Thailand: nytt stadium i “klasskriget”

20 april 2010

Nyheter

I veckor har rödskjortorna demonstrerat på Bangkoks gator. Upp mot 150 000 demonstranter, främst från de nordöstra provinserna, har tågat lugnt och med gott humör, för att kräva val så snart som möjligt och demokratins återinförande.
Demonstranterna samlas under UDD:s fana (”National United Front of Democracy Against Dictatorship”), en bred rörelse som består av anhängare till den förre premiärministern Thaksin Shinawatra (som störtades i en kupp i september 2006), republikaner och aktivister som vill återinföra demokrati.
Detta ”klasskrig”, som demonstranterna kallar det, visar på den djupa krisen i Thailand sedan kuppen i september 2006. Landet är mer än någonsin splittrat mellan Bangkoks elit och de fattigaste grupperna, främst bönder och arbetare, som bor i landets nordöstra delar.
När den thailändska militären, med monarkins stöd, främjade en kupp 2006 var avsikten att återinföra den tidigare politiska agendan, dominerad av monarkin, byråkratin, militären och Demokratiska partiet, och allvarligt underminerad av fem års Thaksinregim. Thaksin hade kommit till makten för att försvara sina egna intressen som miljardär, och på några år lyckats dominera det politiska och ekonomiska livet.

I ett land där affärsliv och politik är hårt sammantvinnade hotade Thaksin direkt de ekonomiska intressena hos den kungliga familjen och de ”stora finansfamiljerna” som inte var besläktade med hans egen klan. Samtidigt genomförde han skickligt åtgärder som gynnade de fattiga, något som aldrig tidigare hade hänt i Thailand. På det sättet vann han starkt stöd hos befolkningen, ett stöd som direkt konkurrerade med kungens popularitet, och detta kunde inte eliten i Bangkok tolerera.
Kungen står som garant för ”landets enhet”, vilket ända tills på senaste tiden har betytt att befolkningens krav har tystats och det system som gynnar etablissemanget har vidmakthållits.
Att störa maktbalansen i Thailands politiska system är svårt och riskfyllt, vilket Thaksin har fått erfara. Eliten är inte beredd att acceptera valresultat om det hotar upprätthållandet av den traditionella ordningen.
Sedan våren 2006 har tre demokratiskt valda regeringar, alla med Thaksin inblandad, avsatts av militären eller domstolarna med monarkins stöd. Den nuvarande regeringen, ledd av Demokratiska partiets ledare Abhisit Vejjajiva, tillsattes av militären genom att allianser i parlamentet förändrades i december 2008. Partiet är i minoritet i landet och har inte vunnit ett val på mer än tio år. Det stödde kuppen 2006. Sedan dess har Abhisit visat sig vara en värdefull allierad för militären i många frågor. Men problemen närmar sig både för militären och monarkin. Parlamentsval ska hållas inom ett år, och Demokratiska partiet ser inte ut att vinna det.
Det är i detta politiska sammanhang som man bör se domstolsbeslutet i slutet av februari: 46,6 av 76,6 miljarder bath som tillhör Thaksin och hans exhustru Pojama som har varit låsta sedan kuppen 2006, har beslagtagits av domstolarna. Det är ett nytt avsnitt i etablissemangets krig mot Thaksin. Militären tog till domstolarnas oerhörda makt för att krossa Thaksins parti.

Den nya konstitutionen från 2007, som skrevs under militärens diktamen, ger nämligen domarna makten att upplösa ett parti om de anser att en av dess medlemmar har begått ett felsteg. Den möjligheten har redan använts två gånger sedan 2006 mot Thaksin och hans parti, Thai Rak Thai (TRT, thai älskar thai), och därefter mot dess efterträdare People’s Power Party (PPP). Trots att Thaksin befinner sig i exil har monarkin och militären misslyckats med att få bort honom från thailändsk politik, så nu försöker de ta itu med hans andra maktmedel, pengar, för att stoppa framväxten av nya politiska alternativ.
Detta domstolsutslag har uppfattats som djupt orättvist av befolkningen och som ett tecken på hur rättvisan i landet är uppdelad. De ansvariga för attacken mot Suwannaphum-flygplatsen har ännu efter ett och ett halvt år inte åtalats.

Efter detta domslut har UDD-ledaren bestämt sig för att organisera de nuvarande mobiliseringarna. Men målet att få en miljon till Bangkok uppnåddes inte på långa vägar, och regeringen gav inte efter för kravet på parlamentets upplösande. Men tvärtemot vad som skrivits av många kommentatorer som återger information från de härskande klasserna, så har rörelsen uppnått flera väsentliga politiska mål.
Först och främst har ”rödskjortorna” definitivt inträtt på landets politiska scen, och den gamla eliten kan inte längre ignorera deras tyngd och deras krav. Genom att samla 150 000 personer har UDD visat sin förmåga att mobilisera och sin verkliga popularitet. En sådan rörelse, historisk enligt somliga analytiker, har inte setts i landet sedan det blev en konstitutionell monarki 1932.
Fronten har också breddat sin sociala bas. Det stämmer inte längre att kampen står mellan de lantliga massorna och eliten och medelklassen i Bangkok. Delar av medelklassen har fått upp ögonen för det höga priset för kuppen, både politiskt och ekonomiskt, och stöder nu en rörelse som vill återinrätta demokratin.

Det nuvarande politiska systemet befinner sig i fullt sönderfall, och kungens död – han är 82 och befinner sig på sjukhus sedan flera månader med andningsproblem – kan leda till kollaps. Det är inte bara ”rödskjortorna” som tror att bara ett fritt val och ett minimum av maktfördelning till provinserna kan vara början till en lösning av den politiska krisen.
”Rödskjortornas” popularitet och det breddade stödet innebär ett nytt steg i den långa kampen för återinrättande av demokrati och social rättvisa. Det som pågår just nu visar att det inte längre är fråga om en motsättning mellan olika delar av borgarklassen eller mellan stad och land, som det ofta har beskrivits. Splittringen är djup och bygger på ifrågasättande av de härskande klassernas privilegier, det vill säga på klasskillnader.
Landets breda massor saknar fortfarande ett parti som verkligen representerar deras intressen. Denna rörelse är ett första steg, som innebär ett slut på att arbetarna är utestängda från den politiska arenan. Men för att det thailändska samhället verkligen ska demokratiseras, behöver de frigöra sig helt och hållet från populister av Thaksins typ och utveckla ett verkligt program för samhällets omvandling.

Danielle Sabaï
International Viewpoints
korrespondent i Bangkok

Översättning från engelska:
Gunvor Karlström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.