Så här ser den grekiska verkligheten ut

17 maj 2010

Ekonomi, Nyheter, Utrikes

Sanningen bakom maktens myter: Grekland, Grekland, Grekland… Det går inte att knäppa på radion eller öppna en tidning utan att mötas av rapporter om krisen i Grekland. Vår gamla semesterfavorit har på kort tid förvandlats till EU:s sorgebarn på gränsen till konkurs. Vi fattar att det är allvarlig kris i landet, men vad beror det på? Är det grekernas eget fel? Har de bara fifflat och latat sig? Internationalen frågar några som vet.

EU:s miljardlån för att stävja Greklands kollaps kommer att kräva kraftiga nedskärningar på bekostnad av grekernas levnadsstandard. För statsanställda väntar lönesänkningar med 10-15 procent, höjd pensionsålder, sänkta pensioner etc.
– Grekland har stora budgetunderskott och tar man inte det här lånet tvingas man ställa in betalningar, pensioner och så vidare, säger Jonas Sjöstedt (V) till Internationalen.
Det som vanligtvis sker när ett land befinner sig i ekonomisk kris är en devalvering. Då sänker man värdet på den egna valutan och gör sig konkurrenskraftigare gentemot andra länder. Men eftersom euron är gemensam så fungerar det inte i fallet med Grekland, det är delvis därför många har varit så skeptiska till europrojektet.
– Det här är den största krisen som eurosystemet haft. Det visar precis hur svårt det är att ha en gemensam valuta utan att ha en gemensam ekonomisk politik. Det som händer nu är precis vad nej-sidan varnade för: man kan inte ha en gemensam valuta med så olika förutsättningar i grunden.

Jonas Sjöstedt står överst på vänsterpartiets lista i Västerbotten. Han var tidigare ledamot i EU-parlamentet 1995-2006 och nu kandiderar han till riksdagen. Han tror inte att den ekonomiska krisen kommer stanna i Grekland.
– Eurokrisen sprider sig snart med största sannolikhet till Portugal och Spanien, det är också länder med stora skulder som måste låna mycket pengar med hög ränta. Jag tror att Grekland kommer att tvingas ställa in betalningarna och få sina lån nedskrivna. När det sker kommer krisen sprida sig till bankerna, inte minst i Frankrike och Tyskland.
– Allt detta visar att man hittills inte tagit problemen med EMU på allvar, och att det nu är löntagarna som får betala priset. Vi kan tacka vår lyckliga stjärna att vi inte har euro i Sverige, men vi har fortfarande en regering som vill det, säger Jonas Sjöstedt.

Den amerikanska ekonomen och nobelpristagaren Paul Krugman har den senaste tiden skrivit en rad artiklar i New York Times där han menar att Grekland med största sannolikhet kommer att lämna EMU. Jonas Sjöstedt tror också att det vore det bästa på sikt.
– Tyvärr finns inga regler inom EMU för hur det ska gå till, man har låst dörren och kastat bort nyckeln. Men man måste uppfinna regler för det nu. Det blir förstås svårt för Grekland att återgå till drachmen igen, bland annat för att folk kommer att springa till banken och ta ut alla sina pengar. Men egentligen är det långsiktigt det klokaste.
Man hör ibland att grekerna själva försatt sig i den här ekonomiska krisen för att de varit lata och har haft det för bra. Vad säger du om det?
– Det är oförskämt att hävda att alla greker är lata. Däremot har Grekland misskött sin ekonomi genom att till exempel inte ta ut tillräckligt med skatter. Greklands kris är inte eurons fel men euron har gjort det hela värre. Att det sedan finns en stor svart ekonomi betyder att det finns problem med korruption i landet, men det har ingenting att göra med om arbetarna är lata eller inte, säger Jonas Sjöstedt.

