Gunnar Törnér död

17 maj 2010

Kalendarium

Gunnar Törnér, 65 år, har gått bort. Han föddes i Västerås 1944. Han växte upp med socialdemokratiska värderingar. I slutet av 60-talet sökte han till Lärarhögskolan i Malmö och blev lärare, en mycket engagerad sådan. Som pedagog var han verksam på Rosengårdsskolan och Kirsebergsskolan i Malmö. Gunnar talade alltid om behovet att medvetandegöra folk som enligt honom ständigt fördes bakom ljuset av de välgödda i samhället. Gunnar Törnér hatade innerligt klassamhället vi lever i.
Gunnar var ledande socialdemokrat i Vellinge 1980, en radikal sosse i en av de blåaste kommuner som finns i detta land. I Sydsvenskan stod det att Gunnar ”var en flitig debattör och samhällskritiker som utifrån traditionellt socialdemokratiska tankegångar kämpade för ett jämlikt, klasslöst och rättvist samhälle”. Ja, så var det. Gunnar var en socialdemokrat med övertygade socialistiska värderingar.

I början av 90-talet införde socialdemokratin, med Mona Sahlin i spetsen, tvångsregler i syfte att knäcka strejkande löntagare som ville ta strid mot s-regeringens åtstramningspolitik. Det ledde till en genuin revolt bland klassmedvetna socialdemokrater inom fackföreningsrörelsen. Gunnar bröt då med socialdemokratin och ställde sig i täten för en ny kamp; bildandet av Arbetarlistan.
I Arbetarlistans idéprogram talade man om behovet av att omdana samhället och omvandla det till ett ”demokratiskt socialistiskt samhälle”. Gunnar hänvisade alltid till ”partiets själ och hjärta” vilket för Arbetarlistans del innebar att ”Banker och finanscentra och för samhället livsviktiga företag ska ägas gemensamt”. Gunnar skrev centrala delar av idéprogrammet: ”Arbetarlistan vill ställa produktionens inriktning och produktionsresultatets fördelning under demokratisk kontroll. Detta är partiets själ och hjärta och alla Arbetarlistans ställningstaganden och beslut ska utgå från detta.” Arbetarlistan blev på så sätt i början av 90-talet ett uttryck för en uppbrottstendens mot en förborgerligad socialdemokrati.
Även socialister av olika slag såg i Arbetarlistans formering en möjlighet att kanalisera missnöjet mot socialdemokratins högerpolitik, och gav sig in i ett försök att tillsammans med missnöjda socialdemokrater bilda ett nytt arbetarparti i svensk politik. Själv deltog jag och många andra socialister i uppbygget av Arbetarlistan som i borgerliga media målades upp som ett hot som skulle ta röster från socialdemokratin. Även dåvarande VPK:s ledning såg Arbetarlistan som en överhängande fara mot det egna partiprojektet och försökte få till stånd en valallians med Arbetarlistan.

Vid Arbetarlistans grundningskongress (19/20 maj 1990) fattade en knapp majoritet ett olycksbådande beslut; att utesluta folk från Socialistiska Partiet vars medlemmar hade spelat en avgörande roll i uppbygget av Arbetarlistan. Ledande stalinister ur före detta SKP, som också hade sökt sig till den nya partibildningen, och ledande före detta socialdemokrater i Arbetarlistan gjorde här gemensam sak. Den segrande linjen försvagade det nystartade partiprojektet.
Till skillnad från andra före detta ledande socialdemokrater i Arbetarlistan hade Gunnar Törnér politiskt och ideologiskt brutit med sitt gamla parti. Bland annat propagerade han inom Arbetarlistan för ”demokratisk socialism”. Själv blev jag invald i Arbetarlistans nationella styrelse på grundningskongressen och kunde sedan på nära håll följa upp Gunnars politiska utveckling mot alltmer radikala socialistiska ståndpunkter. Det gällde såväl synen på en alltmer högerinriktad socialdemokrati och stalinismen som synen på USA:s imperialistiska fasoner, som till exempel i kriget mot Irak 1990. Jag kom att betrakta Gunnars nya politiska värderingar som sympatiskt inställda till Socialistiska Partiets linje. Efter en tid av hårda politiska motsättningar inom Arbetarlistan klarnade bilden.

Före detta socialdemokrater, som i politisk och ideologisk mening ändå förblev socialdemokrater, liksom de gamla stalinisterna från SKP, kom i öppen konflikt med uttalade socialistiska röster inom den nya partibildningen. Till de senare hörde sådana som Gunnar Törnér och andra som sedan närmade sig Socialistiska Partiets ståndpunkter. De första förlorade den politiska striden medan de senare fortsatte kampen genom Arbetaralternativet där Gunnar Törnér spelade en obestridlig ledande roll. Så småningom bestämde sig dock flera drivande aktivister för att avsluta projektet Arbetaralternativet och söka medlemskap i Socialistiska Partiet. Gunnar själv gick vidare och engagerade sig i Syndikalisterna.
Jag lärde mig en hel del av denne före detta socialdemokrat och blev på köpet vän med honom. Gunnar Törnér stod alltid fast vid den demokratiska socialismens sak, nämligen kampen för de många, för den stora massan, som Gunnar envetet kallade ”de små vanliga människorna”. Gunnar var konsekvent och kämpade tillsammans med oss revolutionära socialister för att skapa ett trovärdigt socialistiskt alternativ i svensk politik. Det är därför väldigt omtumlande att konstatera Gunnars plötsliga bortgång.

Alex Fuentes

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.