35 år efter befrielsen: Fred och kamp mot fattigdom viktiga frågor när Moçambique går till val

30 oktober 2009

Intervju, Nyheter, Utrikes

I onsdags, 28 oktober, gick Moçambique till president- och parlamentsval för fjärde gången. Kajsa Johansson träffade innan valet Jorge Rebelo från det socialistiska regeringspartiet och pratade ideologi och rädsla.
Några opinionsundersökningar inför valet finns inte. Men de flesta är övertygade om att det nuvarande regeringspartiet Frelimo återigen kommer vinna och att presidenten Armando Emílio Guebuza kommer sitta kvar.

Jorge Rebelo är ett av de historiskt tunga namnen i Frelimo. Han var en av de stora ideologerna i Frelimo när det ännu var en befrielserörelse som stred mot den portugisiska armén innan Moçambique vann sin självständighet 1974. Kort därefter utbröt ett inbördeskrig mellan regeringen Frelimo och gerillan Renamo.
1992 slöts ett fredsavtal och två år senare hölls de första flerpartivalen i landets historia.

Först vill Jorge Rebelo inte träffa mig. Han säger till den person inom partiet som hjälper mig med kontakten att han inte ger intervjuer och att han inte förstår varför jag ska prata med honom.
Efter övertalning går han emellertid med på en träff men det blir uppenbart att han fortfarande är kritisk när han kommer in i rummet där jag väntar på honom. Han slår sig ner framför mig, knäpper händerna på magen och frågar varför jag vill prata med honom.

Frelimo kritiseras ofta för att hålla tillbaka unga förmågor och vissa menar att det finns en konflikt mellan unga och gamla inom partiet?
– Nej, jag tycker inte att det finns någon konflikt. Framtiden tillhör de unga men samtidigt som vi måste skapa förutsättningar för dem är det faktiskt deras ansvar också. Och det är inte för att man är ung som man ska få en viktig post. Men många är de som gör det för att göra karriär och för att tjäna pengar, utan motivation. Det kan vi inte acceptera. Att arbeta för folkets bästa är nu mer en slogan, och inte så mycket verklighet.
– Förr i tiden inom Frelimo var det annorlunda. Nu är det många som försöker få en post med målet att berika sig själva. Det är mycket beklagligt men det händer. Tidigare fanns ingen bestraffning för den typen av beteende men med president Guebuza har saker och ting ändrats och vi har exempelvis ett antal korruptionsfall i våra domstolar.
– Men rättssystemet är verkligen en av våra svagaste punkter. Medborgarnas deltagande i rättsväsendet är mycket lågt och statens närvaro känns inte ute i samhället – människor har inte tillgång till rättvisan och rättsystemet. Om en vanlig människa råkar ut för något – vart ska hon då ta vägen? Rättsystemet är fundamentalt för medborgarnas relation och kontakt med staten.

Vad finns det för fördelar och nackdelar med flerpartisystemet?
– Under många år försvarade jag själv idén om enpartistaten, jag såg inte hur flerpartisystemet kunde vara fördelaktigt för det moçambikiska folket. Och vi gjorde allt med det folket i tanken. Under befrielsekriget var folkets bästa det som alltid fanns på första plats.
– Men med den korruption som vi har idag skulle det vara omöjligt att ha ett enpartisystem. Under Samoras (det självständiga Moçambiques första president) tid fanns ingen korruption för människor var allt för rädda för vad som skulle kunna hända om de blev ertappade. Samora dog och allt förändrades – det fanns inte längre något att vara rädd för.
– Runt 89-90 ändrade jag uppfattning och kom fram till att vi var tvungna att skapa någon slags balans och det enda sättet verkade vara genom flerpartisystem. Det är det sämsta systemet men för tillfället har vi inget annat.

När jag träffade Edson Macacua, Frelimos propagandaansvarige, menade han att ideologin inte längre spelar samma roll som tidigare inom partiet. Hur ser du på det?
– Edson Macacua har inte direkt någon ideologisk grund, han är snarare väldigt pragmatisk. Han är programmerad så och det är den linje som partiet många gånger går på. Jag tror att det är så i många länder, att ideologierna så att säga är på utdöende och ersatta av pragmatismen. Det finns många moçambikier som säger att de inte vill veta av politiken, att de vill ha vägar och sjukhus. Men detta är ju politik! Och vilket är partiet som har garanterat byggande av vägar och sjukhus i detta land?
– Ideologin har kanske inte dödats, kanske har den dött av ålder? Jag identifierar mig fullständigt med den ideologin som var levande under Samoras tid även om allt som vi tänkte då inte är implementerbart. Samora sa till exempel att läkare inte skulle tjäna pengar för att det var fullt att tjäna pengar på andras lidande. Men hur skulle det vara om de inte fick någon lön!? Då skulle vi ju naturligtvis inte ha några läkare. Om någon får tjäna pengar på att vara ingenjör, varför ska man inte få tjäna pengar på att vara läkare?
– Det har att göra med uppdelningen mellan det privata och det offentliga, Samora var helt emot allt som var privat. Allt skulle vara statligt och allt ska vara gratis för de fattiga. Min position i den debatten var att detta var bra för de fattiga men att vi borde ha ett system där de som är rika betalar. Det fungerar ungefär så i Moçambique idag. På de offentliga sjukhusen betalar staten och folket betalar inte för ett besök eller för medicin. Men vi ser hur ett sådant system väcker misstro runt om i världen – se bara på Obamas projekt. Varför är folk emot det? De säger att det är socialism och att allt som är socialistiskt är från djävulen. Väldigt trångsynt, säger Jorge Rebelo.

