Första maj i industridödens Karlskrona

10 maj 2010

Kommentar, Nyheter

Det var som om tiden stått stilla. När jag gick i mina första Första Majdemonstrationer på sextiotalet var jag bland de yngre.
Här och häpna, men i år inträffade det igen trots att jag över sextio.

Detta år var jag i örlogsstaden Karlskrona. En skärgårdspärla i Blekinge. Hårt plågad av skyhög industridöd, avrustad välfärd, enorm arbetslöshet, speciellt bland ungdomar.
Denna morgon är det Första Maj och känslan av att inte delta på någon manifestation på arbetarrörelsens högtidsdag känns svår. Men på morgonen denna majdag ser jag från hotellfönstret att det svänger in rader med bilar på Fisktorget utanför hotellet.
Jag får vittring och stirrar när bilarna börjar lasta ur. Klädseln på dem som lassar ur luktar ombudskvinnor och -män. Födda, gödda och klädda av den så kallade rörelsen.
Mycket riktigt. Ett podium görs i ordning. Olika stånd fixas. Ett för Kommunal, ett för IF Metall, ett för SKTF, ett för Kommunal, ett för SSU och ett givetvis för partiet. Ett antal parksoffor ställs upp.

Siktet ställs in. Ställer mig lite på avstånd i solen och väntar. En timma går, så hörs blåsorkestern som efter en röd och en svensk fana svänger in på det i stort sett tomma torget.
Så kommer demonstrationståget. Drygt 200 uppskattar jag det till. Bänkarna börjar fyllas och nu upptäcker jag att jag utan tvekan tillhör det yngre gardet bland de 200.
Upp i talarstolen går den socialdemokratiska riksdagsledamoten från Kalmar, Lena Hallengren, som håller ett tal som till sitt innehåll, patos och engagemang är lika färglöst som ett glas vatten.
Noterar att de flesta i publiken inte lyssnar på talet utan har vänt det ryggen. Inte av illvilja, inte för att demonstrera mot talaren, utan helt enkelt för att de har annat att pyssla med. Ty i de olika fackliga och politiska stånden vankas det mat. Gratis. Grillkorv med bröd, hamburgare, mackor av allehanda slag, kroppkakor, kaffe, bullar, läsk och gud vet vad.
Med tanke på den höga medelåldern och många pensionärers minst sagt risiga ekonomiska situation tar de flesta helt enkelt chansen att äta sig mätta. Inget ont i det, utan högst mänskligt.

Den korta manifestationen är över.
Dagen efter presenteras oppositionens alternativ till den nuvarande regeringspolitiken. Med vissa undantag, typ den välbehövliga höjningen av a-kassan, kan man undra om socialdemokraterna kommer att gå till val på gratis kroppkakor.
Misstänker att – utanför storstäderna – andra arrangemang runt om i landet i liknande samhällen var likadana som det i Karlskrona. I så fall kan man lugnt konstatera, inte minst på ålderssammansättningen, att socialdemokraterna och vad de felaktigt kallar sin fackliga tvilling är mer illa ute än man annat.

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.