Den ”ädle vilden” eller jämlikt kulturmöte?
– Filmteamet har betalat med några säckar majsmjöl, socker och småpengar, drygt 40 kronor per dag. Det är förnedrande. Det säger Zeka Alberto, jurist för land, miljö- och utvecklingsfrågor på Legal Assistance Centre (LAC) i Namibia.
– När jag konfronterade dem sa deras kontaktperson på plats att ’de här människorna gör ju i alla fall ingenting’. Det är struntprat. De har sin boskap att ta hand om. När filmteamet är på platsen kan de inte sköta sina vanliga jobb, fortsätter Zeka Alberto.
Kolonialfasoner eller ärligt försök att skildra ett jämlikt kulturmöte? SVT:s nya satsning ”Den stora resan” där svenska familjer lever vildmarksliv hos ”naturfolk” i bland annat Namibia är redan i blåsväder. Det är ju inte alls länge sedan ”primitiva naturfolk” gärna visades upp på utställningar och zoologiska trädgårdar i kolonialländernas metropoler. Både för att kittla sinnena med den ”ädle vilden” och illustrera den vita världens överlägsenhet. Den koloniala frigörelsen efter andra världskriget tycktes ha satt punkt för den exotismen. Men återkommer nu den gamla mentaliteten på bred front via realitysåpor som SVT:s?
Ja, fruktar Afrikagrupperna i en kritisk varning. På SVT:s hemsida talar man om himbafolkets vardag i Namibia som ”extremt primitivt stamliv” och skriver att himbakvinnorna ”smörjer sig med rödbrunfärgad lera istället för att tvätta sig”. I själva verket används ockran för utsmyckning och som skydd mot sol, väder och vind, menar Afrikagrupperna.
– Vår ambition är att lyfta de här befolkningarna och visa spännande möten, vi har ingen som helst anledning att se ned på dessa kulturer, säger Micael Lekberg, SVT:s programchef i Malmö.
Lyfta, var ordet sa Bill.
The white man´s burden, sa Bull.
Håkan Blomvist
intis@internationalen.se
