Demonstration på Sergels torg skapade förvirring

28 september 2009

Kommentar, Nyheter

ghods-dagen

I söndags förra veckan förekom en demonstration, eller snarare två, i Stockholm som väckte stor förvirring. Vem var vem? Vilka var mot vilka?
1980 deklarerade Khomeini sista fredagen i fastemånaden Ramadan för ”Ghods-dagen/Jerusalemdagen”. Han förklarade dagen så här: ”Ghodsdagen är Palestinas dag, den är islams dag, den är det islamiska styrets dag, dagen som den Islamiska Republiken Irans flagga ska vaja runt om i hela världen…”

På detta sätt trädde en ny maktfaktor in i Israel-Palestinafrågan i Mellanöstern. En regim som med sin tolkning av konflikten i 30 år har utnyttjat det palestinska folkets misär och elände för att vinna politiska poäng, stärka sin position i regionen, och sprida sitt fundamentalistiska budskap.
Den iranska regimens stöd till vissa fraktioner inom den palestinska motståndsrörelsen, det vill säga den från början israeliskt initierade Hamasorganisationen och Hizbollah i Libanon, har haft avgörande påverkan på konflikten.
Förloraren har varit det palestinska folket.
I Iran har regimens propaganda för islamister inom den palestinska motståndsrörelsen pågått dagligen, och lett till att vanligt folk rent av drivits till fientlighet mot palestinierna, som i deras ögon består av Hamas- och Hizbollahgrupper.
Som i vilken ideologisk stat som helst går iranier i allmänhet emot den officiella politiska riktningen. Man blir fientlig mot dem som är regimens allierade! Detta utnyttjas förstås av nationalister och ultrahöger inom oppositionen mot den iranska regimen, grupper som nu satsar på patriotism mot fundamentalism.
De säger att den iranska regimen är ”arabälskare” och att alla Irans oljepengar går till ”araber” i Gaza och Libanon, istället för till iranierna. De sprider rykten om att det är folk från Libanon i iransk polisuniform som slår demonstranterna på Teherans gator!
Rasistiska påståenden blir allt vanligare och mer accepterade. De som sprider fördomarna kallar sig patrioter, och även många unga iranier utomlands med bristande kunskap och dåligt självförtroende vill stolt kalla sig för ”patrioter”. Om man protesterar mot det patetiska viftandet med tiotals iranska flaggor med rojalistsymboler över varje demonstrationsdeltagares huvud här i Stockholm, kallas man för ”förrädare”. Och för ”arab”, som om det vore ett skällsord!
Vänsteroppositionen i Iran har börjat uppmärksamma tendensen och protesterar.

Ghods-dagen i Sverige
I Sverige, liksom i många andra länder, är Ghods-dagen organiserad av iranska ambassaden, och med stöd av islamisterna inom den palestinska rörelsen. Beroende på den politiska situationen i Palestina och koalitionsbildningen här i Sverige, har deltagandet på dessa årliga manifestationer varierat från år till år, både i antal och i fråga om vilka som deltagit.
1989 gick iranska politiska flyktingar i Sverige, för det mesta vänsteraktivister från alla håll, samt Mujaheddin i en motdemonstration mot Ghodsdagen. Beväpnade islamister attackerade den obeväpnade iranska oppositionen på Sergels torg, och flera blev skadade. En iransk vänsteraktivist blev knivskadad, låg flera dagar i koma och lever nu med skadorna.

