Hur tjugo snöplogningslok blev två

01 mars 2010

Kommentar, Nyheter

Vart tog de andra vägen, SJ? På 1970-talet fanns det 20 snöplogningslok som varje höst vinterrustades och placerades ut i landet, så att de skulle kunna sättas in snabbt om det kom ett kraftigt snöfall.

I början av 2010 fanns det bara två som kunde användas direkt. 11 hade skrotats, de flesta utan att de var särskilt slitna. De övriga var avställda med olika defekter. Nu skulle alla 20 behövts. I brist på snöplogningslok tvingas man stänga hela bandelar för att kunna rensa spåren från snö, vilket leder till stora förseningar och många inställda tåg.
Sedan 1980-talet håller den svenska offentliga sektorn på att ”avregleras”, den splittras upp i smådelar som konkurrensutsätts och privatiseras. Som ett led i denna politik delades Statens Järnvägar upp i ett antal olika bitar.
Banverket var en av dessa delar, men från Banverket separerades Banverket Produktion som skulle konkurrensutsättas. Där hamnade snöplogningsloken.
När Banverket Produktion skulle pressa sina kostnader för att kunna konkurrera, blev snöplogningsloken en belastning. En stor del av året stod de i beredskap utan att dra in några pengar. Man började med att spara in på underhållet. När det sedan blev nödvändigt att spara ännu mer, då började man skrota ut dem.
Nu säger alla politiker att de ska ta i med kraft för att se till att denna vinters snökaos inte upprepas. Det tror vi inte på. Ingen av de ledande politikerna ifrågasätter strategin för förändring av offentlig sektor.
Från januari i år är Banverket Produktion ett helt separat bolag som heter InfraNord AB. Detta bolag, som ska konkurrera med andra företag, kan naturligtvis inte tvingas att hålla sig med en massa olönsam snöröjningsutrustning. Så nästa gång det snöar på vintern finns det säkert inga snöplogningslok alls.

Dan Gunnemark
intis@internationalen.se

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.