Sanningen om Guillous KGB-affärer finns i Ljubjanka

06 april 2010

Kultur, Kulturkrönika

Dagens Nyheters politiska redaktör, unghögerns hök Peter Wolodarski, har i en ledare i DN den 21 mars gått till attack mot Jan Guillou och ifrågasätter dennes trovärdighet som journalist, eftersom Guillou i sina memoarer från förra året enligt Wolodarski inte nämner något om sitt arbete med KGB på sextiotalet – ”något som helt förtigs i memoarerna”.

I radions Studio Ett dagen därpå fortsätter Wolodarski att hävda att Guillou ”inte med ett ord har nämnt detta i sina memoarer”.
Kanske bör man istället ifrågasätta Wolodarskis journalistiska trovärdighet, för han har uppenbarligen inte läst boken, eller så blundar han med flit, för Guillou skriver faktiskt i memoarerna om sitt misslyckade försök att infiltrera och avslöja KGB:s verksamhet i Sverige.

Det är i kapitlet VII, där Guillou redovisar hur han i Folket i Bild/Kulturfront på sextiotalet lyckades avslöja CIA i Sverige, som han också nämner att han höll på med något liknande angående KGB: ”Jag arbetade nämligen sedan mycket länge med ett sådant uppslag, jag var rätt optimistisk om möjligheterna. Men liksom tillfälligheterna gick vår väg när det gällde CIA, ett jättescoop utan någon särskild ansträngning från min sida, gick tillfälligheterna helt fel när det gällde KGB. En man blev sjuk, en annan bytte oväntat jobb och en KGB-officer blev hemkallad och inget mer finns att säga.” (s. 306.)

Detta skrevs alltså och publicerades av Guillou själv flera månader innan Expressens ”avslöjande” i oktober 2009 om Guillou som ”KGB-agent”.

Visst tycker man att Guillou kunde ha varit öppnare om vad han gjorde med KGB, och framför allt borde han ha kommit ut med det långt tidigare. Men när allt kommer omkring verkar han inte ha gjort så mycket mer än det som han också skriver i memoarerna.
Nu har i alla fall Guillou lovat att skriva till ett nytt kapitel om KGB-affären till en kommande nyutgåva av memoarerna. Det är bra. En redan intressant bok kommer att bli ännu intressantare.
Frågan är hur mycket klarhet det kommer att ge i frågan om vad Guillous små rapporter (som tydligen mest bestod av offentligt material och tidningsartiklar) fick för betydelse för den sovjetiska säkerhetstjänsten. Det vet nog inte ens Jan Guillou själv.

Sanningen om Jan Guillous KGB-affärer finns i Ljubjanka i Moskva. Men vad som står i de arkiven kommer vi nog aldrig att få veta.

Per Leander
intis@internationalen.se

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.