Krascher och kriser

25 januari 2010

Böcker, Kultur, Nyheter

Lättläst och allmänbildande om den globala finanskraschen.’
Kasinoekonomins fall
Lars Ahnland
Leopard förlag 2009

För 20 år sedan skrev Susan Strange boken Kasinokapitalismen. Den översattes aldrig till svenska, men uttrycket ansågs träffande redan i slutet av åttiotalet. Det användes sedan flitigt av kritiker, ju tydligare trenden i världsekonomin blev, av ekonomisk stagnation, finansiella krascher och gigantiska och globala spel om pengar.
På nittiotalet kom den nya IT-teknologin. Det tycktes motsäga tesen i Susan Stranges bok, om att kapitalismen var på väg mot en djup kris. Visserligen blev det finansiella spelet allt mer förvirrande och groteskt i omfattning, men var inte den teknologiska revolutionen ändå ett gott skäl till att bli yr i bollen? Framtiden var ljus på tidningarnas ekonomisidor. Kanske inte precis efter börskraschen år 2000, då bland annat världens näst största revisionsbyrå, Anderson Accounting, fick stänga butiken efter att ha avslöjats för medhjälp till bedrägerier. Men sedan, när det bar av brant uppåt igen.
Det fanns tvivel om att kapitalismen var på banan igen, om än inte bland nyliberalerna vars åsikter sedan länge helt hade kommit att dominera både media och universitet. En hake var att kapitalismen kom ur IT-kraschen efter att ha dopats av centralbankerna med rekordlåga räntor. De gjorde det billigt att låna, för alla. I synnerhet för de finansiella proffsen. USA:s centralbank tog täten i kreditligan och det var i USA som jordbävningen började 2008.

Så, nu har vi facit. Nu har kasinokapitalismen fallit. Ja, eller har den verkligen det? Med Kasinoekonomins fall har i alla fall ekonomijournalisten Lars Ahnland lyckats skriva tvåhundra lättlästa och allmänbildande sidor om den globala krisen. Hans bok kan rekommenderas till den som vill ha en introduktion till finanskraschen och den ekonomiska politik som föregick den. Eller snarare, en introduktion till den svenska ekonomihistorien som Ahnland satt i ett internationellt sammanhang.
Han tar med läsaren ända tillbaka till börskraschen i slutet av ”det glada tjugotalet” och depressionen som följde på trettiotalet. Då lanserade socialliberalen John Maynard Keynes sin ekonomiska politik. Staten ska regelbundet gripa in i ekonomin för att rätta till vad marknaderna regelbundet får att krascha. Detta kallas fortfarande för ’keynesianism’.

Men var det Keynes’ förslag eller det som i Sverige kallades för ’Stockholmsskolan’ som förde kapitalismen ur krisen på 30-talet? I USA lanserades statliga ingripande i ekonomin under namnet ”New Deal”. Internationellt finns nu en flod av uppgörelser med kapitalismen i ljuset av den globala kraschen 2008. Marxistiska ekonomer som John Bellamy Foster eller David Harvey poängterar i sina böcker och artiklar, att det inte var statliga ingripanden som fick slut på krisen den gången. New Deal hävde inte arbetslösheten i USA.
Istället var det Andra världskriget som lade grunden till en ny expansion. Bordet bombades rent i Europa. Då kunde produktionen av varor så att säga starta om från noll. För kapitalismen i Sverige, som kom ut på andra sidan kriget utan att industrin var lagd i spillror, blev situationen speciellt lyckosam.

Sådana perspektiv på ekonomihistorien finner inte läsaren i Kasinoekonomins fall. Ahnlands bok är mycket kritisk till makthavare och finansiella festprissar, och rik på exempel, målande små berättelser och fakta. Sanningen om vad som hänt står till vänster och i slutkapitlet föreslås olika reformer. Det behövs en ny överenskommelse som stabliserar världens valutor mot varandra, menar till exempel författaren.
Men frågan kvarstår om en radikalt annan värld, utan kapitalism, är möjlig. Och om det därför är möjligt för kapitalismens kritiker att bli lite mindre lagoma i sin kritik. Själv tror jag att det är vad som behövs.
Dick Forslund
intis@internationalen.se

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.