Bruksortens skru­v­ade värmlänningar finns på riktigt

02 november 2009

Film, Kultur

Film: Bröllopsfotografen, Regi Ulf Malmros, I rollerna Björn Starrin, Kjell Bergqvist, Tuva Novotny m fl

Ulf Malmros Bröllopsfotografen är, trots att många av skådespelarna från hans Värmlandskomedi Smala Sussie finns med, ingen komedi. Den är delvis självbiografisk och handlar om Robin (spelad av Björn Starrin) i den lilla östvärmländska orten Molkom.
Robins far är förman på bruket, hans mamma arbetar på bruket, hans svåger och för den delen han själv och alla hans vänner också.
Men Robin är inte riktigt som alla andra i byn. Han är konstnärlig och har talang för fotografi. När hans far avslöjar att bruket ska läggas ner bestämmer han sig för att satsa på fotograferandet.
Robin har fått kontakt med Jonny Björk, en gång firad farsskådespelare men numera avdankad och bortglömd. Jonny vill att Robin ska fota när hans mecenats dotter gifter sig. Robin tvekar, men tar till slut sin pappas bil upp till storstaden. Scenen där han stövlar in på det (förstås) extrema överklassbröllopet med långt hår, läderbyxor, kedjor och snus är en blivande klassiker!

På bröllopet träffar han Astrid (Tuva Novotny) som också fotograferar. Ett begynnande kompanjonskap som (inte otippat) övergår i romans tar sin början. Fram till ungefär den här punkten i filmen håller regissören Ulf Malmros ett för honom typiskt, lite galet berättartempo med skruvade värmländska personligheter som de som vuxit upp i storstad nog sällan inser faktiskt finns på riktigt.
Astrids far vill inte att dottern ska hålla på med foto, han vill att hon ska arbeta på hans Englandskontor istället. Han går med på att sponsra Robin med lokal och bil till hans firma om han pratar vett med Astrid om fotograferandet. Robin dras in i ett invecklat dubbelspel mellan fadern och dottern.

Den bittre Jonny får Robin att förstå hur överklassen fungerar och man anar i hans illa dolda förakt för den adliga familjen, vars välvilja han är beroende av, ett enormt klasshat och självförakt.
För mig som själv är utflyttad till en storstad från en liten bruksort i Värmland var det en flerdubbel film att se. I de flesta filmer som visar upp hur livet i svenska småstäder kan te sig känner jag igen alla karaktärerna, så också här. Men det som skiljer är det mörka, benhårda och obevekliga klassperspektivet som Ulf Malmros har i sin film och som Robin brottas med.
Ulf Malmros har gått till botten med en stor bit ångest i det postindustriella Sverige. Han speglar genom en skruvad historia en verklighet som många av oss bär på, vi som är invandrare i vårt eget land och hur man mår när man tvingas passa in i någon annans mall. Alla vi som någon gång har varit tvungna att flytta för jobb känner igen oss. Värderingarna från bruksorterna är allmängiltiga om man så är från Hultafors, Åtvidaberg, Degerfors, Borlänge eller Kiruna.

Och det antar jag att överklassvärderingarna också är. Ulf Malmros har ännu en gång gjort en mycket sevärd film som sätter många tankar i rörelse och bjuder in till diskussion om framtiden, hos vilka makten ligger och var den egentligen borde ligga.

Nicklas Eriksson
intis@internationalen.se

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.