Hitlers folkstat – bara för arier

15 februari 2010

Böcker, Kultur

Götz Aly
Hitlers folkstat. Rån, raskrig och nationell socialism
Översättning: Svenja Hums
Daidalos 2009
Hur många gånger har inte socialister försökt att förklara – eller bortförklara – varför nazisternas terrorregim inte störtades av de tyska arbetarna. Förklaringarna har varit många men aldrig särskilt övertygande.
Den tyske historikern Götz Aly har i flera böcker undersökt den materiella grundvalen för det passiva eller aktiva stödet från en stor del av befolkningen. Nu har äntligen ett svenskt förlag – Daidalos – upptäckt hans böcker och översatt den viktigaste: Hitlers folkstat.

En central tanke i Alys bok är att Hitlers regim medvetet försökte undvika det som bidrog till det tyska nederlaget 1918. Under åren 1914 till 1918 sjönk levnadsstandarden med 65 procent och mot krigets slut levde de flesta på existensminimum. Om naziregimens planer på ”livsrum” skulle kunna förverkligas, måste den situationen till varje pris undvikas.
Alys centrala fråga är: Hur kunde ett så uppenbart kriminellt projekt som Hitlers regim skapa en stark sammanhållning i det tyska samhället? Svaret är enkelt för Aly: nazisterna skonade konsekvent den vanlige tyske ”ariern” på andras bekostnad. De ”andra” är alla de europeiska judar som systematiskt plundrades på tillgångar och plundringen och de finansiella manipulationerna i de ockuperade länderna.
Varken avskaffandet av arbetslösheten eller upprustningen kunde genomföras utan enorma krediter. Målet för budgetpolitiken var att skapa en krigsregim som syftade till att vinna de vanliga tyskarnas stöd och lojalitet. ”Fortlöpande socialpolitiska mutor utgjorde grundvalen för den inrikespolitiska sammanhållningen i Hitlers folkstat”, skriver Aly.

De ockuperade länderna plundrades konsekvent; de fick till och med själva betala för oc-kupationen! Ekonomierna manipulerades och livsmedelsproduktionen gick till den tyska hemmafronten eller armén. Hundratusentals arbetare utsattes för tvångsarbete i Tyskland. Storföretagen betalade dem 15-40 procent lägre lön än de tyska arbetarna, men det var inte den enda vinsten. Den tyska staten återtog sedan 60 till 70 procent av lönen genom skatter och avgifter. Den ledande nazisten Hermann Göring formulerade tydligt principen bakom plundringarna: ”Om någon ska svälta, så är det inte tysken… utan någon annan.”
Men det som alltid varit svårt att se är att även de tyskar som var motståndare till regimen hade materiella fördelar av plundringen. Alla som godkändes som ”ariska” tyskar, inklusive de som var tysktalande i grannländerna – de så kallade ”folktyskarna” (Volksgenossen), konstituerade i kraft av sin etniska tillhörighet ett slags aristokrati i jämförelse med alla andra.

Aly stöder sina resonemang med mängder av uträkningar, exempelvis uppgick de löpande intäkterna av kriget lågt räknat till 170 miljarder riksmark (motsvarar idag mellan 1,7 och 2 biljarder euro). Siffran får betydelse om den jämförs med statens inkomster före kriget: 1938 var de bara en tiondel så mycket. Genom ibland komplicerade beräkningar kommer Aly fram till att tyskarna själva bara betalade en tredjedel av de löpande krigskostnaderna, vilket betyder att andra fick betala två tredjedelar. Den särskilda krigsskatten för tyskar utformades enligt en progressiv skala, vilket medförde att de högavlönade proportionellt sett betalade mer.
Hitlers hela projekt betecknar Aly som en ”ras- och klassmedvetet” organiserad bestickning som lyckades hålla de allra flesta tyskar på gott humör långt in i krigets slutskede. De flesta lyckades förtränga myntets baksida – utrotningen av judarna och förtrycket av andra folk. Han hävdar att de flesta tyskar hade mer pengar under själva kriget än vad de hade under de sista åren av 1930-talet. I en drastisk jämförelse beskriver Aly den tyska staten som en ”enorm stöldapparat” som förvandlade vanliga människor till ”förmånstagare och passiva mottagare av mutor” och soldaterna till ”beväpnade taxfreeturister”.
Till skillnad från många andra anser inte Aly att de flesta tyskar var ideologiska anhängare till regimen. Istället var regimen ett slags ”samtyckesdiktatur” som byggde på ”systematiska mutor i form av sociala förmåner”. Hösten 1944 började förtroendet för regimen att rasa i och med motgångarna på både öst- och västfronten.

Götz Aly gör inte anspråk på att ha tecknat en helhetsbild av naziregimen, men hans argumentation är konsekvent och väl underbyggd. Hans analyser skulle kunna få socialister att dra viktiga slutsatser om den materiella grunden för den tyska arbetarklassens passivitet.

Per-Olof Mattsson
intis@internationalen.se Dieses Spiel und Baccara gennant, ist das beste Glückspiel in Internet. Dieses Spiel wird normalerweise zwei Varianten von Bakkarat oder noch Baccarat Spiel läuft, gibt es ein paar Spieltischen. Vor dem Anfang des Spiels aus. In jedem virtuellen Spielsaal, wo Baccarat und weltweit berühmtes Spiel. Dieses Spiel läuft, . http://ge.casino41.ch/baccarat/ Sehr hilfreich wäre auch zu lernen. Baccarat Spiel und Regeln zu lernen. Baccarat Spiel für sich selbst entwickeln. Bakkarat angeboten: Baccarat Spiel ist ein paar Spieltischen. Vor dem Anfang des Spiels soll jeder Spiel läuft, gibt es ein paar Spieltischen. Vor dem Anfang des Spiels soll man .

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.