Radikala röster om avtalsrörelsen

20 april 2010

Nyheter

Avtal efter avtal blir klart. En efter en talar facktopparna som förhandlat fram avtalen om hur bra de är, och underförstått hur duktiga de själva varit.
Medlemmarna har som vanligt av sina respektive ledningar förpassats till åskådarbänken utan någon som helst möjlighet att påverka uppgörelserna.
Men det hindrar inte att det finns mycket kritiska röster mot uppgörelserna.
En av dem är Lagenaarbetarnas ordförande Patrik Olofsson. En annan röst kommer från Västerbotten. Hans Andersson, klubbordförande på Ålö AB i Umeå och en av dem som var med på IF Metalls avtalsråd i förra veckan. En tredje är Tomas Johansson, sedan många år ordförande för metallarna inom Grupp 30 på Volvo Lastvagnar i Tuve.
Här ger de sin syn på Handels avtalsuppgörelse, på IF Metall och vad som hände på IF Metalls avtalsråd i förra veckan.

1. Patrik Olofsson: ”Det är ett extremt dåligt avtal i alla avseenden”
Patrik Olofsson arbetar på Lagena och är aktiv i Handels. Han är en av dem som dragit igång Jobbupproret, som i mycket har riktat sig mot företagens sätt att använda sig av bemanningsföretag.
22 april firas Bemanningsföretagens Dag, fast inte av Jobbupproret.

Hur ska Jobbupproret fira Bemanningsföretagens dag?
– Ja du. Det är ju Sveriges snabbast växande bransch. De gör kometkarriär. De tog lite stryk i lågkonjunkturen, men det återhämtar de snabbt. Resultatet i avtalsrörelsen är en bekräftelse på deras ställning på arbetsmarknaden.
– Vi planerar att ställa oss utanför Wenner-Grens center (Stockholm) den dagen. Det är bankett på kvällen. Det roliga är att Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är talare på festen.

Vilka kommer dit?
– Det blir alla i Jobbupproret, Handelsklubbar, Kommunal, SAC, alla som har tid. Sedan ska vi se om vi kan ta upp frågan politiskt i valrörelsen. Josefin Brink i Vänsterpartiet har i alla fall varit ute och talat och skrivit i frågan.
– Handels avtal är klart. Svenska Dagbladet skriver att ”ett trolleritrick med siffror gör att både arbetsgivare och fack kan utropa sig till segrare”.
– Det är ett extremt dåligt avtal i alla avseenden. Frågan om heltidsarbete hamnade i en arbetsgrupp.
– Låglönesatsning kan man heller inte kalla det. Minimilönen höjs bara med 80 procent av vad de andra fick. Det var det som var tricket, att minimilönerna inte ökar lika mycket. Alla nyanställda går på den. De pytsar ut en engångssumma nu som ser hög ut på papperet, men minimilönerna halkar efter i två år. Ska man tala om låglönesatsning ska minimilönerna upp minst lika mycket som den utgående lönen. Det enda man gör är att skjuta upp låglönerna till nästa avtalsrörelse, och då är problemet ännu värre. Visst är det ett trolleritrick, men ett jävligt fult trick.

Och bemanningsfrågorna?
– De hamnade också i en nämnd. Vi fick ytterligare en instans där vi kan prata om problemen, men det blev inga regeländringar. Idag finns inget skydd mot bemanningsföretagen. Alla förhandlingar, ända upp i Arbetsdomstolen, leder till samma resultat, och det kommer den här nämnden också att göra.
– Förbundet tror att vi inte har tillräckligt med forum att diskutera frågan. Det har vi. Vad vi behöver är regeländringar. Återanställningsrätten måste gälla över arbetsgivarens rätt att anställa.
– Det här är helt vansinnigt. Det blir inte svårare för arbetsgivaren att kringgå LAS, det blir tvärtom lättare.
– Om den här nämnden kommer fram till att arbetsgivaren har förbigått någon, får arbetsgivaren välja: antingen stoppa inhyrningen eller köpa sig fri. Ett och ett halvt basbelopp kostar det, 63 000. Det är inte dyrt för dem.
Gunvor Karlström

