Karaktärsmord istället för biografi

07 december 2009

Böcker, Kultur

En farlig förbindelse
Carole Seymour-Jones
Översättning Dorothee Sporrong
Forum 2009

Det skrivs som aldrig förr om berömda personer som antas ha påverkat förra århundradet. Det är uppenbart att det finns ett starkt behov att skriva om historien. Arkiv genomsöks och vittnen frågas ut; allt för att hitta uppgifter som kan svärta ner borgerlighetens forna motståndare. Historiker hyllas som hjältar om de kan få ihop skildringar som inte bara fördömer deras politik utan också gräver fram skandalösa detaljer.
Nu har turen kommit till två av den intellektuella vänsterns främsta företrädare efter andra världskriget: Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre. Carole Seymour-Jones har skrivit en, som det heter på bokens omslag, ”avslöjande biografi” om det berömda paret och titeln anger inriktningen: En farlig förbindelse.
Sartre och Beauvoir spelade en betydande politisk roll i europeisk och internationell vänster, om än inte alltid på ett positivt sätt. Men deras angrepp på kolonialism och imperialism och förespråkande av kvinnofrigörelse blev inspirationskällor för den nya vänster som växte fram under 1960-talet. Speciellt Sartres öppna brytning med den sovjetiska stalinismen blev en del av radikaliseringen, även om dess kraft förminskades av uppslutningen kring maoismen.

Paret Beauvoir och Sartre må ha varit extremt borgerliga i sin livsföring, de må ha haft intima relationer som man kan ha en del synpunkter på, och omtanken om andra personer som drogs in i deras ”fria förhållande” verkar sannerligen lämna en del övrigt att önska. Det går säkert att beskylla dem för både det ena och det andra, men deras texter verkade oberoende av vad vi som läste dem visste om deras privatliv.
Författaren pendlar hela boken igenom, och det handlar om drygt 500 sidor, mellan ibland felaktiga, ibland korrekta och ibland bara tendentiösa beskrivningar av parets verksamhet och ett amatörmässigt psykologiserande om deras intima liv. Det talas redan tidigt i boken om ”en mörkare sanning” som ska uppenbaras.
Seymour-Jones ansluter sig till en moral av konventionellt snitt. När hon ska karaktärisera en av Sartres tidiga flickvänner kan det formuleras så här: ”I Simone Jollivet hade Sartre hittat en riktig hora.” Flera sidor ägnas åt att reda ut huruvida Beauvoir var oskuld eller inte när hon träffade Sartre. Vi får också på ett antal ställen reda på att Beauvoir saknade ”modersinstinkt”.
Beauvoirs tvivelaktiga karaktär kan beskrivas så här: hon ”avundades de prostituerade deras frihet och… hade [inte] förlorat smaken för rännstenen”. När sedan Beauvoirs banbrytande bok Det andra könet (1949) behandlas, är det pinsamt hur okunnig författaren är. Det talas om Beauvoirs ”rent fysiska förakt för mödrar och barn”, vilket sedan fick ”stort inflytande i 1970-talsfeminismens nedvärdering av äktenskap och moderskap”.

Den tyska ockupationen under andra världskriget erbjuder också material för antydningar och tvivelaktiga orsakssamband. Vi får ta del av ett antal mycket krystade resonemang om att paret ändå måste ha varit antisemiter. Om nu Simones far var det, då kan det väl kanske vara så att även dottern… Givetvis antyds det också att paret hade en tveksam inställning till ockupationsmakten. Det antyds och vrids och vänds och deras deltagande i motståndsrörelsen reduceras till ett och annat kafésamtal: ”medan [Sartre] nominellt fortfarande var ledare för en motståndsgrupp hade han redan bestämt sig för att sova med fienden”.
Med lösa antaganden som binds ihop kan man komma ganska långt. Om det nu kan antas att Sartre var protysk, då kan det bindas samman med hans hängivenhet för stalinismen: ”Liksom han förut förförts av tyskarna hade Sartre hoppat i säng med ryssarna utan en grymtning.” Det hela utvecklas till ett indiciemål, där den ena antydningen efter den andra ska leda fram till slutsatsen: vi som trodde att de två var upphöjda och ädla, inser nu att de var egoistiska skurkar som enbart tänkte på sina egna intressen och nöjen.

Sartres komplicerade förhållande till stalinismen får naturligtvis sin beskärda del av boken. Det som sägs är egentligen inget annat än trivialiteter. Sartre framställs som en ”gammal ponny” som bara behövde ”ett lätt slag med piskan för att han skulle lunka i vilken riktning hans sovjetiska herrar än begärde.” Det är sant att Sartre skrev en hel del strunt under sin romans med stalinismen, men det krävs lite mer av förklaring än att det var en ersättning för barndomens protestantism som fick en ordentlig förstärkning av en attraktiv rysk tolk. Ibland blir det närmast parodiskt. Seymour-Jones hävdar exempelvis på fullt allvar att när Berlinmuren restes blev Sartres ”engagemang i marxismen… ännu starkare.”

Skvallret om parets intima relationer är sannerligen inte särskilt intressant. Om det nu var så som boken påstår att Sartre var ”sexmissbrukare”, vad har det för relevans när det gäller att bedöma Sartres betydelse? Beauvoir besparas inte heller snaskiga omdömen: ”Hon hade förgripit sig på tonåriga flickor och agerat kopplerska åt Sartre.”
Med några mycket få undantag kan hela boken karaktäriseras som ett rent karaktärsmord. Det handlar inte om att skildra och bedöma två betydande intellektuella vänsterprofiler. Författaren är från början enbart ute efter att visa upp två personer som dolde det ena liket efter det andra i sina rymliga garderober. Den ädla motbilden blir – knappast som någon överraskning – författaren Albert Camus.
Beauvoir och Sartre har redan biograferats av andra och två av dem som är klart överlägsna finns också på svenska: Annie Cohen-Solals Sartre – ett liv (1987) och Deirdre Bairs Simone de Beauvoir: En biografi (1991). Den som vill ha en sansad bedömning av Sartres förhållande till stalinismen, rekommenderas dessutom att läsa den brittiske socialisten Ian Birchalls bok Sartre against Stalinism (2004).
Det finns alltså ingen anledning att läsa den här boken, som saknar varje djupare förståelse för Beauvoirs och Sartres intellektuella och politiska betydelse.

Per-Olof Mattsson
intis@internationalen.se

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.