Ska riksdagen verkligen rösta om vad som hänt i historien?

22 april 2010

Debatt, Nyheter, Opinion

Riksdagens beslut i frågan om folkmordet på armenierna och andra grupper 1915 har väckt förvåning, ilska och tillfredsställelse i olika läger. Veckans debattinlägg hävdar att riksdagsbeslut i fråga om vad som hänt i historien öppnar för fler märkliga beslut, och föreslår vettigare beslut som riksdagen kan ägna sig åt.

Sveriges riksdag har röstat om historien och beslutat att Turkiet begick folkmord på armenier år 1915. Eller, rättare sagt, inte Turkiet utan dess föregångare, det sönderfallande Osmanska riket.

Det var många som blev sura över omröstningens resultat. Turkiets premiärminister hotade att kasta ut alla armenier: ”De är inte mina medborgare och jag behöver inte behålla dem i mitt land.”

Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt tog personligen kontakt med sina turkiska kollegor för att försäkra dem om fortsatt stöd: Det är regeringen och inte riksdagen som avgör utrikespolitiken, och Sveriges regering vill inte höra talas om något folkmord.

Och för första gången verkar jag befinna mig på samma sida som Carl Bildt – men av helt andra skäl. Bildt är mån om att hålla sig väl med en potentiellt stor handelspartner och EU-medlem. Jag reagerar i stället mot att riksdagen röstar om vad som hänt eller inte hänt.

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att folkmordet verkligen har skett. Men ska historiska fakta fastslås av Sveriges riksdag? Vad blir nästa steg? Ska riksdagen avgöra om Jesus har funnits eller ej – eller om samernas förfäder var de första att bosätta sig i det som nu är Sverige – eller om Stalin var 30 eller 50 procent ond? Dörren öppnas för att historien skrivs om varje gång riksdagen får en ny majoritet. Och vad skulle det betytt om en enda riksdagsledamot hade röstat annorlunda i folkmordsfrågan? Skulle det betyda att folkmordet inte hade inträffat?

I och för sig är det inte första gången som Sveriges riksdag kostat på sig beslut i sakfrågor som den borde hållit sig ifrån. I april 1977 stiftades en lag om att kärnkraftsreaktorer endast får startas om innehavaren kan garantera en helt säker förvaring av avfallet. Sedan dess har man givit tillstånd att starta åtskilliga reaktorer – och det finns alltså riksdagsbeslut på att de har löst sina avfallsproblem! Det vore ju trevligt om resten av världen fick veta hur riksdagen tänker sig denna helt säkra förvaring…

Tillbaka till Turkiet: Samtidigt som det ena landet efter det andra enas om att det var ett folkmord som begicks 1915, så råder en nästan kompakt tystnad om det förtryck som fortfarande pågår mot kurderna. Under 1900-talets senare del har tiotusentals kurder försvunnit spårlöst, och på senare tid har man upptäckt massgravar med oidentifierade kroppar. Folkvalda kurdiska politiker fängslas utan att det anges några skäl. Turkisk militär bombar regelbundet de kurdiska gränsbergen mellan Irak och Turkiet.

Men här är det ingen riksdag som säger ifrån. Tvärtom är det kurdiska arbetarpartiet PKK stämplat som terrorister. Miljontals människor går ut på gatorna och demonstrerar för rätten till sin kultur, för att PKK-ledaren Öcalan ska släppas fri och för att äntligen få fred. Fredliga demonstrationer, med sång och dans, människor i alla åldrar och finklädda barn i de kurdiska färgerna. Men i EU:s och USA:s ögon är de alla terrorister – allt för att inte stöta sig med Natolandet Turkiet.

Detta, kära riksdagsledamöter, vore något att ta tag i. Vem för fram en motion om att PKK:s terroriststämpel ska hävas? Vem kräver att utrikesministern slutar gulla med Turkiet så länge kurderna saknar grundlagsskyddade rättigheter? Här handlar det inte om att rösta om historien utan – faktiskt – om att försöka påverka framtiden!

Chandra Kiran
(Namnet är en pseudonym.)

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.