Chile inför valet: December 2009 – det är dags för val i Chile

25 november 2009

Kommentar, Nyheter, Politik, Utrikes

Sedan en massiv folkrörelse tvingade diktatorn Pinochet att avlägsna sig från makten i början av 90-talet har fyra så kallade demokratiska regeringar styrt
landet. De har gjort det utifrån Pinochets i grunden odemokratiska författning, vilket har satt sin prägel på den politiska utvecklingen i landet.

Före detta generaler och mörkblå domare från Högsta domstolen har kunnat sitta i parlamentet och torpedera allt som på minsta sätt ifrågasatt högerns fortsatta herravälde, utan att någonsin ha blivit valda till ämbetet.
Högern har på så sätt hela tiden bestämt dagordningen. De som har regerat under de senaste 20 åren är de partier som ingått i La Concertación (”Partier för demokratin”) som är en koalition av borgerliga och socialdemokratiska partier.
Den nuvarande regeringen beskrivs av borgerliga ideologer som en demokratisk förebild i Latinamerika, och den ställs av USA ofta mot Chávez regim i Venezuela. Före detta presidenterna Patricio Aylwin och Eduardo Frei Ruiz-Tagle (båda kristdemokrater) samt Ricardo Lagos och nuvarande president Michelle Bachelet (socialdemokrater båda två) har genom åren som gått förvaltat ett rått kapitalistiskt Chile där diktaturens avtryck varit påtagligt överallt i samhället.
De arbetande och ungdomarna har fått betala ett oerhört högt pris i form av en brutal och bred fattigdom, en hög arbetslöshet samt i högsta grad otrygga sociala förhållanden och arbetsförhållanden. Samtidigt har överklassen och övre medelklassen befäst de positioner de rika erövrade i och med militärkuppen 1973. Genom åren vid regeringsmakten har La Concertación varken kunnat eller velat förändra ett samhällssystem i behov av djupa omdaningar.

Den 13 december är det dags, och chilenarna kommer ännu en gång att delta i allmänna val. Den konservativa högern, La Alianza por Chile (”Alliansen för Chile”), ställer upp med miljonären Sebastián Piñera som kandidat medan La Concertación ännu en gång tar fram kristdemokraten Eduardo Frei som motkandidat.
Till vänster om La Concertación har det funnits en mindre allians av vänstergrupperingar Juntos Podemos Más (Tillsammans kan vi mera) där den viktigaste kraften varit det som finns kvar av Kommunistpartiet (PC). Fram till Pinochets militärkupp 1973 var PC ett av de starkaste stalinistiska partierna i Latinamerika. Men militärernas massiva och effektiva repression samt stalinismens totala kollaps i Öst i början av 90-talet förvandlade PC till en förhållandevis perifer gruppering. Juntos Podemos fick trots detta drygt 7 procent av rösterna i det senaste presidentvalet.
Eftersom Pinochets gällande odemokratiska författning inte tillåter att PC får någon parlamentarisk representation har PC förblivit en marginaliserad kraft i den chilenska politiken..

Det i praktiken rådande tvåblocksystemet mellan högern och La Concertación har på så sätt länge varit ett hinder för Kommunistpartiets (PC) parlamentariska ambitioner. Därför har PC hela tiden velat nå en överenskommelse med La Concertación. PC har sagt sig vara beredda att rösta på borgerliga och socialdemokratiska kandidater om dessa i gengäld låter en och annan medlem från PC ta sig in i parlamentet.
En sådan pakt förutsätter att traditionella vänsterväljare är beredda att rösta på borgare och socialdemokrater av olika slag, vilket inte är någon lätt uppgift. Det finns många som inte glömmer att just kristdemokraterna under Allendes folkfrontsregering var de som bokstavligen manade generalerna att störta den folkvalda regeringen. Inför en eventuell andra valomgång kommer Juntos Podemos röster att gå till den som blir högerkandidatens motståndare.
Den antikapitalistiska vänstern har riktat hård kritik mot PC:s underkastelse under den hittills förda borgerliga politiken. PC försvarar sig i partipressen genom att säga att ”det handlar om att erövra en demokratisk stat eller utvidga dess gränser”. Kommunistskräcken är dock fortfarande ett starkt trumfkort i borgerlighetens offensiva linje, särskilt efter stalinismens bankrutt i Öst, vilket underlättas av ett totalt monopol över massmedia.

Valet borde alltså stå mellan huvudopponenterna högerns Piñera å ena sida och La Concertacións kristdemokratiske Frei å den andra. Men så är inte riktigt fallet.
Frei blev La Concertacións kandidat efter ett primärval i år där oberoende och medlemmar i koalitionen fick rösta bland olika kandidater till presidentposten. Men primärvalet ogillades och förklarades ogiltigt av en falang socialdemokrater i Socialistpartiet. Av 144 000 registrerade medlemmar i Socialistpartiet var enbart 500 medlemmar närvarande vid detta preliminära val, och då valdes kristdemokraten Frei.
Denna passiva hållning från dessa socialister kan i själva verket tolkas som ett ifrågasättande av kristdemokraternas kandidat.
Bland dem som ifrågasatte detta interna val fanns Marco Enríquez-Ominami. Denna parlamentsledamot begärde då att Socialistpartiet skulle stödja honom som kandidat. Partiledningen förklarade sig dock lojal med kristdemokraterna vilket föranledde att Enriquez-Ominami lämnade partiet och bestämde sig för att ställa upp som oberoende kandidat. Nu säger ett antal opinionsmätningar att Enriquez-Ominami har nästan lika mycket stöd som Frei bland väljarna och framförallt bland ungdomarna; Enriquez-Ominami är 35 år gammal. En oväntad presidentkandidat.

