Militär och polis bevakade regimens ceremonier

26 februari 2010

Nyheter, Utrikes

Den iranska regimen planerade 31-årsdagen av sin seger över folkets revolution på ett genomtänkt men ändå desperat sätt.

Inför ceremonin 11 februari arresterades de flesta aktivisterna i de sociala rörelserna, och andra varnades för att delta i demonstrationer. Polisen skickade sms till mobiltelefoner, varnade folk för att gå med i oppositionens demonstrationer och förklarade att straffet för ”olämpliga paroller” är maximallt.
Folk varnades officiellt i media för att deras epost kontrolleras av regimens säkerhetstjänst. Två unga män hängdes, och hotet om avrättning vilar tungt över de arresterade. Skenrättegångar anordnades i syfte att demoralisera motståndsrörelsen.

Samtidigt mobiliserade regimen allt sitt stöd för att kunna hålla sin egen ceremoni på årsdagen. Statligt anställda fick order att delta i ceremonier. Google Mapsbilder från dagen visar att hundratals bussar var på väg till den officiella ceremonin i Teheran. Staten bjöd in utländska journalister men vägrade dem tillstånd att gå på gatorna. De togs med buss direkt till ceremonin för att placeras på en speciell plats och kördes tillbaka till hotellen utan att de ens kunde tala med dem som deltog.
Internetuppkopplingen var på lägsta nivå under flera dagar. Men trots allt kom videoklipp och nyheter ut, som visade att folk i ett par bostadsområden i Teheran och många stora torg i andra storstäder gick ut och demonstrerade mot regimen.
I avsaknad av egna nyheter direktsände utländska medier, bland annat CNN och Aljazeera, statens ceremoni och hela Ahmadinejads långa tal via regimens direktsändning, som skulle visa upp ett påstått massivt deltagande. Samtidigt kunde man se på Google Mapsbilder som spreds på Facebook utomlands, att bara en fjärdedel av Frihetstorget var fyllt. Regimen påstod vid slutet av dagen att 50 miljoner deltog i statens ceremonier runt om i landet, samtidigt som det kom nyheter från storstäder som Shiraz, Esfahan och Mashhad om att stora motdemonstrationer ägde rum och att många greps.

Slagna av polis
Den breda gröna rörelsen saknar nu sina mer radikala och unga organisatörer som antingen sitter i fängelse eller har gått under jorden och försvunnit utomlands. De som tog över hade en alltför optimistisk bild av sig själva och av det som skulle hända i Iran under revolutionens dag.
Båda presidentkandidaterna från förra valet, Mousavi och Karroubi, uppmanade folk att demonstrera, och trodde att det skulle räcka. Själva gick de ut, men blev slagna av polisen liksom deltagarna i de mindre folksamlingarna i några bostadsområden i Teheran. Karroubis son slogs blodig och greps av okända män.
Senare på dagen kom uppgifter om att många oorganiserade motdemonstranter faktiskt gick ut på Teherans gator, men de vågade inte ens höja rösten och smälte in i den officiella marschen. Slutsatsen av de meddelanden som kom ut genom epost och Facebook på kvällen var att ”staden var under militär ockupation”, ”Ahmadinejad mobiliserade all sin styrka för dagen”.

Total felbedömning
De gröna medierna spred illusionen, och andra delar av oppositionen hoppades på att en massiv protestdemonstration skulle vara möjlig den 11 februari och att man till och med skulle besegra regimen denna dag och ta över gatorna. Det blev inte så. Oppositionen undervärderade regimens rädsla och desperation för att inte tappa ansiktet på den viktigaste dagen av alla.
Resultatet ledde till besvikelse som snart övergick till bittra anklagelser mot den radikala delen av rörelsen som ”överskrider de röda linjerna”. Den fraktion av gröna rörelsen som vill begränsa protesterna till ”Var är min röst?” och är orolig för en radikalisering av protesterna och ett systemskifte, tog tillfället i akt och gick till attack. Deras slutsats av dagens totala missbedömning blev att iranierna inte alls vill störta den islamiska regimen, och att en radikalisering av rörelsen är utländska agenters mål och inte i landets intresse.
Trots detta pågår diskussionen kring de framtida aktionerna bland folk. ”Hur ska man gå vidare, vilka strategier ska man anta, ska man inte skapa sina egna dagar istället för att vänta på högtider?”…
Vänstergrupper menar att mobiliseringen den 11 februari under militärens och polisens bevakning i själva verket visar hur svag och rädd regimen har blivit, och därför manar de till fortsatta protester och organisering bland arbetarklassen. De menar att motståndet måste breddas ytterligare, och kraven ska omfatta frihet, jämställdhet och jämlikhet för att kunna engagera löntagare på alla områden, liksom de arbetslösa som i miljontal kommer att drabbas mest av de osannolikt höga priserna på mat och bostäder.
Sholeh Irani
sholeh@internationalen.se

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.