Politisk satir kring vinddriven terrorist

07 december 2009

Böcker, Kultur

Slutspelat
Lena Andersson
Norstedts 2009

Politisk satir i romanform är en vansklig litterär genre. Lena Andersson behandlar religiös fanatism med glimten i ögat och med humorn som motkraft. Skriven med sedvanlig Anderssonsk skärpa och kompromisslöshet, men tidvis tenderar historien om terroristledaren Ibn Nilad att bli lite väl överlastad av övertydliga dråpligheter.
Den efterspanade terroristledaren Vladimir Ibn Nilad lämnar den bunkerliknande grottan i Khyberpasset och hamnar i Sverige, närmare bestämt Tensta, Stockholm. Med på resan följer hans fyra fruar och några av de närmaste förtrogna bland terroristerna. Målet för hans nästa terrordåd är att utplåna hela världen så att de rättrogna ska kunna få inträde till Paradiset.

En smidig anpassning till det svenska samhället underlättas av att han träffar en ängel som ger honom det svenska språket. En hejdlös drift med allehanda schabloner av muslimer staplas på varandra och utgör en humoristisk fond för den mer allvarligt syftande satiren över de ädla mål som religionen sägs innehålla, och som framhärdar i att alla som inte delar dessa ska utplånas.
Under en vandring i Stockholms innerstad hamnar Vladimir på en teater, och hans liv tar sig en vändning. Det är Beckets pjäs Slutspel som gör honom konfunderad, och när han dessutom hamnar på talefot med den prostituerade, men självständigt tänkande och intellektuella, Kristina, ja då gungar Vladimir Ibn Nilads världsbild betänkligt. Hennes kärlek (”jag har konverterat till dig”) tvingar honom att efter stor plåga (”han ber tills han är utmattad”) överlämna sig åt medmänniskan bredvid sig.

I striden mellan absurd intolerans och vidsynt öppenhet behöver vi inte tvivla på var Lena Andersson har sina sympatier. Hennes omtalade sommarprogram om Jesus sommaren 2008 och hennes nuvarande engagemang för Humanisterna, antyder att satiren inte ska tolkas mot någon speciell religiös riktning utan snarast ses som ett allmänt fördömande av intolerans och en icke-rationell tolkning av världen som den är.
Trots mina svårigheter med den litterära formen av övertydliga pekpinnar och renodlade karikatyrer går det inte att bortse från att Lena Andersson har en sällsynt förmåga att hitta bitska, dråpliga formuleringar och infallsrika resonemang.

Jan-Olov Carlsson
intis@internationalen.se

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.