Hundra år av kvinnokamp: Men ”investeringar i jämställdhet”, mer ”jämlika bolagsstyrelser”, nej tack

15 mars 2010

Kommentar, Nyheter

Så har den hundrade internationella kvinnodagen passerat. Med lite skiftande peppningnivå. I Lund gick mellan 150 och 200 personer i ett tåg som kanske borde varit aningen gladare och tuffare, enligt några av arrangörerna. Men i Stockholm och Göteborg drog många unga ut på gatorna i större skala och piggade upp med trummor och talkörer.

En banderoll som fångade blicken var SUF i Stockholms ”Dräp utsugarna. Krossa patriarkatet”, som illustrerades med kvinnor hållandes i blodiga knivar.
Hm, kanske inte den mest politiskt korrekta sloganen, och kanske inte den strategi de flesta av oss skulle propagera för i vår kamp för jämställdhet. Men ärligt talat, hellre lite ungdomlig kaxighet än de ljumma krav som våra politiker för fram. Lyssna här bara:
I Aftonbladet inför 8 mars krävde alliansen ”mer jämlik representation i bolagsstyrelser” och att kvinnor och män ska ha ”samma rätt till arbete och ekonomiskt oberoende, samma möjligheter att kombinera arbete, fritid och familj”. Oppositionen å sin sida vill ha ett ”ökat fokus på medarbetarna i den svenska välfärden” och att ”kvinnor ska ha samma möjlighet som män att leva på sin lön”.
NEJ, OJ, ursäkta! Så fel det blir ibland. Det är så klart oppositionen som vill ha mer jämlika bolagsstyrelser och alliansen som vill öka fokus på medarbetarna inom välfärden. Men ni, kära läsare, förstår ju att med krav som dessa är det lätt för en stressad skribent att blanda ihop de två.

Egentligen vill jag inte dra vänsteroppositionen över samma kam som högeralliansen – det vore ganska politiskt naivt och inte särskilt fruktbart. Men ibland vill man helt enkelt ha lite mer uuummpf när det verkligen gäller. Som det gör nu.
I förra numret av Internationalen skrev jag om hur alliansregeringen gått bärsärkagång över kvinnors möjligheter och rättigheter. Det är inte småsaker det handlar om, utan det är stora strukturella och ideologiska hinder som lagts i vägen för kvinnors möjligheter att påverka sina liv och samhällets utveckling.
Och om vänstern då lägger fram krav på att bolagsstyrelserna ska vara mer jämställda – alltså att fler kvinnor ska få chansen att suga ut andra kvinnor – ja då går en hel del energi åt i onödan. Energi som skulle kunna användas på ett mycket bättre sätt, på att driva igenom mycket bättre, radikalare, och mer realistiska krav. (Alltså, inte sådär mesigt realistiska och ”ansvarsfulla” krav, utan realistiska om vi menar allvar med att vi vill förändra samhället i grunden. Omskaaaaakande krav, är vad jag pratar om.)

De krav som oppositionen förde fram i Aftonbladet inför internationella kvinnodagen känns lite mjäkiga när de sätts i proportion till uppgiften vi står inför. Och de var skrivna på sådär ansvarsfullt, sansat och disciplinerat politikerspråk: ”Vi menar att det behövs investeringar i jämställdhet och att jämställdhetsperspektivet ska genomsyra alla politikerområden”, skriver de. Räck upp handen, alla ni som nu inspireras och förförs till att ta till gatorna i hoppfull, självsäker och rättfärdig kamp för kvinnors rätt till lika värde!
Nja, kanske inte, va…?
Det var ett förlorat tillfälle för oppositionen att faktiskt väcka lite optimism. Hundra år av kvinnokamp firas mitt under några av de värsta attackerna på kvinnors livsmöjligheter i Sverige, och oppositionen vill att vi ”investerar i jämställdhet”.

Faktum är att de borde ta lite tips från Tiina Rosenberg – professor och feminist med en uppenbarligen naturlig talang för ståuppkomik. På tidningen Bangs 8 mars-fest i Stockholm fick hon nära nog taket att lyfta med sina sanningssäganden. ”Kristdemokratiska kvinnor ska inte få uppfostra barn – de ska in i socialistiska daghem!” hojtade hon under stort jubel. Och att bostadsrätter är brott mot mänskliga rättigheter borde ju oppositionen sagt för länge sedan!
Alla som var på Bangfesten måste också hålla med Tiina Rosenberg om att hennes inskränkta pappa inte alls har rätt att säga vad han vill, och att trupperna bara måste dras tillbaka från Afghanistan. Nu. Och här ska vi absolut inte privatisera någonting alls!
Tack, Tiina, för att du visade vad 8 mars verkligen står för. För att du fick mig att skratta och svalla över av kamplust på samma gång. Det är så här äkta inspiration och kvinnlig självkänsla ska låta! Till oppositionen vill jag föreslå: Lyssna och lär.

Linn Hjort
linn@internationalen.se
Regeln von Spielen mit Spielsteinen: Rummikub®

, , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.