Byarna som tar till vapen mot talibanerna

27 februari 2010

Fokus, Nyheter

I Pakistans Gränsprovins och Stamområden bygger några byar miliser, lashkars, för att försvara sig mot talibanerna. Farooq Sulehria berättar om bakgrunden.

Det var den första januari. Början på detta år. Hundratals åskådare hade samlats för att titta på en volleybollmatch i byn Shah Hasan Khel i distriktet Lakki Marwat. Volleyboll är en populär sport i trakten och det hade kommit åskådare också från grannbyarna.
Då kom en jeep lastad med sprängämnen. En explosion följde. Inom några sekunder var volleybollplanen täckt med döda kroppar. Medan dammet sakta lade sig tog det några sekunder för de församlade att inse att det var en självmordsattack.

Pakistanska media rapporterade händelsen – som krävde 83 liv – som vardaglig rutin. Inom några dagar skulle till och med sensationella händelser hamna på första sidan i ett land som upplever nya tragedier nästan varje dag. Några få röster hävdade att anfallet mot Shah Hassan Khel var en hämnd från talibanernas sida, men de tystades ner i vanlig ordning av Media Mujahedin – en omskrivning för talibanvänliga journalister som dominerar pakistanska media.
Media Mujahedin förhärligar alltid talibanerna och har tagit på sig att vinkla till och rättfärdiga alla brutaliteter de begår. De stora media som alltid brukar vara förtjusta i sensationer rapporterade inte att invånarna i Shah Hassan Khel hade identifierat självmordsbombaren. Han hade bott i byn fram till oktober 2009 när Shah Hassan Khel hade tagit till vapen mot talibanerna.
När talibanerna flydde från Afghanistan efter 11 september erbjöds de skydd av den pakistanska militären i olika distrikt i Gränsprovinsen och Stamområdena. De fick bland annat slå sig ner i Shah Hassan Kher. De byggde träningsläger där och började genomföra sharialagarna i trakten.

I september förra året startade en militär operation för att rensa ut talibanerna, och invånarna i Shah Hassan Khel inspirerades av granndistrikten och började bygga upp en lashkar (stammilis).
En lashkar är ett traditionellt sätt få ihop en stamarmé. Eftersom vapen i denna trakt betraktas som en manlig prydnad, är det normal rutin att bära vapen. Lashkars organiseras bara när jirga (de äldres råd inom stammen) tillåter det, under hot från invaderare eller en rivaliserade stam.
Stamrådet i Shah Hassan Kher beslöt inte bara att organisera lashkar, de beslöt också att köra ut alla invånare som stödde talibanerna. Och då blev den 21-årige självmordsbombaren utvisad från byn. Milisen rensade med framgång trakten från talibaner. Deras träningsläger och hus revs. Talibanerna gav sig iväg till Waziristan, ett känt tillhåll för talibaner, och svor att hämnas.
Den utvisade unge mannen var ett givet val för självmordsuppdraget för att utkräva hämnd på invånarna i Shah Hassan Khel. Och det som hände i byn hade hänt förr, både organiserandet av milisen och talibanernas hämnd.

Första gången det blev rubriker handlade det om en milis som byggdes upp i Swatdalen. Det var i Mattadistriktet och den bestod av 10 000 frivilliga, men mötte ett tragiskt öde. Den leddes av en religiös helare, Pir Samiullah, och utkämpade regelrätta slag med talibanerna, men besegrades slutligen 16 december 2008.
Pir Samiulla dödades tillsammans med åtta av sina anhängare. Sexton av de frivilliga greps av talibanerna och halshöggs offentligt. Pir Samiulla begravdes i hemlighet, men talibanerna tog reda på var graven fanns. Kroppen grävdes upp och hängdes offentligt med en skylt som varnade för att motsätta sig talibanerna.
Den andra milisen leddes av åttioårige Lala Afzal och höll ut mot de talibanska vilddjuren i månader, tills den pakistanska militären motvilligt rensade ut talibanerna, eftersom talibanernas kontroll över Swatdalen skämde ut Pakistan i hela världen.
Lika framgångsrika miliser byggdes upp i Adayzai, Bazed Khel och Badaber. Badaber var tidigare en av USA:s hemliga flygbaser, och namnet kan låta bekant för det som känner till det Kalla kriget. Första maj 1960 lyfte ett amerikanskt spionplan (U-2) från Badaber och sköts ner över Sovjetunionen. Till att börja med förnekade Washington planets uppdrag, men tvingades erkänna att det var fråga om ett hemligt övervakningsplan när Sovjetregeringen visade upp den överlevande piloten.
I Parachinar och Dabori har sådana miliser försvarat sina städer mot talibanerna.
Miliserna i Adayzai, Bazed Khel och Badaber ligger kring Peshawar, Gränsprovinsens huvudstad och har en sak gemensamt: alla dessa lashkars byggdes upp när talibanerna började bomba skolor och sjukhus och förbjöd flickor att lämna sina hem både för arbete och utbildning.

