Avtalsrörelsen: Metall i knepigt läge

29 mars 2010

Inrikes, Nyheter

IF Metalls ledning har hamnat i ett minst sagt knepigt läge. Detta sedan Unionen och Sveriges Ingenjörer slutit avtal före och utan IF Metall.
Helt plötsligt gungar marken för det så kallade Industriavtalet från 1997och till vilket IF Metalls ledningen svurit sin totala trohet.

I skrivande stund pågår inte några förhandlingar mellan IF Metall och Teknikarbetsgivarna om ett nytt avtal. IF Metall har till skillnad från många andra förbund som inte omfattas av Industriavtalet inte lagt några varsel.
Ordförande Stefan Löfven säger att han nu litar på att medlarna ska lösa upp alla knutar.
För den som kämpar för facklig demokrati och att medlemmar ska bestämma i sin egna organisationer hade det med stor sannolikhet varit mer tilltalande om han istället sagt att han litar på medlemmarna.
Situationen för IF Metalls förhandlare och det yttersta toppskiktet som sköter förhandlingsspelet är svår. Det handlar om allt från lönenivåer, avtalets längd och bemanningsfrågan, där IF Metall måste hitta en för medlemmarna godtagbar lösning för att inte stå med byxorna neddragna till ank-larna.
Samtidigt trummar arbetsgivarsidan på. Nollbud, attacker mot strejkrätten, speciella ungdomslöner, ökad flexibilitet på arbetsmarknaden, vilket de får genom bemanningsföretagen och visstidsanställningar.
I ryggen har de den vanliga arsenalen om Sveriges konkurrenskraft och industrins utsatta läge.
Hur utsatt läget egentligen är talar de tyst om.

För fakta ger vid handen att sex stora industriföretag – Alfa Laval, Atlas Copco, Electrolux, Ericsson, Scania och SKF under 2009 gjorde vinster på sammanlagt 25,7 miljarder kronor. Mer än hälften, 14,9 miljarder, kommer att delas ut till aktieägarna, där givetvis de stora ägarna och de som kontrollerar respektive företag tar merparten. Till detta ska läggas att bonusar till de verkställande fortsätter att ticka ut.
Så ser direktörernas och styrelsernas egen arbetsvärdering ut.
Nära 15 miljarder till dem som inte arbetar i fabrikerna. Högst 0,7 procent till dem som arbetar och genom sitt arbete skapar miljardbeloppen.
Detta borde Stefan Löfven och de övriga i IF Metalledningen ta fasta på och därför omedelbart lägga varsel om stridsåtgärder och mobilisera medlemmarna.
Att förlita sig på den vanliga strategin och tro att man kan klappa en varg tam finns det alltför många tidigare exempel på att det inte lyckas.

Kjell Pettersson

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.