Jannis Konstantis, tunnelbaneförare och ordförande för Sekos klubb 119, tillbakavisar också kritiken att grekerna skulle ha haft det för bra hittills.
– Såklart finns ingen sanning i det. Det man hör om 14 månaders lön måste jämföras med levnadskostnaderna, som är lika höga som i Sverige, och titta på vad det är man får ut. Minimilönen i Grekland ligger på 700 euro, alltså cirka 7 000 kronor i månaden. En hög lön ligger på 1 400 euro. Dessutom är det inte dyrt att anställa folk i Grekland, det kostar företagen dubbelt så mycket att ha arbetare i Sverige, ändå är lönerna inte högre.
– Att pensionsåldern ligger på 50-55 år är inte heller sant. För länge sedan var det så men nu gäller 65 år och det är bara lägre för grovarbetare. Av pensionärerna lever tjugo procent på under 600 euro i månaden. Efter nedskärningarna kommer de att tvingas leva på 450 euro i månaden.
Facken har gått i taket över de orättvisa åtstramningarna och upprörda folkmassor protesterar otröttligt på gatorna varje dag. Jannis Konstantis tror inte att facken kan ta ledningen ur den här krisen.
– Inte de här facken, säger han. ADEDY och GSEE motsvarar ungefär svenska LO och TCO, och de är knutna till regeringen. Det finns två positioner inom facken där den ena representerar en tredjedel av medlemmarna som vill vara mer fristående från regeringen. Men de är tvungna att anpassa sig till makten, säger han.

Internationalen träffar en greklandsfödd kvinna, Dina, som har mycket att säga om sitt forna hemland. Hon har bott hela sitt vuxna liv i Sverige och jobbar till vardags som lärare.
– Grekland må vara civilisationens vagga, men som modern demokrati är den färsk, säger hon.
Hon säger att hon främst känner sig ledsen när hon ser vad som händer med Grekland under åren och hon bär en stor ilska mot de inhemska politikerna och de korrupta systemen.
– Papandreous parti har suttit vid makten i arton år. Alla hans forna och nuvarande ministrar har gjort bort sig på något sätt, skandalerna har avlöst varandra. Det handlar om lyxkonsumtion, mutor, missbruk av makt och skattepengar. Folket har inget förtroende alls för politikerna i Grekland längre.
Inom den offentliga sektorn har de anställda haft relativt goda förhållanden med bra löner, förmåner och anställningsskydd. Dinas tolkning är att detta har varit den korrumperade regeringens sätt att köpa tillbaka folkets förtroende.
– De senaste 35 åren har präglats av korruption och lyxkonsumtion bland politikerna. De rika har blivit rikare och de fattiga fattigare. Ett tydligt klassamhälle har uppstått och på det här viset ville de köpa tillbaka folk som känt sig missnöjda genom att garantera dem förmåner och bra löner inom staten.
Även om statliga yrken är att föredra så är den svarta marknaden utbredd i Grekland. Det ges inga kvitton någonstans, enligt Dina. Och ingen betalar skatt, rik som fattig. Men att det skulle vara ett moraliskt problem, anser hon inte.
– Det är förstås ett politiskt problem, för våra politiker har aldrig själva föregått med gott exempel. Alla har de varit tjuvar och banditer, från den första till den sista posten.
Dina hade hoppats att de kraftiga nedskärningarna skulle göras där de passade bäst: hos maktens män, inte hos vanligt folk.
– Det som händer nu är orättvist, säger Dina. Jag tycker att Papandreou skulle ta i med hårdhandskarna uppifrån istället. Bäst vore om han straffade alla ministrar, tog ifrån dem deras tillgångar och stoppade dem i fängelse inför ögonen på befolkningen. Kanske kunde de återfå lite förtroende för demokratin då.
– Men nu börjar han från botten istället med de fattiga och lämnar alla andra i fred.

