Sarkozy den stora förloraren

29 mars 2010

Nyheter

Den andra omgången i de franska regionalvalen bekräftade och förstärkte tendensen från första valomgången. Sarkozys högerparti UMP försökte mobilisera sina anhängare inför söndagens val för att vända trenden.

Men det motsatta inträffade. Med ett något högre valdeltagande, 51 procent mot 49,5 procent, kunde UMP inte samla mer än 36,1 procent. Nederlaget är ännu mer tydligt om vi ser till varje enskild region. Valen hölls i 22 regioner. UMP segrade endast i en av dem, det traditionellt högerdominerade Alsace vid tyska gränsen.
Redan är det interna partigrälet i full gång. De olika falangerna känner hotet inför presidentvalet 2012. Med en försvagad Sarkozy är en lätt seger inte längre uppenbar, trots Socialistpartiets interna strider.
En kraftig kritik riktas mot den ”öppning till vänster” som Sarkozy skapade omedelbart efter tillträdet som president. Flera tunga socialistiska namn, Bernard Kouchner mest känd i utlandet, gavs ministerposter i ett syfte att slå undan benen på det redan svajiga Socialistpartiet. Nu kommer den politiken tillbaka som en bumerang.
– Om vänstern är så duktig varför inte rösta direkt på den, menar kritikerna i UMP att väljarna tänkt.
Redan dagen efter valet agerade Sarkozy på kritiken och möblerade om bland ministrarna. Två tunga avhoppade socialister fick sparken och ersattes med ledare för kritiska grupper inom UMP. Det gäller att hålla ihop trupperna, tänker säkert Sarkozy som låter taktiken inför presidentvalet 2012 styra det mesta.

Extremhögern tillbaka
Valet inte bara bekräftade utan förstärkte också kraftigt Nationella frontens återhämtning efter bakslaget i presidentvalet 2007. I de tolv regioner där FN fanns kvar i andra valomgången fick partiet i snitt 17 procent. Sarkozys spel som häxmästare slog tillbaka mot UMP. I valet 2007 och senare lyckades Sarkozy att med krafttal om nolltolerans och ”nationell identitet” locka till sig en stor del av FN:s väljarkår.
Men i förra veckans val strömmade samma väljare tillbaka in i FN:s valbås. Den sociala och ekonomiska krisen gynnar FN:s enkla och mer eller mindre rasistiska politik samtidigt som Socialistpartiet helt saknar svar på den aktuella krisen och ber folk vänta tills 2012 för att visa vad de tycker.
Så är då Socialistpartiet tillbaka efter nederlaget 2007 och katastrofvalet till Europaparlamentet 2009. Tillsammans med Cohn-Bendits Europe-Ecologie och Vänsterfronten fick Socialistpartiet 54 procent. Det är en klar majoritet, men en majoritet som kommer att sättas på svåra interna prov innan presidentvalet 2012.
Inom Socialistpartiet väntar ett riktigt hundslagsmål kring vem som blir partiets kandidat 2012. Ségolène Royal som ligger i luven med de flesta i partiledningen stärkte sin ställning med över 60 procent av rösterna i hennes egen region. Samtidigt stärkte partiordföranden Martine Aubry sin position tack var det goda resultatet överlag.
Dessutom kan inte PS räkna med obrottslig lojalitet från vare sig miljöpartierna eller partierna längre ut till vänster. Utan dem har PS ingen egen majoritet. Mycket kan hända innan 2012 som verkar vara det enda konkreta mål som styr Socialistpartiets handlingar.

Mot Sarkozy
Redan tisdagen 23 mars testades partiets förmåga att förhålla sig till vad som sker på gatorna och inte bara i valbåsen. Martine Aubry manade sina anhängare att delta i alla aktiviteter under dagen. Men utan att själv föra fram konkreta krav.
Det var stor mobilisering mot Sarkozys politik. I hundratals demonstrationer och strejker röstade det arbetande Frankrike med fötterna. Alla stora fackföreningar hade kallat till mobiliseringen som hade tre centrala teman, -arbetslösheten, löneutvecklingen och pensionerna.
Enligt media deltog 800 000 personer i demonstrationer och strejker. I Paris marscherade 60 000, i Bordeaux 20 000 och tiotusentals andra i ett 50-tal städer. Det var långt ifrån antalet deltagare den 19 mars 2009, men mer än demonstrationerna i fjol höst.
Det är uppenbart att krisen hittills skapat mer resignation än ökad kampvilja. Men med högerns stora nederlag kan den trenden möjligen vändas. Det återstår att se när de fackliga organisationerna i mitten av april mobiliserar mot regeringens planer på en pensionsreform som höjer pensionsåldern.

Benny Åsman
intis@internationalen.se

,

About Benny Åsman

Gammal utopist som tror en bättre värld är möjlig.

View all posts by Benny Åsman

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.