Demonstration i Biskopsgården: en första framgång

02 oktober 2009
Av Björn Rönnblad

CIMG0454

När föräldrakommittén i Göteborgsförorten Biskopsgården i torsdags arrangerade en demonstration mot nedskärningarna så kom under själva mötet beskedet att politikerna gjort en första eftergift till opinionen: stängningen av ”nattis”, nattöppna daghem, dras tillbaka.

Ett drygt hundratal människor demonstrerade på Vårväderstorget i Biskopsgården mot de nedskärningar som politikerna planerar att genomföra i nästa års budget, vilka kommer slå hårt mot förskola, skola, fritidsverksamhet med mera. Opinionsmötet hade temat Vi måste satsa på barn och unga!

Camilla Tängman, ledande kraft i arrangerande Föräldrakommittén, gick igenom de allvarliga konsekvenser som nedskärningspaketet i stadsdelen kommer att få för de olika verksamheterna.

Stadsdelsnämndens politiker satt samtidigt på biblioteket ett par hundra meter bort för att möta allmänhetens frågor – men vågade trots inbjudan från föräldrakommittén inte komma och svara för sig på demonstrationen.

Ett flertal talare riktade hård kritik mot nedskärningarna: representanter för Hem och Skola, Rädda Barnen, eleverna på folkhögskolan i Biskopsgården, Föräldrakommittén med flera. Politikerna uppmanades dra tillbaka förslaget.

Och mitt under demonstrationen kom ett rykande färskt besked från biblioteket. En glad förälder, Jennifer Olofsson, sprang upp på scenen, gjorde V-tecken och meddelade att politikerna under trycket från föräldraprotesterna dragit tillbaka förslaget att stänga ”Nattis”

- Jättebra! Vi blev väldigt glada. Nu måste vi gå vidare. Vi ensamstående mammor i Biskopsgården kommer att organisera ett eget nätverk och också ansluta oss till föräldrakommittén, sade Jennifer Olofsson.

Stängningen av ”nattis” skulle skurit bort en miljon kronor. Hela nedskärningsförslaget är på 33 miljoner totalt och beslut fattas på stadsdelsnämndens möte den 6 oktober. Och i alla Göteborgs stadsdelar sker nu samma sak. Ett starkt intryck på demonstrationen i Biskopsgården gjorde därför en gästande  representant för det nybildade  nätverket Hammarkullen mot nedskärningar, läraren och Hammarkullebon Mikael Ljungqvist. Han manade till samarbete mellan stadsdelarna.

- Det är gemensamt vi kan samla styrka för att  kunna stoppa nedskärningarna. Det här är en fråga för hela Göteborg, och i nästa steg för hela landet, sade han.

Tisdagen den 6 oktober anordnar nätverket i Hammarkullen en demonstration mot nedskärningarna i stadsdelen Lärjedalen, med samling på Hammarkulletorget kl 14. Då kommer representanter från föräldrakommittén i Biskopsgården försöka vara på plats.

Text och foto: Björn Rönnblad

 

 Digg  Facebook  StumbleUpon  Technorati  Deli.cio.us 

Etiketter: , , ,

Postat 02 oktober 2009 10:07 i Göteborg, Intervju, Nyheter. Följ kommentarerna RSS 2.0 feed.

2 Kommentarer till “Demonstration i Biskopsgården: en första framgång”

  1. Protester mot nedskärningar i Göteborg | Svensson
    07 oktober 2009 kl 8:11

    [...] som bibliotek, skolor, fritidsgårdar och förskolor. Protester har genomförts i SDN Lärjedalen, SDN Biskopgården och SDN Linnéstaden. Och det måste blir mer och dessutom samordnas, för sker inte kan det kan [...]

    #129
  2. Frihet är slaveri | Svensson
    10 oktober 2009 kl 8:04

    [...] rekrytering till gangstergäng osv. Men också med andra konsekvenser förstås, i form av ökande organiserat motstånd mot [...]

    #133

Sök

Länkade sajter

Annat

Bloggar

Fackliga nyheter

Socialistiska Partiet

Bloggat

  • Eliten hämnas på befolkningen
    12 mars 2010 | 19:44

    Den grekiska regeringen hanterar landets ekonomiska kris med massiva angrepp på arbetarklassen, vilket i förra veckan fick tre miljoner att delta i en generalstrejk.
    Eliten försöker dels rädda sig…

  • Avtalen ut på omröstning!
    12 mars 2010 | 19:39

    I söndags kväll kom ett bud från de så kallade opartiska ordförandena, OPO, som mer eller mindre tagit över avtalsförhandlingarna mellan sex industriförbund och Teknikarbetsgivarna.

    Förslaget från OPO var i korthet ett avtal på 18 månader med löneökningar på 2,4 procent. Teknikföretagen som tillsammans med övriga arbetsgivarorganisationer gått ut stenhårt i årets avtalsförhandlingar och krävt ett nollavtal, speciella ungdomslöner och ytterligare försämringar i en redan tilltufsad strejkrätt förkastade budet, som enligt deras mening var för högt. Max 2 procent under 18 månader var deras bud.

