Se upp för en ny ideologisk kombination
Nu gäller det för alla vänsterkrafter att se upp. En ny ideologisk kombination som gör anspråk på antiimperialism och solidaritet med Palestina har gjort entré i den svenska offentligheten. En kombination av extrem nationalism, religiös fundamentalism och antisemitism.
Det var under de kaotiska demonstrationerna på Sergels torg i Stockholm förra lördagen (se Internationalen förra numret) som ett nytt ideologiskt landskap visade upp sig.
Den s k ”Al Qudskommittén”, vars förebild är den islamiska diktaturen i Iran, samlade en brokig skara av radikala islamister och svenska högernationalister. Huvudtalare var författaren Mohamed Omar och den tidigare FiB/K-medarbetaren Lasse Wilhemsson.
Både Omar och Wilhemsson har nyligen låtit sig intervjuas stort i nationaldemokraternas tidning Nationell Idag. Flera så kallade ”svenska nationalister” med bakgrund i Nationaldemokratisk ungdom deltog för att bekämpa, vad man kallade, ”judars inflytande i världen.”
Omar, vars anförande riktade sig mot sionismen och ”judaiseringen av den heliga staden Jerusalem”, lyfte fram Esaias Tegnérs gamla patriotiska dikt ”Svea” från 1811 och Folke Bernadotte som svensk martyr mot sionismen.
Wilhemssons mer traditionella antiimperialistiska tal vände sig mot en tvåstatslösning och förespråkade ett förenat demokratiskt Palestina. Samtidigt har han under senare år, likt många radikala islamister, vidgat definitionen av ”sionism” och ”sionister” till att i praktiken omfatta judendomen som sådan och vad han ser som en internationell sammansvärjning av internationella judar, från ”trotskisterna” till Wall Street.
Ideologiskt kaos
En politisk antiimperialistisk men konservativ islamism, en antisionism som vidgas till antijudiskhet plus en svensk nationalism från högerkanten riskerar att formeras till en slags ideologisk pol riktad mot både borgerlig liberalism och radikala socialistiska vänsterkrafter.
Att den utvecklingen skapar visst kaos bland svenska högernationalister och fascister är givet. Många fördömer de nationalister som demonstrerade med ”rasfrämlingen” Omar och ”kommunisten” Wilhemsson. Men andra, vanligtvis lika islamofobiska, ser en poäng i att förenas mot ”världssionismen” och ”judelobbyn” med målet att muslimerna en dag ska ”repatrieras” när Israel är utraderat.
Ett ideologiskt kaos rådde emellertid också bland motdemonstranterna där iranska kommunister och svenska socialister, reaktionära och antipalestinska iranska rojalister tillsammans med tillskyndande anhängare av Israels politik bildade en ohelig allians. Även islamofobiska Sverigedemokraterna, som numera tillhör Israels mest aktiva supportrar, manade internt till uppslutning i motdemonstrationen.
För att inte släppa fram den nya ideologiska kombinationen är det nödvändigt att alla vänsterkrafter går i spetsen för en antiimperialistisk och internationalistisk solidaritet med Palestina som håller rent mot antisemitism, rasism och högernationalism. Det är i den rörelsen radikala och antiimperialistiska muslimer hör hemma. Hos Omar, Wilhemsson och svenska antisemiter väntar bara nationalistiskt folkhat och svek mot de förtryckta människornas frihetskamp.
Håkan Blomqvist
