Hur ska det gå för bilarbetarna?

17 mars 2010

Debatt, Opinion

Internationalens ledare om bilindustrins framtid, transport- och miljöfrågor i nummer 172010 väckte reaktioner. Och inläggen fortsätter att komma in.
Börje Schellin tar här ståndpunkt i frågan.

Ända sedan bilindustrin kom in i sin akuta kris, att det är en allmän överproduktionskris i botten har vi vetat länge, så har jag försökt att följa vänsterorganisationernas svar. Som Volvoanställd har jag letat efter samlande initiativ.
Självklart kastade jag mig därför över Internationalens ledare den 11 januari, speciellt när rubriken löd ”Rädda jobben – ställ om bilindustrin”.
Nu äntligen skall jag så få svar på mina frågor, nu äntligen kommer ett initiativ, nu äntligen kommer vi bilarbetare att få veta vad vi skall göra, vad vi skall kräva och hur vi skall rädda våra jobb och skapa en annan bättre framtid.
Blev då mina/våra förväntningar infriade? Svaret för mig blev nej och till mig och andra Volvoanställda säger ledaren egentligen.
Gör ingenting. Du kan inte göra någonting.
Gå hem och vänta för ”det som saknas är sociala krafter”. Krafter som kanske kommer att få initiativkraft efter Evo Morales världskonferens i Bolivia i april.
Därav rubriken till detta mitt inlägg. Bilarbetarnas arbeten kommer att räddas ”av någon annan, för något annat i en annan tid”.
Här och nu kan vi inte göra någonting?

Låt mig lite mer svepande gå igenom denna ledare från den 11 januari. Utifrån liknelsen om myteriet på Caine som hade en dålig ledning och som hunsade besättningen vilket ledde myteri, så uppmanas allmänt till ett liknande myteri. Besättningen på Caine räddade fartyget och sig själva.
De som idag hotar i bakgrunden, de som ”lyfts fram som räddare” av svensk bilindustri är ”spekulanter, äventyrare och till och med rena gangsters” som tillverkar produkter för de mest ”parasitära delarna av världen överklass”.
Längre ned i texten läser vi att kapitalet och dess välavlönade befäl klamrar sig fast vid kommandobryggan och som framställer sin kurs som den enda möjliga.
För bilindustrin, säger Internationalens text vidare, är dock alternativen ”varken arbetslöshet eller undergångsproduktion”
Alternativet i ledartexten är att utgå från de anställdas intressen av jobb med anständiga arbetsvillkor och mot bakgrund att de flesta ”inser att det är bättre att människor arbetar än att de inte gör det”.
Det lär inte vara många som argumenterar mot detta, men fortfarande sägs inte ett ord om vilka som skall genomföra dessa förändringar.
Den förändring som nu någon skall göra innebär att vi inte längre skall tillverka bilar, åtminstone inte i någon större skala. Massbilismen är inte klimatmässig hållbar.
(Ett i och för sig riktigt konstaterande.)
Vi behöver dock inte misströsta om framtiden eller för att den svenska bilindustrin skall ”styckas i bitar” för ”inom det bilindustriella komplexet finns expertis om allt”.
Det är en ytterst hotfull framtid som presenteras och som kan komma att bli en akut realitet.
Gangstrar som tar över. Företag som hotas att styckas ”eller dumpas vid vägkanten” .
Kunskapen som finns hos bilföretagen, hur skall denna kunskap kunna räddas från de allvarliga hoten, från att förslösas?