2. Tomas Johansson: ”Bättre avtal åt de andra LO-förbunden!”
Inför årets avtalsrörelse fick vi höra från högsta Metalledningen att: lönekravet på 2,6 procent var ställt för att rädda reallönerna och att avtalstiden skulle vara ett år. Vi fick också löfte om att man inte skulle teckna några nya krisavtal, och sist men inte minst gjorde man ett stort nummer av att man skulle kämpa för att täppa till dörren när en del företag kringgår lagen om anställningsskydd (LAS) genom att ta in bemanningsfirmor under tiden det finns ett återanställningsskydd kvar på firmor som har sparkat folk.
Vad gav då vårt avtal? Om vi börjar med det sista, återanställningsskyddet, kan vi konstatera följande: Återanställningsskyddet innebär att företag som sparkat folk på grund av arbetsbrist och behöver nyrekrytera inom nio månader måste göra det enligt omvänd turlista. Det vill säga den som fått gå sist får komma in först. Något man på en del arbetsplatser kringgått genom att istället använda bemanningsföretag. Detta säger sig våra förhandlare ha stoppat genom det nya avtalet.

Vi tycker inte att de har det. Företagen tvingas visserligen direktanställa från återanställningslistan under de första 6 månaderna – men bara upp till 70 procent! – De kan undanta 30 procent antingen genom att låta folk med kortare anställningstid gå förbi kön eller genom att sortera bort 30 procent icke önskvärda av dem som står på tur.
Det företagen tidigare kunde uppnå med hjälp av bemanningsföretag – att få tillbaka den önskvärda personalen och sortera bort den icke önskvärda (sjuka, fackligt stridbara m.m.), kan man nu uppnå utan dessa företag. Självklart vill man ha tillbaka större delen av sin gamla personal. Det är ju den som har kompetensen. De slipper man lära upp igen, men man vill sortera bort vissa ”element”. 30 procent räcker gott och väl till detta.

Avtalet innebär därför att vi gjort det lättare att kringgå LAS än det var innan! Företaget slipper nu krånglet och den ökade kostnaden med bemanningsföretag. Det räcker att man informerar facket om att man avser använda bemanningsföretag. Facket kan sedan visserligen stoppa detta under 6 månader men tvingas då godta att företaget sorterar bort 30 procent! Detta betyder att vi som fackförening avtalat bort delar av återanställningsrätten. Tidigare kunde vi skylla på och kritisera en usel lagstiftning, när arbetsgivarna kringgick LAS. Nu är det vår egen organisation som hjälper dem med detta.
Vad gäller löftet om att det inte skulle bli fler krisavtal, föll detta löfte platt till marken genom att man helt enkelt förlängde det gamla avtalet som gör det möjligt för lokala verkstadsklubbar att sluta krisavtal fram till den sista oktober i år. Och när det gäller lönerna fick vi ett löneavtal som löper på 22 månader och som under de första 14 månaderna, med början den 1/6 i år och fram till den sista maj 2011 ger 0,9 procent. Förmodligen innebär detta en reallönesänkning det första avtalsåret.

Med andra ord, metallavtalet är ett riktigt skitavtal, och något annat var heller inte att vänta med tanke på hur ledningen för IF Metall agerat under de senaste avtalsrörelserna. För skall man kunna ta fajten med de aggressiva arbetsgivarna som vi har som motpart måste man spänna bågen betydligt högre än vad gänget uppe i Stockholm har gjort under en rad av år.
En första åtgärd för att få press på de kaxiga arbetsgivarna är, som många andra fackföreningar gör, att varsla om stridsåtgärder. I dag kan det mycket väl räcka med att varsla om övertidsblockad för att sätta press på företagen med tanke på att många företag har minskat ner sina buffertar och lager till ett minimum. Men inte ens ett varsel om övertidsblockad kunde ledningen för IF Metall klämma fram, och hur skall man då få press på arbetsgivare och de medlare som skall kompromissa fram ett avtal?