     

    Industrifacken, förkastade även de budet eftersom de krävt ett ettårigt avtal och 2,6 procent i lönelyft.
    OPO har i sitt första förslag varken gått in på fackens eller Teknikföretagens övriga krav utan koncentrerat sig på lönefrågan. Den hetaste frågan i avtalsrörelsen, bemanningsföretagen, ligger kvar som en hittills olöst knut. Med ”bemanningsföretagen” menas att arbetsgivarorganisationerna nu rundar Lagen om anställningsskydd och hyr in personal istället för att återanställa dem som tidigare avskedats.

     

    Årets avtalsrörelse, där i stort sett alla avtal löper ut den sista mars, är ett spel där medlemmarna i de olika fackförbunden som vanligt är förpassade till åskådarläktaren.

     

    Avtalsförhandlingarna är en välregisserad föreställning mellan de olika förbundsledningarna och arbetsgivartopparna. LO:s 1,6 miljoner medlemmar är fråntagna den självklara rätten att vara med och utforma kraven. Lika lite har de att säga till om när det gäller det avtal som kommer att skrivas under. För trots att vi lever i år 2010 med alla dess tekniska möjligheter har svenska löntagare fortfarande inte myndighetsförklarats och fått den demokratiska möjligheten att via avtalsomröstningar anta eller förkasta respektive förbunds avtal.

     

    I olika fackliga och politiska högtidstal brukar det pratas vitt och brett om arbetsmarknadens parters suveränitet och att politikerna inte ska lägga sig i den så kallade fria förhandlingsrätten.
    Faktum är att det knappast finns något som är så kringgärdat av olika regleringar som just en avtalsförhandling – en stympad strejkrätt, opartiska ordföranden och medlingsinstitut.

     

    Och, som kronan på verket för att förhindra att de fackliga organisationerna och deras medlemmar tar öppen kamp, finns Industriavtalet, ett avtal mellan sex olika industrifack och arbetsgivarorganisationerna. Det är ett avtal som vid sin tillkomst 1997 fick Verkstadsföreningens (idag Teknikföretagen) dåvarande ordförande Heinrich Blauert att förtjust bubbla att avtalet var historiskt. För nu var, som han uttryckte det, ”arbetstagarna och arbetsgivarna surrade vid samma mast”, med ett avtal som entydigt slog fast att företagens konkurrenskraft gick före allt och att exportindustrin skulle vara löneledande. Vilket i praktiken innebär att inget annat förbund tillåts glida över den ribba som slagits fast i detta avtal.

     

    Andra mörka skuggor som omgärdar årets avtalsrörelse är givetvis arbetsmarknadsminister Littorins inskränkningar av gällande kollektivavtal, den så kallade Laval-lagen, ett lagförslag som öppnar för dumpning av löner och arbetsvillkor och kringskär fackens möjligheter att vidta stridsåtgärder.

     

    Samtidigt som riksdagsledamöterna debatterade Littorins förslag talade LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin om detta på ett opinionsmöte på Mynttorget. Hon fördömde Littorins förslag, men uppmaningen till medlemmarna i LO blev inte att ta strid utan att lydigt vänta till 19 september och då vid valurnorna lägga sin röst på S.

     

    Wanja Lundby-Wedin är ju som bekant ordförande för LO. Hon sitter emellertid också i det socialdemokratiska partiets verkställande utskott, en position som gör att hon alltid ser mer till partiets intressen än till de 1,6 miljoner medlemmar hon är satt att företräda.

     

    Nu kan man förvänta sig ett nytt förslag till avtal från OPO. Utan att gå händelserna i förväg finns det en del som talar för att det blir ett nytt industriavtal innan den 31 mars. Men denna gång finns det faktiskt en fråga som engagerar medlemmarna mer än vanligt. Frågan om bemanningsföretagen. En opinionsmätning ger vid handen att hela 81 procent av de tillfrågade är beredda att gå i strejk just för att få den frågan löst.

     

    Så samtliga förbund: ta för en gång skull fasta på denna viktiga opinionsyttring. Vik inte ner er utan strid! Visserligen ger kapitalismens kris och arbetsgivaroffensiven inte de bästa förutsättningar, men någon gång måste ändå anden släppas ur flaskan och kampen tas. Låt även medlemmarna rösta om de framförhandlade avtalen!.

    Då kan svensk fackföreningsrörelse få den nytändning som vi väntat så länge på.

     

    Av Ledarredaktionen

  • Gör upp med historien, Turkiet!
    12 mars 2010 | 18:27

    Ett rött Europa är en bra början


    Vilket sanslöst     härj det har varit om det här med Turkiet då. Sällan har jag varit med om en mer överdriven reaktion. Det är ett strålande exempel på att Turkiet vägrar att göra upp med sin blodiga historia.

