Sarkozy, Reinfeldt och burkan
Det absurda kan visa sig på många sätt. Det senaste exemplet är det annalkande franska förbudet mot burkan. Än mer absurt är att den franska fårskalligheten verkar smittsam. Den danska premiärministern har kommit med antydningar om burkaförbud. Svenska statsministern frågas ut av den församlade pressen.
Under tiden gissar media att det finns 100 kvinnor i Sverige, 200 i Danmark och 1 900 i Frankrike som bär burka. En ganska stor minoritet består av europeiska konvertiter. Det är för att skydda den Europeiska Upplysningen (förnuftets tidsålder från 1700-talet) från dessa drygt 2 000 kvinnor som högerspöken från Frankrike till Sverige har störtat till dess räddning.
Det är inte bara hyckleriet jag har problem med. För bara trettio år sedan uppmanade franska högerregeringar de muslimska invandrarna att bära skägg och burka. Islamiserade invandrare betraktades som en trygg investering jämfört med invandrare som organiserade sig fackligt.
Mitt problem här är högerns illistiga, sofistikerade försök att underminera den traditionsrika Upplysningen genom att hänvisa till en upplyst kultur. Absurt! De upplysta behöver inte beskydd från regeringar ledda av högerspöken som Sarkozy.
Detta vet jag genom egna erfarenheter. Min mor bar burka en gång i tiden. Ändå har jag hela mitt vuxna liv som aktivist strävat efter Upplysning, efter att införa Förnuftets Tidsålder, och ingen kvinna i min släkt bär längre burka.
Ingen förbjöd burka i Pakistan, det land jag kommer ifrån. Men om Pakistan skulle vända sig till talibanerna imorgon, då skulle de lagstifta om burkatvång. Och ironiskt nog skulle de rättfärdiga detta med det franska burkaförbudet.
Och långt innan Sarkozys Frankrike började oroa sig för burkan, förbjöd statsgrundarna i muslimska länder som Turkiet och Tunisien slöjan (fast av helt andra skäl). I båda länderna bär nu unga flickor slöja som en symbol för kamp. Jag tyckte inte att det var det minsta märkligt när jag förra året i Istanbul såg en flicka i Chetröja och huvudet insvept i slöja. Förbud fungerar aldrig.
Jag uppfattar också burkaförbudet som en diskriminerande åtgärd riktad främst mot de franska muslimerna, men i förlängningen riktat mot hela arbetarklassens demokratiska rättigheter.
Förbudet kommer också att bidra till invandrarfientliga stämningar och till att de utpekade grupperna hamnar i försvarsställning, samt spä på splittringarna inom arbetarklassen.
Med tanke på demokratiska rättigheter bryter en sådan lag mot religionsfrihetens grundläggande rättigheter och ger den franska staten ny makt att gripa in i frågor som rör individers tankar och uttryck.
Det är i grunden fel att sätta likhetstecken mellan den progressiva, demokratiska principen med sekularism och skilsmässa mellan kyrka och stat, och godtyckliga regeringsdekret som krymper individens rätt att uttrycka sin personliga religiösa tro på ett sätt som inte skadar någon annan.
Det här förbudet innebär verkligen en talibanisering av Frankrike. Många av lagens förespråkare hävdar att den riktas mot kvinnoförtryck, så som det symboliseras av slöjan. Men argumentet är bedrägligt. Det är omöjligt att tillskriva demokratiska och ”frigörande” egenskaper till en lag som brännmärker en hel kategori människor, på grund av att de följer religiösa regler.
Den oundvikliga följden av en sådan diskriminerande lag blir tvärtom att uppmuntra den religiösa separatismen bland förtryckta grupper i befolkningen, som med rätta upplever att de har valts ut för förföljelse.
När arbetarklassen kämpar för sina demokratiska rättigheter och därigenom skolas och utvecklas politiskt, kommer detta att få bukt med religiösa fördomar. Det sker inte genom statliga dekret som tvingas igenom ovanifrån av regeringar som tjänar intressena hos en väl förskansad samhällselit.
Och detta är just mitt problem med burkaförbudet.
Farooq Sulehria
Översättning: Gunvor Karlström
