Rasistisk iskyla eller usel journalistik?

14 september 2009

Intervju, Nyheter

Stormig debatt om Aftonbladets organartikel
– Jag tror inte Donald Boström är antisemit eller att artikeln kommer ur antisemitism, men jag kan inte skilja den från en antisemitisk artikel. Det är en undermålig tendentiös journalistik som polariserar debatten och försvårar en seriös kritik av Israel.

– Nej, det är den mänskliga iskylan från Svenska Dagbladets ledarsida och andra som skrämmer mig mest. Det som upprör dem är inte israeliska dödspatruller och de palestinska familjernas skräckinjagande frågor när deras mördade pojkar återlämnas uppsprättade och hastigt begravs i cement.

Stickor och strån yrde när journalistikämnet på Södertörns högskola i fredags anordnade debatt mellan frilansjournalisten Donald Boström och chefen för Timbros Medieinstitut tillika ledarskribent i SvD, Roland Poirier Martinsson. Ett hundratal studenter fyllde lokalen för att diskutera artikeln ”Våra söner plundras på sina organ” i Aftonbladet Kultur den 17 augusti. En artikel som blivit internationell storpolitik i klass med striden kring Muhammedteckningarna.

– Vi är inne på tredje veckan nu och det här har blivit en världsfråga. Ja, världens starkaste propagandaapparat är inblandad. Israel är krig och den första uppgiften för landets propagandamaskin är: bort med sakfrågan! Smutskasta och misstänkliggör så att alla viker ner sig.

– Därför måste allt jag skriver vara noga underbyggt, minsta felsteg och jag arkebuseras. Jag gick igenom 133 artiklar som skrivits om internationell organhandel i Kina och på andra håll den senaste tiden, inte en enda var lika väl underbyggd som min. Jag har varenda uppgift kontrollerad och allt jag skriver är sant.

”Jag var där”

Donald Boström hukade knappast när han med stark lidelse försvarade sin journalistik och Aftonbladets publicering trots anklagelser om ryktesspridning och antisemitism.

– Jag har fått dödshot och flera personer har lovat att de skall förstöra mitt liv. Många kollegor som tidigare skrivit om Mellanöstern och upplevt samma sak säger att de aldrig mer kommer att skriva om Palestina-Israelkonflikten. Det här är ett jättelikt arbetsmiljöproblem för journalister.

– Men jag var där och måste skriva vad jag var med om. FN-folk sa till mig att det pågår något djävligt hemskt här. Vi kan inte göra något åt detta, men du som är journalist kan. Flera unga palestinska män som skjuts av dödsskvadroner forslas bort och återlämnas först efter fem dagar, uppsprättade för hastiga begravningar. Familjerna förbjuds att genomföra begravningsakter, kropparna slängs ner i cement och obduktionsprotokollen hemligstämplas.
– Varje journalist måste då ställa sig frågan: Vad var det som hände? Skulle ni ha varit med om detta skulle ni ha skrivit samma artikel.

Roland Martinsson å sin sida betvivlade inte påståendena om illegala israeliska avrättningar eller dokumenterade krigsbrott.
– Men denna debatt handlar inte om Israels övergrepp utan om undermålig journalistik som inte kan skiljas från antisemitism i Skandinaviens största tidning. Ingenting i artikeln belägger att den israeliska staten genom sin militär låter döda palestinier för att komma åt deras organ för illegal organhandel. Uppgifterna bygger på lösa rykten och kopplingar som Boström själv gör.

Antisemitisk dynga?

– En judisk organhandlare i New York, misstankar bland palestinska familjer om deras mördade söner och en israelisk kampanj för organdonationer under samma tid. Det är Boström som knyter ihop det hela till en anklagelse, just på det sätter antisemitiska rykten skapas, menade Martinsson.

– Nej, replikerade Boström, det handlar inte om att den nyligen gripne organhandlaren i New York är jude men att han bedrev organhandel med Israel. Det blev ett så kallat ”nyhetsfönster” som gjorde det möjligt att åter ställa frågorna om det som hände på 1990-talet.

Enligt Martinsson hade de palestinska familjerna nu för nyhetsbyrån Al Jazeera tagit tillbaka sina anklagelser och Aftonbladets chefredaktör Jan Helin på en Timbrodebatt beklagat publiceringen. Följden måste bli att Aftonbladets Åsa Linderborg inte borde få kvarstå som kulturchef och fortsätta publicera artiklar som ”går över gränsen för grundläggande journalistiska kriterier och grundläggande värderingar.” Och studenterna manades att själva söka svar på frågan:
– Är detta den dynga jag påstår att det är eller ett ”journalistiskt genombrott”?

”Klockren journalistik”

Boström varnade å sin sida för en rasism mot palestinier där palestinska familjer lidande och frågor avfärdas som ”rykten” – medan de överallt annars i världen skulle få journalister att börja gräva. Om han beklagade någonting i publiceringen var det rubriken som satts av en redigerare och lät som ett påstående. Han borde även ha tänkt mer på pedagogiken så att artikeln inte hade kunnat misstolkas. Men i sitt sakinnehåll, ansåg han, handlade den om ”rakt igenom klockren journalistik”.

– En journalist får inte skydda någon eller ta hänsyn till höger eller vänster – eller i det här fallet till den israeliska propagandaapparaten. Trots atombomben jag fått i huvudet står artikeln kvar med sina fakta och med sin enda fråga: Vad hände med de mördade palestinska pojkarna?

Håkan Blomqvist
intis@internationalen.se

:

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.