Darwin hemma hos sig

08 mars 2010

Böcker, Kultur

Den blinde skaparen – En essä om Darwin och livets sammanhang, Sverker Sörlin, Weylers förlag 2009
Idéhistorikern Sverker Sörlin har skrivit en fin liten bok om Charles Darwin, hans liv, arbete och samtid. Men det är ingen riktig biografi. Det är heller ingen utförlig beskrivning av darwinismen och evolutionsläran, vilket ju finns att studera djupare på annat håll, framför allt i Darwins egna förvånansvärt lättlästa böcker.
Sörlin vill istället ge en tydligare bild av människan Charles Darwin som en del av ett större socialt sammanhang, med familj, vänner, anhängare och kritiker. De människor som gjorde Darwin till Darwin.

På många sätt är Charles Darwin urtypen för den ensamma vetenskapsmannen: geniet som instängd på sitt arbetsrum systematiskt under årtionden av forskning kommer fram till historiens kanske viktigaste upptäckt: livets ursprung och utveckling. Samtidigt var Darwin helt beroende av andra människor för att kunna ägna sitt liv åt sin forskning: hans aristokratiska förfäder som lämnade honom ett så stort arv att han var ekonomiskt oberoende, hans hustru Emma som tog hand om honom och det stora hemmet i Down (med hjälp av en massa tjänstefolk), hans progressiva vetenskaparvänner som uppmuntrade honom och försvarade honom mot fienderna; men också dessa fiender: motståndarna inom kyrkan såväl som på universiteten, vilkas kritik tvingade Darwin att vara extra försiktig och skarp i utformandet av sin teori om evolutionen.
Darwin hade egentligen ingen formell utbildning och stod utanför den officiella universitetsvärlden. Det var en svaghet då det gällde att bli tagen på allvar, men samtidigt hans största styrka som tänkare. Han var fri i sin forskning, behövde inte underordna sig de i samhället härskande idéerna eller tänka på att vårda sin karriär, utan kunde ägna sig helhjärtat åt det han själv trodde på. ”Darwin hade alltid läst utanför pensum, han hade odlat mångsidighet och sökt kunskap för dess egen skull” skriver Sörlin: ”Han brydde sig inte om gränserna mellan olika vetenskapsgrenar, han tog sig an alltsammans, geologi, botanik, zoologi, entomologi…”
Den unge Darwins viktigaste lärosäte blev ombord på fartyget Beagle, vars fem år långa seglats runt jorden han ägnade åt de självstudier av växter och djur som la grunden till hans evolutionsteori.

När Darwin tillbaka i England bestämmer sig för att gifta sig 1838 är det först efter att han gjort en noggrann uträkning om fördelarna och nackdelarna med att skaffa familj. En av nackdelarna är ”tidspillan” – att fru och barn kommer ta tid från hans forskning: ”Hur skulle jag hinna allt om jag var tvungen att promenera med min fru varenda dag” eller ”behöva besöka släktingar”.
Men han kommer fram till att fördelarna – däribland ”en vän på ålderdomen” – väger över nackdelarna, och friar till sin kusin Emma Wedgwood, kanske mest för enkelhetens skull än av kärlek. Aristokratfamiljerna Darwin och Wedgwood hade sedan generationer gift sig med varandra för att säkra sina stora landegendomar och hålla arvet inom släkten. Charles Darwins val av partner styrdes av socioekonomiska förhållanden snarare än den väg evolutionen tar i naturen genom det sexuella urvalet. Ett val som han gjorde trots att han själv förstod och oroade sig för riskerna med inavel, samt att Emma egentligen biologiskt börjar bli för gammal, trettio år, ett år äldre än han själv. Men de skulle få ett dussin barn tillsammans.

Emma var djupt kristen, som man ju var på den tiden, och hon förblev religiös livet ut trots att hennes man kan tilldelas äran av att vara den förste som vetenskapligt bevisat att det inte finns någon gud som skapat människan till sin avbild.
Darwin var självklart också ursprungligen troende kristen, uppväxt med religionen i ett samhälle där teologin gick före vetenskapen. Men hans forskning gjorde honom allt mer övertygad om att bibeln hade fel.
Jorden var äldre än vad kyrkan påstod, och dessutom hade den inte skapats i sin nuvarande form, utan både planeten, bergen, haven – och livet, växterna, djuren, hade utvecklats under miljoner år och fortsätter att utvecklas. Alltid i rörelse. Människan är inte skapad till någon guds avbild utan är bara en av många apor på jorden. Och till skillnad från det nutida idiotiska modernreligiösa försöket att förklara livet som ”intelligent design”, där en gud trots allt har fingrarna med i spelet, visar Darwin att evolutionen inte på något sätt är intelligent eller planerad: ”I Darwins värld är det ingen som har överblick och heller ingen som vet vart skapelsen är på väg. Eller rättare sagt: den är inte på väg någonstans, den bara rör sig” skriver Sörlin: Skapelsen är blind.
Det var dock en ytterst konkret händelse som slutligen fick Darwin att en dag helt sluta tro på gud. Den vårdag 1851 då hans äldsta dotter Anne dog, nio år gammal.
Som pappa framstår Darwin för övrigt också som en mycket progressiv och modern sådan i det konservativa viktorianska England. Han lekte dagligen med sina ungar och förespråkade en form av fri uppfostran där deras egna intressen skulle stimuleras.

Under hela 1860-talet var Darwin mycket sjuk och flera gånger nära att dö. Han sov inte, kunde inte äta ordentligt och kräktes så ofta att han fick frätskador på tänderna. Det finns ingen diagnos av vad Darwin led av, men det är uppenbart att det till stor del måste ha varit följderna av de psykiska påfrestningar med all den mobbning och hatiska kritik han utsattes för under den här perioden, från kyrkan och det reaktionära samhället.
Hans bok Om arternas uppkomst hade ju publicerats 1859, precis innan han blev så sjuk. Det var nu familjen, Emmas och barnens kärlek, blev så viktig för att han skulle överleva, samt den handfull av vänner och kollegor som insåg att Darwin hade rätt och försvarade hans idéer när han själv inte orkade stå på benen. En av dem, Thomas Henry Huxley, fick öknamnet, eller varför inte smeknamnet, ”Darwins bulldog” eftersom han skällde så högt för att försvara Darwin mot fienderna.

Darwin överlevde det hårda sextiotalet och skulle leverera ytterligare två vetenskapliga verk av enorm betydelse för hur vi idag förstår livets sammanhang: Människans härkomst, 1871, samt Om känslouttryck hos människor och djur, 1872 (ännu ej utgiven på svenska, men på gång).
En stor del av sina sista år ägnade Darwin åt att studera maskar, vilkas liv han konstaterade spelar den kanske största rollen i världshistorien: Dessa tillsynes obetydliga och i realiteten dessutom intelligensbefriade proteintrådar, vars eviga jakt på näring luckrar upp jorden så att den i sin tur ger näring åt växterna, som ger näring åt djur, och som dessutom tillsammans är så starka att de kan få klippblock, om än långsamt, att sjunka i marken och slukas av jorden. När jag läser kapitlet om maskarna kan jag nästan känna hur mitt elvavånings betongtorn sakta men säkert sjunker ner i jorden.
Även om darwinismen än idag fördöms i vissa reaktionära kretsar, hade han mot slutet av sitt liv fått ett officiellt erkännande för sitt arbete. När Darwin dog 1882 begravdes han i Westminster Abbey bland kungar och drottningar. Men själv hade han velat bli begravd i all enkelhet vid sitt hem i Down, där jorden luckrades av hans egna maskar.

Per Leander
intis@internationalen.se

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.