Ryssland firar Sovjets seger över Nazityskland

10 maj 2010

Kommentar, Nyheter

Den 9 maj varje år firas en väldig folkfest i Ryssland, till minne av krigets slut. Per Leander brukar gå dit.
Våren kommer tidigt till Moskva. I början av maj är det redan sommar. Den 9 maj firar vi 65-årsdagen av Sovjetunionens seger över Nazityskland. Överallt ser man människor med det randiga segerbandet på sina rockar och knutet på bilarnas radioantenner. Också jag har fäst det svart-orangea bandet på skinnjackan till minne av de många miljoner rödarmister och partisaner som stupade i kampen mot de nazistiska invasionstrupperna.

Den röda fanan som hissades över Riksdagshuset i Berlin 1945, förevigat på Jevgenij Chaldejs berömda fotografi, finns att beskåda i en glasmonter i en stor sal på Sovjetiska armémuseet på Sovjetiska armégatan i norra Moskva. Men den 9 maj varje år plockas segerfanan ut ur sin monter för att föras i täten för militärparaden på Röda torget. Tjugo år efter Sovjetunionens fall är det fortfarande den röda fanan som tillsammans med hammaren och skäran får symbolisera segern över nazismen på denna den största av alla ryska högtidsdagar.
Men det var först 1975 som 9 maj blev en officiell helgdag i Sovjet, förklarar den rysk-amerikanska historikern Nina Tumarkin i sin bok The Living and the Dead om det kulturella arvet efter andra världskriget. En stor parad hölls visserligen på första årsdagen av segern 1946, men efter det satte Stalin stopp för festligheterna. Stalin insåg nämligen att hans egen roll som ledare under kriget hade varit medioker, och var rädd för att högtidlighållandet av segern skulle påminna folket om deras egen kollektiva styrka.

Det är därför beklagligt att det idag finns krafter i Ryssland som vill att Stalin ska hyllas officiellt i samband med 9-majfirandet. I år har det stalinistiska kommunistpartiet för första gången fått tillstånd att sätta upp tio stora affischer till Stalins ära i Moskva inför Segerdagen. Men det är långt ifrån den ”stalinkult” som västerländska medier försöker få oss att tro ska ha återuppstått i Ryssland. Både president Medvedev och Moskvas borgmästare Jurij Luzjkov har varit emot Stalinaffischerna, men till sist blev de tvungna att kompromissa med kommunisterna eftersom de trots allt utgör det största oppositionspartiet. Tio Stalinaffischer är heller inte speciellt uppseendeveckande då hela jättestaden Moskva flaggar i rött för segern och draperas i tiotusentals banderoller och affischer till hyllning av olika berömda rödaarméofficerare såväl som de vanliga soldater, partisaner och arbetare som tillsammans bidrog till segern.

En sak ska Stalin i alla fall ha cred för, nämligen att han vid krigsutbrottet insåg sina egna begränsningar och lättade på järngreppet över makten och censuren. Till skillnad från Hitler lät han sina generaler sköta krigföringen utan att lägga sig i detaljerna, och han släppte till och med ut många tusen politiska fångar ur lägren som var villiga att ta till vapen för Sovjetunionens försvar.
Trotskij uppmanade också sina anhängare inför krigsutbrottet 1939 att trots den stalinistiska degenereringen av den ryska arbetarstaten försvara revolutionens landvinningar mot Hitlers kontrarevolutionära invasionstrupper. ”Under dessa betingelser kommer Fjärde Internationalens partisaner, utan att för den skull på något sätt förändra sin inställning till kremloligarkin, att som den allra viktigaste uppgiften för stunden föra fram nödvändigheten av militärt motstånd mot Hitler. … Detta slags försvar av SSSR kommer naturligtvis att skilja sig som himmel och jord från det officiella försvar som nu förs fram under parollen: ’För fäderneslandet! För Stalin!’ Vårt försvar av SSSR förs fram under parollen: ’För socialism! För världsrevolutionen! Mot Stalin!’” (Till marxismens försvar.)
Den sovjetiske dissidentpoeten Jevgenij Jevtusjenko skriver om kriget i sina memoarer att ”trots alla fasor i Stalins koncentrationsläger bevarade det ryska folket i djupet av sin själ tron på revolutionens ideal. Ryssen gick ut för att försvara inte bara sitt fosterland utan också sin revolution”. Det var som om revolutionen fått nytt liv, berättar Jevtusjenko: folk började tro på kommunismen igen och de livliga politiska diskussionerna från 1917 återuppstod. ”Hur svårt det än är att erkänna, fick folket det lättare under kriget, ty det behövde inte längre hyckla. Detta var en av de viktigaste orsakerna till vår seger.”
Segerdagen är mycket mer än bara den omtalade militärparaden på Röda torget. Det är en väldig folkfest som pågår i flera dagar på gatorna och i parkerna med konserter och fyrverkerier i en känslofull blandning av glädje och sorg, och med enorm respekt för de många krigsveteraner som fortfarande är i livet, och för alla miljoner som gick under i kampen mot fascisterna.

Alla ryssar har föräldrar eller far- och morföräldrar som dödades. Det är inte helt klart hur många som dog, men siffran 20 miljoner som man slog fast direkt efter kriget stämmer inte. Modernare forskning visar att det snarare rör sig om 27 miljoner, kanske så mycket som 30 miljoner dödade sovjetmedborgare.
Den höga dödssiffran beror i viss mån på Stalins inkompetens att förutse den tyska attacken, vilket ledde till enorma förluster för ryssarna vid krigets inledningsskede. Men den främsta anledningen är att Hitlers krig österut mot Sovjetunionen, till skillnad från hans krig på västfronten, var ett utrotningskrig. De flesta döda var inte stupade soldater utan civila som systematiskt mördades av tyskarna. ”Judebolsjevikerna”, slaverna och de andra folken i öst skulle förslavas och på sikt helt förintas av nazisterna.
Det är därför det är så vackert att det var just detta sovjetiska blandfolk av slaver, judar, mongoler och kaukasier, enkla arbetare och bönder, som med planekonomin som motor och stalinismen till trots, till sist besegrade den ariska ”övermänniskan” och krossade det kapitalistiska Nazityskland.

Per Leander

Efter att den här artikeln skrevs och precis innan tryckning har det i sista stund visat sig att festivalledningen har beslutat att trots allt inte sätta upp de tio planerade Stalinaffischerna i Moskva. / PL

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.