Kvinnorna i Afghanistan tog av sig slöjan redan 1959

22 mars 2010

Nyheter, Utrikes

Hur har det gått för de afghanska kvinnorna? Det utkämpas ju ett krig för deras skull, enligt vad ockupationsmakten USA hävdar. Men vad har förändrats? Sahar Saba berättar här om vad som hänt sedan det första 8 mars-firandet i Kabul.

8 mars 1965. Då firades den internationella kvinnodagen för första gången i Kabul.
Ledande i firandet var doktor Anahita Ratebzad, och DOAW (Democratic Organisation of Afghan Women) stod som beskyddare av arrangemanget.
Att feminister dök upp på den politiska scenen i Afghanistan sammanföll med framträdandet av olika vänsterfraktioner som parchamis, khalqis and sholais. Det var anhängare till parcham som startade DOAW, med kampanjer mot barnäktenskap, brudpris och analfabetismen bland kvinnorna.
Det vi idag känner som RAWA (Revolutionary Organisation of the Women of Afghanistan), Jamiat-e-Inqelabi-e-Zanan-e-Afghanistan, bildades 1977 av Meena Kishwar Kemal, som tillhörde sholai.
Med tanke på hur Afghanistan ter sig idag är det svårt att tänka sig att landet skulle ha varit ett av de första som infört kvinnlig rösträtt, om kung Amanullahs (1892-1960) reformprogram hade genomförts. Kung Amanullah som regerade 1919-1929 hade inspirerats av Kemal Atatürk, och uppmuntrade kvinnor att skaffa sig utbildning, lägga bort slöjan och organisera sig. Hans syster Kobra bildade en organisation till kvinnors skydd och drottning Soraya startade en kvinnotidning.
När Storbritannien startade ett uppror mot Amanullah använde man de friheter kungen hade gett kvinnorna för att uppvigla konservativa stamhövdingar mot regeringen. Upprorets ledare var Habibullah, en tadzjikistansk bandit och extremistisk muslim. Hans kortlivade regim följde på Amanullahs upplysta styre, och var en förelöpare till mujahedins och talibanernas tyranni (1992-2001). Han drog tillbaka alla reformer. Utbildning för kvinnor förbjöds. Burka blev påbjudet och kvinnorna stängdes in i hemmen igen.

När Habibullah snabbt försvann blev det inte bättre för de afghanska kvinnorna. Men Zahir Shahs långa regering var inte negativt inställd till kvinnorna. Efter år av kamp kunde kvinnorna skaffa sig en plast i det offentliga livet, åtminstone i storstäderna.
1959 fick kvinnorna för första gången rätt att ta av sig slöjan. Liksom i Saudiarabien hade kampen kring klädkoden varit viktig för rörelsen för kvinnornas rättigheter i Afghanistan.
1954 fick kvinnorna enligt grundlagen rösträtt och rätt att delta i politiken. I början av 70-talet var kvinnorna synliga i städerna. När PDPA (People’s Democratic Party of Afghanistan) 1978 tog makten i en kupp genomfördes några få radikala reformer. Brudpriset avskaffades. Barnäktenskap förbjöds. Och det beslöts om obligatorisk skolgång för flickor.
Men även om PDPA-regimen fortsatte att officiellt stödja kvinnornas frigörelse för att upprätthålla en socialistisk fasad, greps kvinnor som var i opposition och torterades. Studentledaren Nahid som hjälpte till att organisera en demonstration mot den sovjetiska ockupationen dödades. 1987 mördades Meena, RAWA:s grundare och ledare.
Under tiden blev tillvaron mycket hård för de miljoner kvinnor som levde i flyktingläger i Pakistan. Sju mujahedingrupper drev lägren, och de tjänade som laboratorier för den kommande talibaniseringen av Afghanistan. Det var i de lägren kvinnorna byggde upp en fin tradition av motstånd, särskilt på 90-talet. Trots terrorregimen drev man underjordiska flickskolor, yrkeskurser för kvinnor och studiecirklar för kvinnliga aktivister i lägren. Modiga aktivister mobiliserade hundratals kvinnor till demonstrationer i Islamabad, Peshawar och till förste ministerns hem i Quetta.
Under perioden med mujahedin och talibaner var dessa aktioner i exil de enda uttrycken för kvinnors motstånd. De nya herrarna i Kabul utestängde kvinnorna från offentligheten från 1992.

Talibanernas agenda mot kvinnor är väl dokumenterad och omskriven, medan världens media tycks drabbas av glömska när det gäller mujahedinperioden. Det var krigsherrarna från mujahedin som förklarade att utbildning för flickor var en ”inkörsport till helvetet”. Under påtryckningar från Abdul Rasool Sayyaf (som nu är en av president Karzais främsta allierade) förbjöds kvinnor i tv, ett media som talibanerna kallade ”Satans spegel”.
Under den här perioden grep mujahedin män som var slätrakade, eller bar mustascher, som kommunistsympatisörer. Just dessa mujahedin, numera själva slätrakade, placerades i den regering som USA utformade för att styra Afghanistan efter talibanerna. En del av dessa krigsherrar har utpekats som krigsförbrytare av Amnesty International och Human Rights Watch. Samma krigsförbrytare som är ansvariga för kidnappningar och våldtäkter på kvinnor presiderar nu över 8 mars-arrangemangen i Kabul som organiseras av västfinansierade NGOer.

Visst är också symboliska förändringar ett välkommet steg framåt i det afghanska samhället. Men hållbarheten i dessa kosmetiska förändringar är tveksam, till exempel kvinnor i parlamentet, begränsade möjligheter att ta av slöjan, möjligheter till utbildning och yrke i stora städer. Afghanska kvinnor ryser vid tanken på talibanernas återkomst.
Att USA är beroende av krigsherrarna för att upprätthålla sin ockupation bidrar också bara till att förlänga kvinnoförtrycket, även om talibanerna inte skulle återerövra Kabul. Krigsherrarna vet att de kan predika kvinnornas frigörelse 8 mars i Kabul, medan de genomför sharialagar i sina feodalstyrda hemprovinser. Förra månaden inträffade en piskning i provinser Ghor som visar detta.
Enligt rapporter i afghanska media piskades två kvinnor offentligt på order av en lokal krigsherre, Fazal Ahad. Anklagelsen var att de rymt med en man. De utsattes för 45 piskslag var, enligt ett beslut utfärdat av tjänstemän. Vissa lokala afghanska tv-kanaler visade piskningen.
Egentligen är det fullt förståeligt att Anahita Ratebzad (född 1930) drabbades av depression inför de afghanska kvinnornas förvärrade situation. Pionjären från det första 8 mars i Kabul tappade helt greppet om verkligheten för ett par år sedan.

Sahar Saba
Översättning: Gunvor Karlström

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.