Blommor – lika viktigt nu som då

21 september 2009

Kultur, Kulturkrönika

I Moskva hålls nu i september ”Blommor 2009” på Allryska utställningscentret.
Jag läser om det på kommunistpartiets hemsida, eftersom partiledaren Gennadij Ziuganov var en av hedersgästerna och klippte bandet vid invigningen. Ultrastalinisten Ziuganov brukar annars uttala sig i mera kontroversiella frågor, men ägnar nu istället några ord åt att prisa årets blomsterproduktion.

Ryssarna är storkonsumenter av blommor. Bland Moskvas alla små gatukiosker som säljer öl eller piroger finns också många blomkiosker, ofta med skyltar om att man har öppet 24 timmar om dygnet. När man stannar till för att ta sig en öl eller två på vägen hem från jobbet, kan man också passa på att köpa en blombukett till sin fru.
I det starkt könsdefinierade ryska samhället, där kvinnorna ska vara extremt feminina och männen i sin tur förväntas uppvakta dem med blommor var och varannan dag, är det klart att det finns en stor marknad för florister.
Men blomsterkulturen är mycket djupare rotad än så både i det sovjetiska och förrevolutionära ryska samhället, långt innan blomman blev en handelsvara. Visserligen spelar ju blommor en stor roll för alla folk i alla samhällen och kulturer, men kanske allra mest i Ryssland. Historikern Jeffrey Brooks återkommer flera gånger till blommornas roll i sin bok om sovjetisk kultur: Thank you Comrade Stalin, for a Happy Childhood! – Soviet Public Culture from Revolution to Cold War (Princeton University Press, 2000).
I det gamla ortodoxa Ryssland förknippades blommor med paradiset, vilket utnyttjades symboliskt av både kyrkan och tsaren. De asketiska bolsjevikerna hade ursprungligen inget större intresse för blomster, och de första tio åren efter revolutionen 1917 försvann blommorna från alla ceremoniella, politiska och offentliga sammanhang. (Däremot älskade bolsjevikerna palmväxter – svart läder, röda fanor och gröna palmer är de tre färgelementen i den tidiga sovjetkommunistiska kulturen.)
Det var på Stalins tid som blommorna återuppstod som ett färgglatt inslag i personkulten och den ”socialistisk-realistiska” konsten, där de skulle representera välstånd och lycka: det kommunistiska paradiset. I propagandan överöstes ledaren med blommor av sitt tacksamma folk.

Än idag pryds statyer och andra monument respektfullt med blommor, inte bara i samband med jubileer, utan också till vardags på ett sätt som vi inte är vana vid i Sverige. Detta gäller både Lenin-, Gagarin- och Pusjkinstatyer, men framför allt minnesmonumenten över Sovjets offer i andra världskriget.
Det är tradition att ryska par som gifter sig mellan vigseln och bröllopsfesten beger sig med följe till närmsta krigsmonument för att lägga blommor till minne av de sovjetiska soldater, partisaner, kvinnor och män som gav sina liv i kampen mot de nazistiska invasionstrupperna 1941-1945. Det är, som historikern Nina Tumarkin beskriver i sin bok om ”kulten” av andra världskriget i Ryssland The Living and the Dead (BasicBooks, 1994), en ceremoni där brudparet visar sin tacksamhet för att de och de kommande generationerna får leva vidare, eftersom Hitler med sitt utrotningskrig mot Sovjet hade som mål att utplåna slaverna och de andra ”mindervärdiga” folken i öster.
Jag tror också att det finns en mera materialistisk förklaring till blommans storhet i Sovjet och fortsatta betydelse i dagens Ryssland. På sovjettiden när det var brist på många andra produkter, fanns det i alla fall om somrarna alltid blommor i överflöd och de förekom därför också i alla sammanhang, offentligt och privat. Och när man inte hade något annat att ge bort i present kunde man alltid ta med sig lite blommor.
Per Leander
intis@internationalen.se

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.