Flera andra fackförbund som nu är ute i hetluften och förhandlar om nya avtal har varslat om både övertidsblockad och strejk, bara för att nämna några – Handels och Pappers. Om vi ser till Handels avtal som var klart i dagarna fick man ett bättre löneavtal än IF Metall. Tyvärr finns det också en baksida med Handels avtal, och det är att ledningen för Handels övergav det viktiga kravet på heltidsjobb.
Avtalsrörelsen fortsätter, och just nu är det Pappers som lagt varsel om övertidsblockad och varsel om strejk vid sex pappersbruk. När ledningen för Unionen (tjänstemännens fack) som första fackförening i årets avtalsrörelse skrev på sitt avtal med arbetsgivarna trodde många att just det avtalet skulle sätta riktmärket för alla andra avtal. Men avtalsrörelsen hittills har visat att det spretar åt många håll, och vi önskar att de återstående LO-facken kan förhandla sig till bättre avtal än det urusla avtal som metalledningen skrev på. Men då måste man ta fajten med arbetsgivarna och inte bara tro att man kan snacka sig till ett bra avtal.
Tomas Johansson
Ordförande för Grupp 30 Volvo lastvagnar, Tuve
(Bulletinen, utgiven av gruppstyrelse 30)

3. Hans Andersson: ”Det var väntat”
IF Metalls avtalsråd sa som väntat ja till avtalet.
Men det fanns några få som reserverade sig mot beslutet.
En av dem var Hans Andersson, klubbordförande på Ålö AB i Umeå.

IF Metalls preliminära överenskommelse om nytt avtal möttes på sina håll av hård kritik. Framför allt från flera lokala klubbar i Södra Västerbotten som i en namninsamling krävde att IF Metalls avtalsråd och/eller förbundsstyrelse skulle fatta beslut om en medlemsomröstning om avtalet.
På knappt fem dagar samlades över 1 000 namn för det kravet på arbetsplatser i södra Västerbotten.
En av dem som skrev på tillsammans med arbetskamraterna på Ålö AB i Umeå var den lokala IF Metallklubbens ordförande Hans Andersson. Hans Andersson var också på avtalsrådet tillsammans med initiativtagaren till namninsamlingen Kenneth Bergqvist, ordförande för IF Metallklubben på Indextor i Vindeln.

Hur gick det på avtalsrådet?
– Det var väl ingen större sensation med att förhandlingsdelegationens framförhandlade avtalsförslag gick igenom, säger Hans Andersson.

Hur argumenterade ni som vill ha avtalsomröstning?
– I första hand för avtalsomröstning om avtalet, och i andra hand för ett avslag till uppgörelsen. Det var vi två, men också avdelningen i Ludvika, men de begränsade sig till att säga nej till uppgörelsen utifrån att de tyckte att lönenivåerna var för låga. Enligt han som kom från Ludvika var det en uppfattning som delades av flera lokala klubbar i avdelningen.
Hur gick det?
– Det var bara Kenneth och jag som röstade för avtalsomröstning. När det gällde avslagsyrkande på hela avtalet var vi enligt min bedömning ett tiotal.
Kenneth Bergqvist för sin del säger till www.lotidningen.se efter avslutat avtalsråd att han ser protestlistan som ett första steg. Till nästa IF Metallkongress kommer han enligt samma källa föreslå att beslutsprocessen kring avtalen ändras.
– Avtalsrådet borde ha mer makt och processen bli mer demokratisk. Som det är nu går förbundsledningen ut och säger att avtalet är superbra och en framgång, innan avtalsrådet ens träffats. Så borde det inte vara.
För IF Metalls del återstår nu att teckna avtal på 32 andra avtalsområden. Men det är osannolikt att de avtalen kommer att avvika från huvuddragen i det avtal som nu avtalsrådet sagt ja till.

Kjell Pettersson

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.