Adayzai är det mest intressanta exemplet. Haji Abdul Malik, borgmästare och stamäldste, välkomnade till en början talibanerna eftersom han tog intryck av deras fromhet. Och när talibanerna förklarade att de skulle rensa området från droger, brott och ”vulgaritet” såg Haji Malik inget skäl att motsätta sig talibanernas ankomst till Adayzai. Men när talibanerna förbjöd musik, tvingade igenom klädregler, befallde att alla män skulle ha skägg, stoppade flickornas skolgång och kidnappade folk mot lösensumma, först då insåg Haji Malik sitt misstag.
Till sist inkallades ett byråd, jirgar, för att besluta om en milis. Denna bildades hösten 2008 och talibanerna slängdes ut. Talibanerna flydde till det närbelägna Dara Adam Khel. 8 november förra året dödades Haji Malik i en självmordsattack. Haji Maliks kolleger tror att attentatsmannen skickades från Dara Adam Khel. I Bazid Khel, som ligger i närheten, drabbades borgmästaren och milisledaren Fahimur Rehman en vecka senare men kom undan oskadd. Milisfrivilliga dödades tre talibaner medan de andra jagades på flykten.
I den här trakten går numera flickor och pojkar i samma skolor eftersom de flesta flickskolor är sönderbombade.
– Peshawar skulle ha fallit i talibanernas händer om inte de där tre miliserna hade byggts upp i tid, säger kolumnisten och forskaren Farhat Taj. Hennes kommande bok Taliban and Anti-Taliban beskriver milisernas motståndskamp.
Farhat Taj berättar för Internationalen att talibanerna har dödat mer än tusen byäldste, antingen för att förhindra att miliser byggs eller för att krossa de som redan finns. De flesta blodiga anfall som talibanerna genomfört i förebyggande syfte har drabbat jirgamöten, byråd församlade för att bygga upp en milis.
Exempel: 2 mars 2008 angreps ett byråd i Dara Adam Khel som diskuterade att bilda milis. 42 döda blev följden. 5 november 2008 angreps ett byråd i Bajour och 22 människor dödades. 29 juli 2009 anföll en bataljon av 50 talibaner milisledaren i Shangla-distriktet och dödade honom. Tre talibaner dödades i striden.

Miliserna har också väckt oro. Saba Gul Khattak säger till exempel: ”Även om en del politiker och analytiker föreslå uppbygget av lashkars, kan det betyda en upprepning av vad som hände i Afghanistan: framväxt av lokala miliser.” Sba är chef för en ledande tankesmedja, och i en tidningsartikel uttrycker hon sin oro: ”Till sist skulle de hota regeringsmakten i stället för att vara dess allierade.”
Farhat Taj håller inte med: ”Det finns många i Pakistan, däribland en del kända aktivister i sociala rörelser, som motsätter sig tanken på att sätta upp väpnad milis mot talibanerna.” Hon anser att resonemanget är ohistoriskt och innebär en fördömande uppfattning i strid med mänskliga rättigheter.
”Att bilda miliser mot talibanerna handlar om självförsvar och är alltså en grundläggande mänsklig rättighet. Vad ska medborgarna göra när staten inte kan eller inte vill skydda deras liv?”

The Labour Party Pakistan, organisation som sympatiserar med Fjärde internationalen, stöder också miliserna: ”Vi vill att miliserna blir mer öppna och demokratiska”, säger partiets generalsekreterare Nisar Shah. ”Vi vill att de ska öppnas för kvinnor också, för talibanerna kan inte besegras om man utesluter kvinnorna.”
Kan miliserna ha bildats med regeringens stöd? Taj svarar:
– Tvärtom. I de flesta fall bildas miliserna när folk förlorar tilltron till militären eftersom talibanerna och militären betraktas som sammansvurna.
Hon berättade att officerare erbjöd fredagsböner ledda av talibankommendanter som Fazlullah medan ”milisledaren i Bunerdistriktet berättade för mig att hans milis besegrades eftersom talibaner smugglades in i bilar som tillhörde regioensn högsta styresmän”

Farooq Sulehria
Översättning Gunvor Karlström

, , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.