bangkok avsätter den med hjälp av militär och domstolar.

Benny Åsman
intis@internationalen.se

About Benny Åsman

Gammal utopist som tror en bättre värld är möjlig.

View all posts by Benny Åsman

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.