    Flera exempel visar att det är svårt för ett land att bli helt efter en lång och blodig tid om man inte tar de svåra besluten att ta i det som bränns. Ta Spanien och deras pacto de silencia efter att diktaturen föll med Fransisco Francos död. Ta Portugal (ett lite mer okänt exempel, men Portugal har också stora inre slitningar) efter Salazar och Caetano.

    Ta Chile där de båda fascistpartierna (varav det ena, Renovacíon Nacional, moderaternas internationalkamrater, numera åter är regeringsbärande genom Sebastian Piñera) fortfarande lever och mår bra. Ta Italien som fortfarande är flera små riken hoptvingade till ett med splittring mellan nord och syd ständigt hängande i luften. Ta Grekland som skakas av kravaller, strejker och social oro där underklassen ständigt växer och fattigdomen breder ut sig.

    Ett otippat land som också har de här problemen, fast det liksom i Portugals fall är lite okänt fast av andra skäl, är Storbritannien. Ända sedan Margaret Thatcher svetsade fast tre miljoner människor i ett trasproletariat som sedan blev permanentat, har underklassen (chavs) växt och växt och åter växt. Allt medan de rika blir rikare och rikare. Det är inte ens särskilt många britter som begriper hur stora problem de egentligen har.

    Vårt östra grannland     (östra rikshalvan kanske Jimmy skulle säga?) Finland har även de en blodig nutidshistoria som det talas tyst om. Landets store hjälte från inbördeskriget, Gustav Mannerheim var en folkmördare som hade tio gånger fler människors blod på sina händer än vad Augusto Pinochet hade, när han dog, och detta är än idag ett sår i många finländares medvetande. Visserligen har inte Finland sett den typen av social oro som Europas söder upplever ännu, men historien visar att sådant kan blossa upp fort.

    Gör upp med historien fast det gör ont är min maning till Turkiet. Det är som att tömma en böld på var, det svider att snitta den, men det känns fasen så mycket bättre när den läkt och ärret bara syns i solen.

  • Daniel Ankarloo om det nya Sverige
    12 mars 2010 | 18:04

    Göran Greider: Avslöjande om nyliberala myter
    Röda Malmö: De växande klassklyftorna

  • De växande klassklyftorna
    12 mars 2010 | 17:18

    De rika blir rikare……och de fattiga blir fattigare. Nästan dagligen påminns vi om de växande orättvisorna såväl i det svenska samhället som globalt. Var fjärde ensam mamma är fattig under Reinfeldt. Under den här mandatperioden har antale…

  • Varifrån kommer hoten?
    12 mars 2010 | 16:39

    Högerextremister större hot än islamister Terrorister inriktar sig på att rekrytera västerlänningar. En blond, medelålders hemmafru har vänt upp och ner på amerikanernas bild av en terrorist. Experter menar att de misstänkta mordplanerna på …

  • Avtalen ut på omröstning!
    12 mars 2010 | 15:14

    I söndags kväll kom ett bud från de så kallade opartiska ordförandena, OPO, som mer eller mindre tagit över avtalsförhandlingarna mellan sex industriförbund och Teknikarbetsgivarna.
    Förslaget från OPO var i korthet ett avtal på 18 månader med löneökningar på 2,4 procent. Teknikföretagen som tillsammans med övriga arbetsgivarorganisationer gått ut stenhårt i årets avtalsförhandlingar och krävt ett [...]

  • Turkiet överreagerar
    12 mars 2010 | 14:23

    Det kan jag nog hålla med folkrättsprofessor Ove Bring om. Det handlar om en händelse som skedde innan Turkiet fanns, som inte borde vara viktig för dagens Turkiet men är det för armenierna förstås. Ove Bring hävdar att beslutet inte är speciellt dramatiskt:
    Han menar att beslutet egentligen inte är särskilt dramatiskt.
    – De som gör dramatik [...]

  • Byggstart för moské på Hisingen
    12 mars 2010 | 9:22

    Så är det då dags. Den sedan länge planerade moskén invid Ramberget (uttalas Rammberget) har till slut börjat byggas. Det blir en moské i svensk modernistisk stil kan man nog säga och den andra fristående moskébygganden i Göteborg. Den första byggdes redan på 1970-talet i Högsbo, men sen har det alltså dröjt länge. Medan moskén [...]

  • Israel bygger vidare
    12 mars 2010 | 9:14

    Inte 1 600 utan 50 000.

    Att den israeliska regeringen medvetet torpederade omedelbara diskussioner med den Palestinska Auktoriteten verkar det inte råda något tvivel om. ”Olyckliga tillfälligheter” passar bara bra som ursäkt och för att ge Joe Biden något att rädda hedern med.
    Men det handlar inte om 1 600 bostäder i Östra Jerusalem som Israel ockuperar Mer >

  • RSSArkiv för Bloggat »

RSS Vänsterbloggar

RSS Konfliktportalen