Är det syndigt att skaka hand?

01 mars 2010

Kultur, Kulturkrönika

Arbetsförmedlingen har dömts att betala 60 000 kronor till en muslimsk man, Alen Malik Crnalic. Han hade blivit av med sin ekonomiska ersättning, därför att han vägrat ta en kvinnlig chef i hand.

2006 sökte Crnalic praktikplats som svetsare vid ett företag i Älmhult. Men under anställningsintervjun vägrade han att ta den kvinnliga VD i hand eftersom han var utövande muslim.
Han fick nej på sin praktikansökan. Enligt VD berodde inte detta på hans sätt att hälsa. Men hon kände sig kränkt av det sätt han behandlat henne på. ”Jag kände mig förödmjukad. Han skakade hand med alla utom mig”, sa hon till SVT.
Crnalic överklagade beslutet till AMS som sa nej. Men därefter följde en ny process där diskrimineringsombudsmannen, DO, stämde Arbetsförmedlingen för diskriminering. Tingsrätten gav då DO rätt. Rätten säger att det var uppenbart att mannen inte kunde skaka hand med en kvinna av religiösa skäl, och hans ersättning skulle inte ha dragits in.

Lady Diana var på besök i Lahore i Pakistan i mitten av 90-talet. Hon tittade på monument från kolonialtiden, men skulle också besöka den kungliga 1600-talsmoskén. När hon kom dit hade hon huvudet täckt men visade benen eftersom hon bar klänning. Men mulla Maulana Azad hade inga problem med att ta emot kungligheten. Båda fotograferades och fotona hamnade på förstasidorna nästa dag, tillsammans med mängder av skämt och lustiga kommentarer.
Men norska drottningen Sonja hade inte samma tur när hon besökte Oslos islamiska kulturcenter förra sommaren. Imamen vägrade att ta henne i hand.
Efter mordet på filmaren Theo van Gogh 2004 beslöt den holländska regeringen att undervisa landets imamer i holländska värderingar. De uppmanades att delta i en kurs som kallades ”Nederländerna och islam, interkulturellt möte och integrering”. Vid kursens avslutning gick den holländska integrerings- och invandringsministern Rita Verdonk för att dela ut certifikaten till deltagarna. När hon räckte fram handen vägrade de manliga imamerna att ta henne i hand. De kvinnliga imamerna gjorde detsamma och vägrade att skaka hand med männen som åtföljde ministern.

Liksom burkan börjar handhälsningen bli en tvistefråga. Liknande historier dyker upp hela tiden. Men svenska DO:s beslut liknar ingenting annat i den vägen. Samma dag beslutet kom kritiserades det av en arg Nalin Pekgul, ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet, i TV. Hon hänvisade till koranen och islam för att bevisa att skaka hand eller inte skaka hand inte hade med religion att göra utan var en kulturell företeelse. Hon påpekade helt korrekt att islam inte förbjuder det, och att kvinnor tar män i hand i somliga islamska kulturer, och inte i andra.
Det är så sant. I Pakistan, som betraktas som liberalt jämfört med Afghanistan, är det inte vanligt. I Afghanistan är det vanligt. Men Pekguls försök att hänvisa till religionen är problematiskt. Det är inte en religiös fråga. Och dessutom ska islamska fundamentalister inte motverkas med hjälp av religionen.

Att ta i hand handlar om sociala relationer och om samhällskontraktet i ett samhälle. Det är en förolämpning att vägra ta någon i hand i religionens namn, särskilt i situationer som den Crnalic skapade. Det innebär att sänka kvinnor till en lägre status. Genom att godkänna en sådan handling har rätten skapat ett riskfyllt prejudikat. Koranen tillåter till exempel månggifte. Den tillåter män att slå sina hustrur. Skulle svenskar tolerera sådant med hänvisning till religionsfriheten?
Burkan och handhälsningen, halalmat och segregerade skolor är krav som ställs av en politiserad, extremistisk minoritet med band till wahhabistiska grupper i den muslimska världen.
Muslimska invandrare kan inte integreras genom att man ställer upp på denna minoritets krav. När den holländska imamen vägrade att skaka hand med Rita Verdonk sa hon hövligt: ”Jag ser att vi har en hel del att prata om.”
Hon hade så rätt.

Farooq Sulehria

Översättning:
Gunvor Karlström

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.