I det myteri som behövs, enligt ledaren, räknas inte de anställda in, åtminstone inte som enskild kraft, för trots att det finns både ”praktiska lösningar” och ”realistiska förslag”, så sägs det saknas ”sociala krafter” som kan genomföra förändringen i ett scenario där bilindustrin måste ses ”som en praktisk tillgång för samhället”.
Skall inte bilarbetarna kämpa för att rädda sina jobb och också medverka till omvandlingen av produktionen?
Skall inte också vi, liksom besättningen på Caine, också göra myteri för att styra undan ”vårt” skepp för att hindra att det går i kvav?
Tyvärr säger inte ledaren inte ett ord om vad de anställda skall göra.
Driva frågan fackligt är tydligen idag lönlöst ty ”I åratal har de fackliga ledarna satt sin lit till direktörernas planer”.
Inte ens i detta ges de anställda som kraft någon egen plats i ledarens räddningsplan.
Räddningen finns istället i, citerat från alternativdeklarationen från Köpenhamn, en ”bred allians av miljörörelser, sociala rörelser, fackföreningar, bönder och andra allierade”.
Den breda rörelse som eventuellt kommer att skapas efter april. Till dess skall alla sitta snällt i båten? Efter april kanske det också blir plats för oss anställda att agera?
I varje program, i allt vi vill göra är det tre frågor vi måste försöka besvara.
Vem skall göra det?
Hur skall det genomföras och
Vad syftar genomförandet till?
På frågan vem som kommer att bli den kraft som genomför denna förändring svarar ledaren i fetstilt framlyft i speciell ruta. Räddningen är:
”En folkrörelsesamling för att ställa om bilindustrin – och annan ohållbar verksamhet – är det alternativ som saknas.”
Syftet sägs vara, förutom att ställa om industrin, också att ersätta ledningarna på bilföretagen och ”ersätta deras diktatur med ett demokratiskt styre”.
Hur? Ja, ett myteri.
För det första ges ingen vägledning eller uppgift för planens huvudspelare.
De arbetande på Volvo, SAAB och Volvo lastvagnar.

Detta är min viktigaste invändning att den linje som presenteras i Internationalens ledare att den är allt igenom defaitistisk eftersom den, åtminstone initialt, förvisar dessa centrala grupper till åskådarplats, till passivitet. Får de sin roll först när rörelsen startat i Bolivia?
Inte ens i den tänkta, mer drömda, folkrörelsesamlingen som då kommer att bildas, ges de bilanställda den centrala roll som de måste ha om en sådan industriell omställning över huvut taget skall kunna förverkligas.
För det andra vilar hela linjen på en helt teoretisk och återigen drömd grund.
En ännu icke sedd folkrörelse skall starta ett omvandlingsarbete för krav som ännu inte finns och detta skall genomföras genom ett myteri.
Varför vänta?
SP:s uppgift, liksom alla andra vänsterrörelsers uppgift, är att resa krav, ge idéer och vägledningar som förmår bygga denna rörelse. Att ständigt avslöja makthavares, förrädiska ledares spel och att söka ge konkreta handlingslinjer i konkreta situationer.
Ett socialistiskt partis viktigaste uppgift är dock inte att bara passivt kommentera händelser, att ge idéer, att avslöja, utan självt ställa sig aktivt i spetsen för kampen för förändringar av maktförhållanden, av produktionens inriktning och ta strid kring ägarfrågor.
Kärntruppen i denna kamp är de anställda vid bilföretagen själva.
Förstatliga Volvo, Volvo Lastvagnar och Saab för att undandra dessa från spekulanters, företagsstyckares, gangstrars giriga käftar.
Förstatliganden är dock inte tillräckligt.
Bilar, som är säkra, miljösäkra och energisnåla kan tillverkas, byggas och säljas på den kapitalistiska marknaden, men förstatliganden i sig löser inte att bilindustrin har en allmän överproduktion av bilar. Av detta skäl, liksom av miljöskäl bör nya produkter tas fram.
Allt utifrån samhällets behov.
Som ett led i detta bör vi även resa frågan om att alla bilar i den offentliga verksamheten skall vara nationellt producerade och nationellt framtagna genom samarbeten mellan brukarna, de anställda i den offentliga sektorn och de anställda på de olika utvecklingsavdelningarna.
I utvecklandet av denna alternativa plan bör arbetsplatser, studiecirklar, fackliga organisationer engageras. Denna diskussion kan omgående påbörjas.
Statligt ägande kan heller inte betyda att företagens ledningar ersätts med statliga byråkrater.
Aktivering av basen för den alternativa planen betyder även slutet på toppstyre, bossvälde, bonusar och gigantiska löneskillnader.

Slutgiltigt kan dock endast ett samhälle baserat på de arbetandes egna demokratiska organisationer lösa såväl transport- som miljöproblem. Ett samhälle där produktionen sker utifrån de många människornas behov och inte utifrån största profit.
I kampen för allt detta kan alla olika kampformer komma att användas, allt från uppvaktningar, strejker och ockupationer, allt som förhindrar att företagen styckas upp, att lönsamma bitar säljs ut och att kunskapen som idag finns inom utvecklingsavdelningarna och hos de anställda splittras upp och försvinner.
Runt sådana axlar menar jag att ett aktivt parti bör prioritera sin verksamhet.
Internationalens linje: “av någon annan, för något annat i en annan tid”, är inget annat än att avhända sig kampen om ledarskapet”.

Börje Schellin

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.