Systemskifte med borgerliga kulturproppen

07 oktober 2009

Kultur, Kulturkrönika

– Den kortsiktiga effekten av förslaget är att ett antal tidskrifter, vars innehåll är obehagligt för borgerliga politiker, kommer att få svårt att överleva. Det är också syftet med förslaget: att tysta kritiska röster. Den långsiktiga effekten är att demokratin urholkas. Politiker tar sig makten att styra innehållet i kulturdebatten, och försvårar en fri och levande diskussion oberoende av kommersiella intressen.

Det säger Rebecca Selberg, ansvarig utgivare för den antirasistiska tidskriften Mana, i ett uttalande angående den nya kulturpropositionen. Det är förslaget att snäva in begreppet ”kultur” som fått Mana att reagera. Statligt kulturstöd har hittills utgått till tidskrifter utifrån en brett uppfattad föreställning om att kultur rör alla sidor av människors skapande. Därför har också stödet åt en mångsidig samhällsdebatt kunnat omfattas av kulturpolitiken. Nu ska det vara slut med det. Med kultur ska avses skilda ”konstarter”.
Insnävningen kombineras med att den svenska kulturpolitikens portalparagraf sedan 1974 avskaffas. Att ”motverka kommersialismens negativa verkningar” ska inte längre vara politikens syfte. Förändringen framställs som en strävan till ökat lokalt och mångsidigt inflytande över det kulturella skapandet. Genom ”portföljmodellen” ska de statliga pengarna fördelas av lokala och regionala politiker. Statliga Kulturrådet ska bort och ersättas av en ny myndighet för granskning av politikens resultat. Här avskaffas också i praktiken ”de tre R:en”, statliga Riksutställningar, Riksteatern och Rikskonserter – åtminstone i deras nuvarande form.

Det handlar i själva verket om en systemförändring av den svenska kulturpolitik som i socialdemokratisk tappning växte fram i kölvattnet av 1968:s vänstervåg. Inte så att alla fria grupper och lokala initiativ raderas ut. Tvärtom försöker förslaget ge intryck av att denna flora istället kan komma att blomma friare.
Det är den statliga kulturpolitikens aktiva stöd åt icke kommersiella projekt och intressen som ska brytas. Genom decentraliseringen och förändringen av kulturpolitikens syften är det samarbete med det privata näringslivet och sponsring som får ökad roll när budgetpressade lokalpolitiker ska hantera utvecklingen. Även för de ”fria grupperna” kommer i högre grad att tvingas ut på denna marknad.
Det borgerliga kulturförslagets krydda – att dra in de så kallade konstnärslöner som livnär ett 150-tal utövare ”på livstid” – söker lägga en populistisk rökridå över förslagets skarpa ideologiska huvudinriktning.

Från tidningen Mana sammanfattar man förändringen som en logisk fortsättning på senare års högerpolitik. Å den ena sidan kommersialisering och starkare marknadskrafter, å den andra minskat utrymme för samhällskritisk kulturdebatt:
– Den svenska högern tycks rädd för all slags kunskap om den egna politikens effekter. Efter valet 2004 lade man ner Arbetslivsinstitutet, som bedrev världsunik forskning om arbetslivets villkor. Nu riktar man in sig på kultursektorn, och försöker lägga ner tidskrifter som granskar rasism, kvinnoförtryck och ekonomisk politik.

Håkan Blomqvist
intis@internationlen.se

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.