Stolt över sin historia, men tar också avstånd

17 maj 2010

Analys, Inrikes, Nyheter, Politik

Enligt Vänsterpartiets egen historieskrivning var denna kongress deras 38:e. Redan i detta ligger den dubbelhet som finns i detta parti. I ena stunden är man stolt över sin historia och hurrar för gamla veteraner som talar till kongressen, i nästa stund tar man avstånd från sin historia.

Ett tydligt uttryck för detta var t ex diskussionen om ”integritetsfrågorna” där Ung Vänster sagt att ”vi ska inte ha det som i Sovjet” medan en äldre kamrat i talarstolen menar att partiet ”alltid slagits mot avlyssning och åsiktsregistrering”. Och visst har tusentals medlemmar i Vänsterpartiets föregångare kämpat för ett annat och bättre samhälle i Sverige. Men samtidigt trampade broderpartierna i öst på alla sätt ner den egna befolkningen.
Idag finns denna dubbelhet i skillnaden mellan de radikala ideal som uttrycks i programmen och den faktiska politik av medansvar för nedskärningar och privatiseringar som varit Vänsterpartiets praktik på riks- och kommunnivå sedan 1990-talet.
Och tyvärr är det nog andra saker än olika kongressbeslut som kommer att ha betydelse för vilken politik som Vänsterpartiet kommer att föra. Oftast är ju de som faktiskt leder viktigare än kongressbeslut, det gäller inte bara Vänsterpartiet. Innehållet i politiken kommer främst utformas av en mycket begränsad grupp inom partiets ledning i överläggningar med motsvarande grupper inom S och Mp.

Lars Ohly valdes utan motkandidater med acklamation till partiordförande. Och valberedningens förslag till ny partistyrelse hade enligt Ulla Hoffman arbetats fram i ”full enighet”. Hon berättade också för kongressen att en synpunkt från avgående PS varit att det var svårt att arbeta för dem som inte var heltidspolitiker. Med en logik som inte var helt begriplig för mig föreslog valberedningen därför att nya PS skulle bestå av en tredjedel riksdagspolitiker, en tredjedel kommun- och landstingspolitiker och en tredjedel fritidspolitiker. Det var också dessa av valberedningens föreslagna kandidater som valdes av kongressen. En styrelse där alltså två tredjedelar har politiken som levebröd.

En liten vink om kongressbeslutens betydelse fick vi redan under kongressens sista dag då den återvalde partiledaren i media talade om att han inte kommer driva sextimmarsdag ”särskilt hårt” och att höjningen av a-kassan till 90 procent var för dyrt.
Allra tydligast kommer partiets dubbelhet nog synas ifall man medverkar i en regering som inte tar hem de svenska trupperna från Afghanistan.

Anders Fraurud
intis@internationalen.se

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.