Tjugo år efter
Söndagen 20 september 2009 anslöt sig även förintelseförnekaren Lasse Wilhemsson, själv med judisk bakgrund och lierad med Nationaldemokraterna, i koalition med den iranska regimens ambassad som har det officiella uppdraget att anordna och finansiera Ghodsdagen. Wilhelmsson var huvudtalare vid Ghodsmanifestationen.
Fredagen innan passade människor i Irans storstäder på att gå ut på gatorna i samband med den officiella Ghodsdemonstrationen, och protesterade mot regimen. Detta gjorde att exiliranierna bestämde sig för att inte heller låta ”fundamentalist-fascist”-koalitionen demonstrera i det palestinska folkets namn vid Sergels torg utan protester.
En timme innan Ghodsdemonstrationen i Stockholm samlades iranier på uppmaning av organisationen Iran solidaritet till en manifestation på Sergels torg. Höll tal och förklarade att iranierna inte är mot palestinier utan mot dem som använder sig av den palestinska frågan. När denna manifestation avslutats, kom ytterligare folk, och en motdemonstration bildades mot Ghodsdagssamlingen som skulle starta.
Så småningom dök det upp en liten grupp människor – Ghodsdemonstranter – med poliseskort och mötte buande motdemonstranter på andra sidan torget, samt folkmassan som stod runt om ovanför Sergels torg.
På motdemonstranternas sida samlades en blandning av svenskiranier, både iranska och svenska vänsteraktivister av olika grupperingar, samt rojalister organiserade som vanligt med sina överdrivet många flaggor.
Alltså olik etnisk och nationell bakgrund, olika politiska grupper, muslimer som judar, vänster och höger, Israelvänliga och palestinavänliga, unga som gamla, män som kvinnor, förstås med varierade motiveringar. Ibland ropades nationalistiska slagord på persiska som ”Inte Gaza, inte Libanon, mitt liv ska offras bara för Iran” och ibland ropade andra allt de kunde: ”Iran! Palestina! Solidaritet, solidaritet!”, medan en del tittade tyst och snett på dem.
På andra sidan torget, bland Ghodsdagens anhängare, fanns det också en blandning av olika människor och politiska krafter. En mindre grupp av män, kvinnor med småbarn, några mullor som kördes dit, några nassar som älskar ”arier” men demonstrerar med ”araber”, folk från iranska ambassaden, Muhammad Omar som enligt uppgift har iransk bakgrund, Lasse Wilhelmsson som är jude och ”antisionist” och förnekar förintelsen.
Rykten gick att AFA skulle komma och skrämma bort nassarna. Men de dök aldrig upp, inte i organiserad form i alla fall. Och förstås däremellan förvirrade journalister som inte kunde lista ut vad det handlade om, samt passerande nyfikna som ställde frågor och fick svar som gjorde dem ännu mer undrande.

Förtvivlade demonstranter
Några unga iranier, aktiva inom vänsterstudentrörelsen i Iran och som nyligen har lämnat Iran, stod där i motdemonstrationen och såg ut att vara helt förvånade.
– Vi måste visa att vi inte är mot palestinier, det är inte det den här protesten handlar om…
De flesta vänsteraktivisterna, iranier som svenskar på plats, delade denna uppfattning. Dock inte alla. För vissa är det nästan en helig ritual att höra slagord mot regimen, oavsett vem som säger det och varför. De blir nöjda och blundar.
En total ”politisk inkorrekthet” rådde. Lasse Wilhemsson och Muhammad Omar skrek i micken för det palestinska folket, och iranier buade! Det såg ut som om folk ställs mot folk istället för folk mot brutala regimer som begår folkmord, mot iranier, judar och araber.
Men sådant händer när en folksamling inte är organiserad och det finns så många olika aktörer inblandade, påpekade en iransk man.
– Den som skriker högt vinner.
Demonstrationen som skulle vara mot iranska ambassaden, fundamentalister och rasister, uppfattades som ”iranier mot palestinier” både på plats och senare i media.
En annan upprörd ung kvinna i motdemonstrationen tyckte att man måste göra någonting för att rätta till stämningen:
– Vilken röra, de viftar med palestinska flaggor och de här viftar med så kallade iranska flaggor! Det här är inte rätt. Vi stödjer alla folk i deras rättigheter… palestinier har lidit nog. Vi skulle ha tagit med oss också den palestinska flaggan för att visa att det är vi som står på det palestinska folkets sida, inte Hizbollah, inte ambassaden eller nassarna.
När en förmodligen palestinsk tonårskille bröt sig in hos motdemonstranterna för att spela tuff och martyr och ropa slagord mot exiliranier som han trodde var Israelvänliga, attackerades han av unga iranska män som ville slå och sparka honom.
En och annan kallade honom för ”jävla arab”. Men andra iranier skyddade pojken och han kunde med polisens hjälp komma därifrån oskadd.
Ägg kastades på Ghods-dagens deltagare under hela demonstrationen. En tom flaska flög i luften mot dem men hamnade på marken. En annan arabisktalande man hamnade av någon anledning hos motdemonstranterna, fick några spottar och knuffar, men även han räddades av iranierna på plats och överlämnades till polis. I övrigt hände ingenting dramatiskt.

Text och foto: Sholeh Irani
Bildtext: Kaveh Jahangiri var den unga iranska killen som hade det mest genomtänkta plakatet på platsen.

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.