Apoteken går till riskkapitalbolag

16 november 2009

Kommentar, Nyheter

Högre vinst på Apoteken får man som i alla andra privata bolag genom omfattande rationaliseringar, plocka åt sig de bästa och mest kundtäta apoteken och givetvis genom att höja priserna.

Sverige har för närvarande 944 apotek. Tills för några dagar sedan tillhörde de det statliga apoteksmonopol som funnits sedan 1971.
Den tiden är nu förbi. Den borgerliga regeringen med i det här fallet socialminister Göran Hägglund i spetsen privatiserar nu stora delar av apoteken. Därmed kan regeringen pricka av ytterligare ett statligt företag på sin ideologiska försäljningslista.
Prislappen den här gången till de fyra stora bolag som delar på 464 av apoteken hamnade på 5,9 miljarder kronor. Tre av dem är så kallade riskkapitalbolag. Altor, Segulah och Wallenbergarnas Investor Growth Capital. Av resten av apoteken säljs 150 till småföretag. 330 behålls i statlig regi.
Affärsidén för riskkapitalister – hör hur förtroendeingivande det låter – är i korthet att vinsterna hämtas hem genom att till högbelåning köpa ut mogna företag, stycka upp, rationalisera och sedan efter en tre, fyra år sälja dem med god vinst.

Samhällsnytta och att tjäna allmänheten är inte den fråga som står högst på dagordningen när det är styrelsemöten i dessa bolag. Verksamheten drivs av en överordnad fråga. Mesta möjliga vinst på satsat kapital. Och högre vinst på Apoteken får man som i alla andra privata bolag genom omfattande rationaliseringar, plocka åt sig de bästa och mest kundtäta apoteken och givetvis genom att höja priserna. I det här fallet i första hand på icke receptbelagda läkemedel.
Den vinst som Apoteksmonopolet gjorde gick tillbaka till det offentliga, men så blir det inte i fortsättningen. Och att flera av köparna är registrerade i skatteparadiset Jersey säger en del om var apotekskonsumenternas pengar kommer att hamna.
Att tro att något annat kommer att gälla för apotekens del är att tro för mycket.

Till saken hör att denna utförsäljning sker från ett statligt bolag som enligt de flesta bedömare sålt läkemedel på ett säkert och kostnadseffektivt sätt. Kunderna har varit nöjda. Men detta har varit underordnade argument för socialminister Hägglund – det handlar som skrivet om ideologi.
Hägglund har under hela den tid som gått innan han äntligen kom till skott med apoteken haft ett mantra. Det heter Norge, där apoteksmonopolet avvecklades 2001. Efter det öppnades enligt Hägglund pärleporten.
I Norge har man gått från ett statligt monopol till tre privata monopol. En trestjärnig oligarki som äger nästan alla Norges 550 apotek. I Norge har visserligen öppettiderna blivit bättre men priserna har stigit.
Och Hägglund glömmer att påpeka att dessa apoteksjättar blivit polisanmälda för att ha fuskat med priserna. Det vill säga för att ha en i stort sett gemensam prissättning, istället för att som avregleringarnas förespråkare hävdat, konkurrera med priserna till förmån för kunden.
I Norge gick det så långt att den norska konkurrensmyndigheten 2003 genomförde en razzia mot företagen, men utan att kunna hitta några bevis för samarbete.

Nåväl, Hägglund är nöjd. Uppdraget är slutfört. Regeringen kan pricka av ytterligare ett företag på listan ”Sälj hela skiten”.
Om apotekskunderna kommer att vara lika nöjda återstår att se.
Risken finns att när riskkapitalisterna gjort sitt och krafsat vinstkastanjerna ur elden, står skattebetalarna och staten med en apoteksnota som är mycket dyrare och mera svårreparerad än innan det statliga monopolet gick i graven.

Kjell Pettersson
kjell@internationalen.se

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.