Dina berättar engagerat om de korrupta system som genomsyrar hela det grekiska samhället, inte bara inom politiken. Det är journalister, poliser och läkare, det är sjukhus, universitet och domstolar som bygger på fusk, mutor och svågerpolitik. Dina som är lärare är extra brydd om skolsystemet. Den grekiska skolan räknas som den tredje hårdaste skolan i världen, näst efter Japan och Finland och Dina beskriver den som katastrofal.
– I Grekland är skolundervisningen helt teoretisk, barnen måste hårdplugga för att sedan kunna rabbla upp läxorna precis som papegojor. Barnen går i skolan fem sex timmar om dagen, sedan kan de ha sex läxor till nästa dag, berättar hon.
För att nå dessa högt uppställda mål måste barnen komplettera sin dagliga statliga skolgång med dyra kurser på kvällstid i privatskolor, så kallade frodistirio. Ofta dubbelarbetar lärarna i den statliga skolan och i frodistirio och ser den ekonomiska vinsten i att så många barn som möjligt tar kvällskurser.
– Sedan när föräldrarna kommer på kvartsamtal får alla höra, oavsett hur duktigt barnet är, att barnet inte är tillräckligt bra. Syftet är förstås att föräldrarna ska skicka sina barn till frodistirio. På så vis får läraren själv mer pengar.

Dina berättar vidare om landets byråkratiska processer, som är så invecklade att det kan ta ett år att ansöka om pension.
– Grekisk byråkrati är ett mörkt kapitel, säger Dina och skakar på huvudet. En person som vill gå i pension måste klistra fast en liten lapp, mindre en ett frimärke, för varje dag man jobbat i hela sitt liv, på ett ark med små rutor. Dessa ark kan till slut innehålla 11 000 små fastklistrade lappar, först då är man redo att ansöka om pension. Det gäller att inte ha slarvat bort några lappar under sitt verksamma arbetsliv.

Dina är ett fingerat namn.

Katarina Wikström

Några myter om grekisk ekonomi

* Greker arbetar fler timmar i veckan jämfört med andra européer. Enligt Eurostat arbetar grekerna 42 timmar i veckan, medan genomsnittet i EU:s 27 medlemsländer ligger på 40,3 timmar i veckan.
* Grekland har de mest underbetalda anställda inom privata sektorn jämfört med resten av Europa. I Grekland ligger den genomsnittliga bruttolönen för privat sektor på 803 euro, medan den lägsta lönen i Frankrike ligger på 1 250 euro, Irland 1 300 euro och Nederländerna 1 400 euro, enligt Eurostat.
* De offentligt anställda är inte överdrivet många i Grekland. Enligt ILO (International Labour Organization) representerar offentligt anställda 22,3 procent av den totala arbetsstyrkan. I Frankrike är den siffran 30 procent, i Sverige 34 procent, Nederländerna 27 procent, Storbritannien 20 procent och Tyskland 14 procent. Grekland ligger därmed under snittet. Viktigt att poängtera är också att 300 000 av dem som arbetar inom offentlig sektor bara har tillfälliga kontrakt, vilket innebär lägre löner och mindre förmåner än de fastanställda.
* Grekerna pensionerar sig inte tidigare än andra. Genomsnittsåldern för pension ligger på 61,4 år i Grekland, lite högre än det europeiska genomsnittet på 61,1 år.
* Grekerna får inga feta pensioner. Enligt fackorganisationen GSEE ligger den genomsnittliga pensionen i Grekland på 750 euro i månaden, medan den i Spanien ligger på 950 euro, Irland 1 700 euro, Belgien 2 800 euro och Nederländerna 3 200 euro. (Detta beräknades före den kommande nedskärningen.)
* Grekerna lever inte särskilt mycket flottare än andra européer. Medan lönerna ligger bland de lägsta i hela Eurozonen, har priserna för dagligvaror rusat i höjden. Några exempel: ett paket flingor i Grekland kostar i snitt 2,86 euro, medan det i Storbritannien kostar 1,89 euro (51 procent billigare) och i Frankrike 2,25 euro (27 procent billigare). Tandkräm kostar i snitt 3,74 euro i Grekland och 2,46 euro i Storbritannien (52 procent billigare). En kopp kaffe i Grekland kostar så mycket som 3,5 euro i snitt vilket är mer än dubbelt så mycket som i de flesta andra europeiska länder.

Källa: International Marxist
Tendency, www.marxist.com

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.