Marco Enriquez-Ominami har därutöver en speciell strålglans över sig. Han råkar vara son till Miguel Enriquez som var en legendarisk ledare för MIR (Revolutionära vänsterrörelsen) i början av 70-talet, och han är gift med en känd programledare från TV. På 70-talet kritiserade MIR: ordförande folkfrontsregeringens reformism från vänster.
Efter militärkuppen mot Allende utsattes MIR för en bokstavlig utrotningspolitik från Pinochets repressiva styrkor och framförallt från den fruktade säkerhetstjänst DINA. Den överväldigande majoriteten av de tusentals ”försvunna” politiska fångar från diktaturens Chile var medlemmar i MIR.
Nu har den oväntade inbrytningen från Enriquez-Ominami skakat om den politiska scenen. Det är inte bara vänstermänniskor som föredrar Enriquez-Ominami före kristdemokraternas kort. En våg av blandade väljarsympatier, allt från före detta medlemmar i MIR, över intellektuella ungdomar, till borgare, ställer sig bakom hans kandidatur. Han upplevs som en oprövad politisk magnet, någon främst ungdomarna identifierar sig med. Än idag finns en halv miljon ungdomar som vägrar skriva in sig för att rösta. En slogan bland ungdomar är ”Yo voto NO voto!” – Jag röstar för att INTE rösta!

Högerns valplattform består av en klassisk kapitalistisk doktrin (”ekonomisk frihet” och hårda nypor mot kriminaliteten) medan La Concertacións program innebär fortsatt förvaltning av borgarklassens intressen; det saknar bara högerns excesser (statens måste få ”en mer aktiv roll” fast just koalitionen utmärkt sig för privatiseringar).
Juntos Podemos förespråkar ett förhållandevis allmänt hållet socialistiskt program, men har små chanser att nå ända fram, samtidigt som den ”nyttiga rösten” spelar en viktig roll för många som helst vill slippa högern vid makten. I slutspurten av valkampanjen har stödet för deras socialistiske kandidat, Jorge Arrate, ökat kraftigt.
Uppstickaren Enriquez-Ominamis program är å andra sidan minst sagt tvetydigt; en blandning av politisk nyliberalism och förnyad kapitalism; en politisk hybridplattform. Det viktigaste med detta alternativ är att det lyckats göra hål i borgarklassens förhärskande tvåblocksystem. Miljöpartiet i Chile står bakom denna kandidatur.
På sätt och vis är denna oväntade kandidatur också en produkt av medias fokusering. Varje gång en opinionsmätning publiceras växer stödet för den trotsiga kandidaten. I en sannolik andra valomgång kan, enligt opinionsmätningarna, 20 procent av Enriquez-Ominamis röster gå över till högern och resten till La Concertación.
Själv säger han att om han vinner kommer hans ministrar att bestå ”av de bästa” som finns att tillgå oavsett om dessa härrör från högern eller vänstern. Man kan säga att denna kandidatur är mer en protestsymbol mot etablissemanget, och det är i sig ett problem för borgerligheten oavsett politisk kulör.

Att det finns en hel del att ta itu med i Chile efter diktaturens långvariga maktinnehav torde vara självklart. Till att börja med behovet av en ny konstitution och politisk regim som ersätter Pinochets, och att alla som gjorde sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna under diktaturen ställs inför rätta.
Detsamma gäller ursprungsbefolkningens krav på att leva i samklang med naturområden, som idag exploateras av utländska bolag. Idag jagas mapuchefolket som ”terrorister” av den chilenska staten för att de kräver att få tillbaka sin egen mark.
En annan nödvändig åtgärd är åternationaliseringen av kopparindustrin och andra viktiga industricentra, liksom en återgång till statliga skolor i stället för den myriad av privata skolor som finns i landet. Även rätten till arbete (den officiella arbetslösheten är drygt 10 procent men den reella är långt mycket större) och ungdomarnas rättmätiga krav på ett drägligt liv och en miljövänlig politik hör dit.

Skillnaderna mellan Chile från början av 70-talet och Chile idag visar ett skrämmande gap. Den chilenska arbetarklassens klassmedvetenhet tillfogades ett kolossalt politiskt och militärt nederlag den ödesdigra 11 september 1973. Det är inte bara det att det bakåtsträvande politiska systemet som råder i landet är dominerande; det är hegemoniskt.
När Pinochets diktatur hotades av mäktiga folkliga protester och allmänt uppror i slutet av 80-talet och början av 90-talet såg både USA och den inhemska borgarklassen till att det blev allmänna val så att diktatorn kunde göra en lugn sorti. Och så blev det. Återgången till den borgerliga demokratin kännetecknades därmed av kohandel och villkorades då av diktaturens reaktionära konstitution.
Valet i Chile idag måste ses i detta sammanhang. Oavsett vem som vinner valet kommer därför den kommande regeringen att bedriva en nyliberal politik. Chiles arbetande och unga människor förtjänar bättre.

Alex Fuentes
intis@internationalen.se

, , , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.