Rättvisepartiet Socialisterna splittras

29 mars 2010

Inrikes, Nyheter, Umeå

Den senaste veckan har det stått klart att Rättvisepartiet Socialisternas lokalavdelning i Umeå har brutit sig ut och bildat ett eget parti.
Per-Åke Westerlund, ordförande i Rättvisepartiet Socialisterna, och Jan Hägglund, ledande medlem i Umeå, ger här sin respektive syn på vad som hände.

Hur vill du beskriva vad som hände, Per-Åke Westerlund?
– En grupp som har varit väldigt inriktad på kommunala frågor i Umeå och tappat intresset för resten av landet och världen, och som är oroliga för sin position i kommunfullmäktige, och rädda för vad som kan vara alltför radikalt och leda till färre röster i valet i höst har bestämt sig för att hoppa av, eller göra en utbrytning.

Alltför radikalt?
– Till exempel har många av de flygblad och annat material som de framställt på senare år saknat anknytning till socialismen och sådant som visar att man är ett revolutionärt parti.
– Men så länge de har varit med i partiet har detta gått att påverka efter diskussioner internt. Efter påpekanden har det blivit lite bättre.
– Nu har de skickat ut en egen tidning till våra prenumeranter efter att ha kommit över vårt prenumerantregister, en fyrsiding som helt utgår från Umeå och Västerbotten.

Hur tolkar du den här brytningen? Är det fråga om en längre tids motsättningar?
– Ja, vi har haft debatter med dem i ”nya” frågor som de verkar ha haft svårt med.

Till exempel?
– Ja, kvinnokamp, antirasism, HBT-kamp. Ett exempel är vad som hände i augusti 08. Jan Hägglund skrev då en insändare som fördömde dem som hade buat ut Sverigedemokraternas torgmöte i Umeå. Det ledde till en massa debatt. I Luleå hade ju vi som parti själva organiserat utbuandet av Sverigedemokraterna!
– Vi har haft många interna debatter, och vi kommer att publicera alla dokument på vår hemsida. Umeå var väldigt kritiska mot samarbetet med Socialistiska partiet i Arbetarinitiativet: ”samarbetet med SP riskerar att bli en politisk belastning”, ungefär.

Vad var det som utlöste brytningen?
– Det är väl valet. De ställer upp med Rättvisepartiet Socialisternas enhetslista, och det är ju en självmotsägelse. Visst kan man ha en enhetslista men då är det ingen partilista samtidigt.

Ser det här ut som något slutgiltigt?
– Vi tror inte att deras projekt kommer att hålla. Det är inte alla medlemmar i Umeå som är med på utbrytningen, eller avhoppet. Och i resten av partiet finns det i stort sett inga anhängare.

Kommer ni att föra diskussioner i fortsättningen?
– Från vår sida vill vi absolut det.

Hur ser du på vad som hände, Jan Hägglund?
– Det har varit en lång och varaktig söndring. Det handlar om två olika politiska linjer. Ska man åstadkomma en samhällsomvandling måste demokratisk socialism förankras brett bland löntagarna, i modern bemärkelse, med vårdarbetare och så vidare. Det handlar om orientering mot arbetarklassen i vid mening. Först när kärlek uppstår mellan programmet och lönarbetarna kan någonting hända.
– Det har varit en hård regim inom partiet. Man kan få order: ta med de banderollerna och de slagorden till demonstrationen. Men det är ju fackets talkörer som gäller. Även om vi inte blir utslängda tappar vi ju ansiktet totalt om vi försöker kidnappa till exempel en demonstration. Verkställande utskottet har inte haft tålamod att invänta klasskampen utan har börjat ta genvägar.

Vad var den utlösande faktorn för brytningen?
– Vi skulle göra Umebilagan i början på året, en lös bilaga som vi gör inför val och som kan bladas in i veckotidningen Offensiv. Vi använder den också i valarbetet, vid dörrknackningen, vid samtal om till exempel vården, skolan, omsorgen. Den här gången kunde vi inte komma överens om innehållet. Det kom kritik, och det är normalt, men den här gången kunde vi inte enas, trots att det kom en delegation från particentrum upp till Umeå.
– Det kom också andra märkliga order, att vi inte fick vara mer än två anställda på partilokalen samtidigt till exempel. Vi uppfattade det hela som ett startskott för en kampanj mot oss inom partiet, som skulle trappas upp. Vi uppfattade också en förändring i ledningens syn på medlemmarna – uppifrån och ner – och på förhållande mellan partiet och arbetarklassen – uppifrån och ner.
– Men förtroende är något man måste förtjäna. Vi satte oss och analyserade situationen och kom fram till att det här angreppet skulle komma att trappas upp, och att uteslutningar kunde bli följden. Vi beslöt att bilda eget parti. Det var på sätt och vis tragiskt. Jag har själv arbetat för organisationen i 35 år, jag var ledsen.
– Umebilagan gjorde vi för övrigt om till första numret av vår egen tidning, fyrsidig och rätt så inriktad på Umeå och Västerbotten, fast inte helt och hållet.

Hur ser uppslutningen ut i Umeå?
– Alla av oss som sitter i kommunfullmäktige, alla som är aktiva och går på möten, och alla övriga indragna jag har talat med har sagt att de går med oss. Det finns ett tiotal av kanske 130 som jag vet inte gör det.

Ser du det här som en slutpunkt eller finns det öppningar för samtal?
– Vi har bildat ett nytt parti. Det handlar just om den bristande orientering mot arbetarna, och om genvägarna. Just nu är det inte läge för diskussioner. Jag tror att ledningen har svårt att förstå vad som hänt – det var inte bara sex avhoppare i Umeå – och att förstå sin egen roll i det hela. Det kommer att ta tid, men så småningom, när de accepterat att vi finns kan det bli frågan om samarbete, liksom med andra vänsterorganisationer.

Intervjuer Gunvor Karlström
gunvor@internationalen.se

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.