Tio dagars skit i Bryssel

18 januari 2010

Nyheter, Utrikes

Företaget Aquiris, ägt av Veolia, släppte ut orenat avlopp i den belgiska huvudstaden. Den 8 december vaknade Brysselborna upp till nyheten att företaget Aquiris medvetet hade avbrutit all avloppsrening i Bryssels största reningsverk. Företaget släppte istället medvetet under tio dagar ut stinkande ”skit”.

Avfall från EU-anställda, EU-parlamentariker och Brysselbor flöt ut i vattendraget Zenne, som flyter från Bryssel genom Flandern för att mynna ut i den större floden Schelde och sedan Nordsjön. Utsläppet ledde till fiskdöd, allmän förorening och obehag och allvarliga ekologiska konsekvenser längs med vattendragsystemet.
Utsläppet har lett till politisk kris, utredningar har satts igång och flera domstolsprocesser är att vänta. Miljöministern för regionen Bryssel från ekologipartiet Evelyne Huytebroeck fick snabbt flygas hem från Köpenhamn dit hon rest för att ”rädda klimatet” för att sätta ihop en undersökningskommission.

Företaget Aquiris ägs av det franska globala jätteföretaget Veolia Environment. Här i Sverige är Veolia bland annat känt för att fram till november 2009 ha drivit tunnelbanan i Stockholm, för att sköta drift och underhåll av vatten och avlopp i Norrtälje kommun samt omfattande busstrafik. Skälet till att Aquiris avbröt reningen var att företaget anklagade myndigheterna i Bryssel för att inte underhålla avloppssystemet tillräckligt, vilket lett till att sand- och jordrester samlats i ledningarna, vilket i sin tur hindrade det ”fria” rinnande av avloppsvattnet till reningsverket. I själva verket ansåg företaget att det skulle kosta företaget för mycket att åtgärda själva problemet genom att installera pumpar, säkerhetsanordningar mm.

Den fackliga organisation European Federation of Public Service Unions (EPSU), i vilket bland annat Kommunal och Fackförbundet ST ingår, frågar sig om det vore möjligt att ett offentligt och kommunalt drivet reningsverk skulle kunna agera lika ansvarslöst som det privata Aquiris gjort, och svarar att detta är knappast troligt.
Frågan som måste ställas är hur det kan ske att ett privat företag kan ta miljön som gisslan för en hel region för att med hänvisning till kontraktsproblem strunta i att sköta en nödvändig samhällstjänst.
Reningsverket i Bryssel byggdes och drivs på initiativ av en liberal minister efter principen ”företag och det allmänna i samverkan” som på engelska brukar förkortas PPP (private-public-partnership). I praktiken är detta inget annat än en konkurrensutsättning och privatisering av offentliga tjänster (från reningsverk till äldreomsorg) med hänvisning till det obevisade påståendet att upphandlad privat drift och underhåll per definition alltid är mer effektivt än drift och underhåll i offentlig regi.
Det är t.ex. efter samma princip som SL upphandlar lokaltrafiken i Stockholm istället för att driva den i egen regi.

PPP omhuldas särskilt av EU-kommissionen och EU. Nu senast i november har EU-kommissionen publicerat ett meddelande där man förordar ett allmänt gynnade av PPP. Med det nyligen antagna Lissabonfördraget kommer trycket på medlemsstaterna att intensifiera upphandling av offentliga tjänster att öka.
I artikel 14 görs ”ekonomisk och finansiell” konkurrensutsättning till allmänt påbud i och med att PPP-principen har skrivits in med begreppet ”tjänster av allmänt ekonomiskt intresse”. I praktiken finns inte längre ”allmän tjänst” i EU:s vokabulär. Detta betyder alltmer bortvittrande välfärdsfunktioner till förmån för fundamentalistisk marknadsliberalism, om inte folkmajoriteten i medlemsstaterna tar strid för återtagande och återreglering av nödvändiga samhällstjänster och ett välfärdssamhälle värt namnet.

Jan-Erik Gustafsson
Ordförande Folkrörelsen Nej till EU

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.