Är Frelimo är fortfarande ett socialistiskt parti?
– Det har vi frågat oss i många år. Objektivt så är vi det om man ser till programmet och till stadgarna. Målet är att förbättra levnadsvillkoren för folket. Ett samtida exempel på detta är president Guebuzas politik att ge mer makt och resurser till distrikten – det reflekterar ett socialistiskt tankesätt.
– Å andra sidan är det som vi ser i landet en kapitalism utan regler som samexisterar med regeringens socialistiska politik, och det skäms jag för! I alla kapitalistiska länder finns det sociala komponenter men vad är det egentligen vi har här? Det är en stor konflikt med det socialistiska Frelimo. Eftersom vi inte vill kalla oss för ett kapitalistiskt samhälle vill vi inte heller definiera spelreglerna för det. Här förnekar vi och har inga regler vilket innebär att vi inte heller tar vårt ansvar.
– Debatten i Moçambique just nu har nästan fått det att verka som att vi inledde befrielsekampen för att tjäna pengar. Detta är helt fel, alla vi som deltog vet att det inte var så, att det var helt otänkbart att ha denna ambition! Vi kunde ju knappt föreställa oss att vi skulle vinna, det var snarare ett självmordsuppdrag. Målet för vår kamp var att befria folket. Fram till kriget slut och vår seger var det så.

I årets val – vem röstar på vem?
– Efter kriget röstade inte folk på den före detta gerillan Renamo för att de var fattiga eller för att de egentligen trodde på Renamo. De röstade på dem för att de var rädda för att kriget skulle bryta ut igen. Renamos ledare Dhlakama sa att om de inte vann skulle de ta upp vapnen och starta kriget igen. Hans metod var ingjuta rädsla i människor. Och rädslan är som bekant ett mäktigt politiskt vapen – se bara på Bush. Bush sa att om ni röstar på mig så ska jag göra slut på terrorismen. Det gjorde att demokraterna framstod som svaga. Bush verkar ha inspirerats av Dhlakama. Folk röstade alltså inte på Renamo för att de hade något hopp om dem.

– I valen 99 röstade många på Renamo. Många hade höga förväntningar på oss i Frelimo efter de första valen och efter freden men de tyckte inte att de kunde se resultaten och sa att de ville ha andra och större förändringar! Folk röstade på Renamo inte för att de trodde att de skulle förbättra utan att för att man ville ha en annan förändring! Det är viktigt att Frelimo tar på sig ansvaret för detta – vi misslyckades med att leverera, bland annat genom ”låt-gå-attityden” som inte tog tag mot korruption.

– Efter Samoras död hade vi Chissano i 18 år. Men människor tycker om förändringar. Vi ser det även i andra länder. Det är detta som är flerpartisystemets baksida. Vi röstar och därefter har vi ingen möjlighet att klaga.
– Ett exempel är USA– trots att majoriteten av befolkningen var emot kriget i Irak genomförde Bush det ändå. Vi skulle behöva skapa ett annat system. I Afrika måste vi också ha det traditionella systemet i åtanke – det har en mycket stor makt. Det är till exempel lätt för oss att säga att kungen i Swaziland är en anakronism. Men försök att säga till swazierna att vi ska ta bort kungen. Majoriteten kommer garanterat inte att uppskatta det.
– Och tänk att ni till och med har en kungafamilj i Sverige – det är verkligen så fel! Det verkar som det finns en segdragen dynasti i flera av de europeiska länderna. Jag kan inte föreställa mig att det finns ett parti i England som skulle våga ta bort kungahuset.

Och vem vinner valet?
– Människorna vill kanske tro att en röst på Renamo eller MDM skulle innebära en reell förändring. Men om rösten hängde på vad ett parti gjort borde Frelimo inte behöva kampanjer – det borde räcka att säga: se här vad vi har gjort!

– Mitt största bekymmer är egentligen inte om folk röstar på Frelimo eller inte. Det största problemet är att så många människor väljer att inte rösta. Vi kan anta som ett exempel att majoriteten inte kommer att rösta. Men alla måste med i projektet – alla ska med i utvecklingen, inte bara de som röstade och inte bara de som röstade på det vinnande partiet! Och en utmaning för Frelimo är att visa att det som har hänt, det som förändrats, är ett resultat av en politik och att det inte skulle bli likadant om det vore ett annat parti som satt vid makten.

– Det verkar som att många unga kommer att rösta på MDM men jag är säker på att det inte kommer att bli tillräckligt många för ar att de ska vinna. MDM har en mycket mer balanserad politik än Renamo. Kanske kan de vinna på längre sikt – det beror på dem och det beror på Frelimo. Samtidigt så får vi inte heller underskatta Renamo och det faktum att en miljon människor röstade på dem 1999 och dubbelt så många röstade på Frelimo.

Kajsa Johansson
Detta är en längre version av intervjun med Jorge Rebelo som finns i veckans papperstidning.

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.